Infontology

Fingerlängd -- den nya frenologin?

På TV och i svenska dagstidningar har jag på sista tiden stött på uppgifter om att relativ fingerlängd (ring- och pekfinger) skulle vara kopplat till olika egenskaper. Än är det riskbeteende, än är det depression eller hjärtattack.

Söker man lite på nätet hittar man lite olika forskningsresultat, från 2000 och framåt, och som vanligt får man lägga pusslet själv. Det finns ingen som verkar ge en mer samlad analys, och framför allt ingen kritik mot forskningsresultaten. Så här kan det stå hos BBC:

He said: "Finger length can tell you a little bit about where personality comes from.

"A large part of our personalities and our traits are determined while we are still in the womb."

But he said finger length should not be used to draw too many conclusions about an individual person.

"For example, you wouldn't want to screen people for certain jobs based on their finger lengths."

Professor John Manning from the University of Central Lancashire's department of psychology, who first realised that sex hormone exposure in the womb influences finger length, agreed.

He said certain individual characteristics correlate better with finger length than others.

"For example, if you had a group of runners and they were about to start a race I could predict reasonably well who was going to win based on their finger length.

"But I would not be able to predict whether someone was neurotic or not."

Även om den här forskaren avråder från att kolla fingerlängden vid en anställningsintervju är det lätt att tänka sig att sånt kommer att göras. Likadant om det visar sig att det finns en stark koppling mellan hjärt-kärlsjukdomar och fingerlängd, som det står här, så kan det tänkas att försäkringsbolagen kan vilja mäta ens fingrar. Samtidigt verkar det som att om man då är i riskgruppen för hjärtattack så är man också i riskgruppen för att tänka mer rationellt. Så det kanske går på ett ut.

/Simon

Rationalism - ett missbruk av intelligensen

Om man får för sig, att "det rationella" ska styra ens liv, så förutsätter man att ens rationella förnuft vet eller inom rimlig tid kan få veta vad det är som ska styras -- dvs vad livet är -- och även hur sjäva styrandet ska gå till. Först och främst måste ju då det rationella förnuftet kunna styra sig självt -- resultatet är ju helt och hållet beroende av vilka axiom som måste accepteras. Är rationaliteten i sig kapabel till detta? Nej. Axiomen måste med nödvändighet vara prerationella. I grund och botten faller det rationella förnuftet här på eget grepp.

Felet med rationalismen -- identifierandet av det rationella med det goda -- är att den gör det rationella förnuftets oundvikligen tillfälliga meningar till prövosten för vad som är verkligt, fastän detta förnuft egentligen bara är en maskin, i sig tom på innehåll. Är denna maskins axiom faktiskt oförnuftiga, så visar sig detta oundvikligen, enligt tingens ordning, förr eller senare, på ett eller annat sätt. Den moderna historien är vårt vittnesbörd om detta.

Så var väldigt skeptisk mot den som säger sig vara rationell, säger sig verka för en rationell lösning, för en rationell syn på saker och ting. Andra kriterier behövs för att värdera axiom.

/Per

Efterlysning: Dr Casan

Bilden föreställer en fantastisk affisch som jag fick av mina kollegor i disputationspresent. Den är från 1938, och hela texten följer nedan. Det skulle vara kul att få veta mer om denne man som åkte runt under mellankrigstiden och avslöjade "humbugsmakare".

Experimental-Psykologen
DR CASAN

Illustrerad föreläsning (på svenska)

Bland internationella ockultistsvindlare mystiker och humbugsmakare
åtföljd av
Sällsynta experiment med människor och djur.

Ur pressen: ... en märkvärdig och intressant föreläsning, som förde åhörarna in i mysikens och humbugens värld -- man fick en levande bild av, hur människor av alla nationer locks in i undergörarnas nät och år efter år offra miljoner kronor på dessa perfekta och utspekulerade svindlares raffinerade spekulation i ockultism och den stora massans svaghet för vidskepelse. D:r Casans föreläsning gav ett tydligt bevis på det gamla ordspråket: Mundus vult decipi -- världen vill bedragas.

... och experimentalavdelningen var under D:r Casans demonstration av så betagande verkning, att den skarpsinnigaste satt fullständigt oförstående tills D:r Casan avslöjade alla dessa bländande och tekniskt fulländade tricks, som världsberömda vetenskapsmän som nobelpristagaren professor Richel och psykologen professor Geley till och med med sina namnteckningar förklarat tillfredsställande bevisade och som den dag i dag drar fulla hus till de professionella mystikernas fenomenföreställningar och gåtfulla seancer.

Mulatten Archibald Rainey -- Svart magi i Hollywood
Eric Jan Hanussen -- Den nyare tidens Rasputin
Madame Zandrano -- Skådar i kristallkulan
Cumberland -- Mannen med det sjätte sinnet
Dr Casan -- Djurhypnos
Professor Roxroy -- Spår i stjärnorna
Indisk fakir -- Stannar sin blodcirkulation
Joaquin Maria Argamasilla -- Mannen med röntgenögat

Barnförbjudet
Översättning: Grinnan Danneskiøld-Samsøe
Sekreterare: Max Ohlander
Arrangör: Lala Rochlitz

Copyright: Fridan W. Bögild
Almkvist & Bengtssons Tryckeri, Drottninggatan 66, Sthlm 1938.

/Simon

Den nya synden

En dag passerar jag med bilen en flyttbar hastighetsangivare (heter det så?) som upplyser om att jag färdas i 46 km/h. Enligt bilens mätare är emellertid hastigheten ca 55 km/h. Ja, glädjemätare känner man ju till, men jag börjar nu fundera över vad detta innebär. Jaha - jag körde alltså för sakta. Om jag i fortsättningen ser till att alltid, enligt bilens mätare, hålla 8-9 km/h för hög fart, då kör jag så fort jag får. (Är nu detta tillämpbart i alla hastigheter, undrar jag samtidigt.) Sedan tänker jag ett steg till. Är det fel av mig att, enligt min bils uppgifter, medvetet hålla "för hög" hastighet, fastän den enligt Vägverkets portabla display inte är för hög? Men om jag aldrig hade blivit "objektivt" (?) upplyst om att min mätare visar lite för mycket, skulle det då ha varit mera fel av mig att hålla "för hög" hastighet?

En absurd tankekedja? Ja, det kan man tycka, men det intressanta är ju de moraliska förvecklingarna i sammanhanget. Plötsligt är den "objektiva" moralprincipen Lyd lagen! luddigare än innan. Och luddigheten ligger i vilken teknisk attiralj som är mest pålitlig för mig som förväntas just lyda lagen. (Att det sedan är polisens mätare, vid en fartkontroll, som avgör saken juridiskt gör ju inte saken enklare, moraliskt sett.)

Jag kommer att tänka på detta när jag läser Anders R Olssons artikel om teknisk kontroll av mänskligt beteende i Sydsvenskan häromdan. Hans inledande exempel handlar om sensorer i startblocken vid löpartävlingar. Numera är det via dessa möjligt att avgöra "tjuvstarter" som inget mänskligt öga eller -- signifikant! -- ens löparen själv kan uppfatta, och som tidigare aldrig har haft någon betydelse. Normen för "ärlig tävlan" har flyttats från löparen/domarna/åskådarna till en autonom, artificiell mätare. I hastighetsmätarfallet uppstår tveksamheter när två dylika mätare ger olika utslag och orsakar moraliskt tvivel i förhållande till mätningen (inte i förhållande till den faktiska trafiksituationen med allt omdöme den kan kräva).

Detta har varit ett återkommande tema på Infontology: Hur normen för vårt beteende ändras så att vi allt mindre är betjänta av (eller behöver öva) vårt eget omdöme. Moraliskt rätt blir identiskt med tekniskt korrekt. Ju mera detta tekniska kontrollerande byggs ut och genomsyrar även vår vardag, desto svårare blir det att förbli "oupptäckt" och sålunda av sig själv ansvarig i många situationer. Ens mentala inställning präglas av detta, vilket hastighetsmätarexemplet i all sin trivialitet visar. Den uppenbara frågan där borde ju vara: Varför skulle jag ö h t påbörja den skildrade tankekedjan om jag inte redan delvis hade anammat en mätargiven moralisk norm?

/Per

Att beräkna hur vädret blev!

Att en väderprognos består av beräknade värden är självklart, eftersom det inte finns några faktiska mätvärden för framtiden. Men när man sträcker sig till att visa beräknade värden i siffrorna för gårdagens väder, då har man väl missat syftet, eller? Bilden är från Ystads Allehanda, och det är inte en enstaka företeelse att mätvärdena saknas.

Det här är ett litet men rätt tydligt exempel på den trend som Infontology föddes ur -- att den verkliga världen blir mindre och mindre viktig, och informationen viktigare och viktigare. Här skriver man om mätvärden, men de är inte uppmätta i "verkligheten" utan beräknade utifrån värdena för andra orter.

Om GPS-mobiler i SR Studio Ett

I torsdags var jag med ett par minuter i Studio Ett i P1. Det handlade om GPS-mobiler och övervakning av barn.

SR ligger lite efter och har haft program nyligen om sånt som vi har skrivit om sen 2004 :-) men det är väl så med mainstream media. :-) Och så envisas de med att säga "GPS-sändare", i stället för att mobilen innehåller en GPS-mottagare, och att man skickar informationen till Internet via mobilens dataöverföring.

Programmet finns att lyssna på till och med onsdag. Reportaget börjar tio minuter in, och jag pratar mot slutet, men det är de andra som är intressanta. På ett sätt är de flesta i programmet tagna på sängen av de möjligheter som nu öppnar sig, och de flesta verkar acceptera den ökande övervakningen eftersom den hela tiden vägs mot den heliga "säkerheten"...

/Simon

Telia accepterar rösten som legitimation?

Jag bad en kvinna ringa Telia och begära specificerad räkning för min mobil. Hon hade fakturan och alla fakturauppgifter i handen. På Telia svarade de att de bara lät innehavaren av abonnemanget begära specificerad räkning.

Hade jag bett en man ringa dit hade de förstås inte reagerat -- de har ju ingen aning om hur jag låter.

Min första tanke var att det är absurt att de reagerar på att det är en kvinna som ringer, men om man tänker efter lite så fördubblar de ju sin säkerhet -- de hindrar alla kvinnliga bedragare, men gör inget åt de manliga...

/Simon