Då och då kan man få höra påståendet, att i det moderna samhället (eller t o m i "kulturen" generellt) så har det naturliga urvalet upphört att verka på människan. Numera "bestämmer vi själva" vår framtida utveckling genom de val vi gör, förstärkta av våra vetenskapliga och teknologiska förmågor, sägs det. Ta p-piller t ex. När kvinnor själva kan välja om de ska bli gravida eller inte, så går ju inte det naturliga urvalet sin gilla gång kan man tycka. Eller ta möjligheterna till genmanipulation. Om man i framtiden skulle kunna "designa" mänskliga genotyper efter recept, då skulle väl ändå det naturliga urvalet sättas ur spel?
Svaret måste bli nej i båda fallen, ty vad innebär egentligen det naturliga urvalet? Tekniskt sett mäts dess effekter i något som kallas "fitness", vilket enkelt uttryckt har att göra med den relativa fortplantningsgframgången hos olika gener i en population. Ju flertaligare (överlevande, sig själva fortplantande) gener, mätt över generationerna, desto högre fitness. (Man betonar gener bl a eftersom flera individer kan vara bärare av samma gen, s k "inclusive fitness".) Det är så evolutionär anpassning i naturen fungerar - eller för att vara noga: detta är en grundläggande aspekt av hur den fungerar. Det som avgör vilka som har störst framgång i fortplantningsracet är för tillfället rådande miljöfaktorer, i förhållande till de olika populationernas genetiska egenskaper. Genetiskt sett gynnar det naturliga urvalet alltid den som får flest avkomlingar, under för tillfället rådande omständigheter. Om omständigheterna ändras, ändras också fitnessfördelningen i en population. Vad som var "välanpassat" tidigare blir plötsligt mindre väl anpassat.
Krångligt? Nja, inte så värst, rent principiellt. Men i praktiken kan det bli mycket komplicerat. Vad gäller den inledande frågan är dock en sak helt klar: det naturliga urvalet kan inte sättas ur spel, så länge människor i olika populationer fortplantar sig i olika hög grad, oavsett anledning. Evolutionärt sett är de med flest barn per generation mest "framgångsrika". Det naturliga urvalet är totalt likgiltigt för anledningen till att någon överlever och hinner fortplanta sig. Det "ser" bara att vissa genkombinationer just nu gynnats mer än andra. Selektionen är alltid för tillfället och det som gör skillnaden är främst varierande miljöfaktorer. Vetenskaplig kunskap och teknologi är exempel på miljöfaktorer som påverkar själva "arenan" för det naturliga urvalet. De förändrar de tillfälliga omständigheterna, men de suspenderar inte selektionen.
Endast om man skulle lyckas med att "designa" alla mänskliga genotyper efter recept, så skulle det naturliga urvalet upphöra. Knappast troligt. Däremot är det en intressant fråga huruvida det naturliga urvalet är "bra" eller "dåligt" i förhållande till olika kulturellt förmedlade normer. Det som gör saker ambivalenta här är just selektionens totala likgiltighet för avsikter och önskningar. Den "noterar" bara resultatet och går vidare.
En annan intressant fråga är om det i våra samhällen uppträder domesticeringseffekter, som att vissa individers fortplantningsframgång gynnas p g a att de har egenskaper vilka, under rådande kulturella och sociala omständigheter, gör att de får fler barn än andra. En studie som kanske tyder på detta är denna. Inte som man tror, kanske...
/Per
En möjlig effekt av preventivmedel är att de skapar ett starkt evolutionstryck för en "det går säkert bra"-personlighetstyp. De som är lagda åt att chansa även om man inte råkar ha någon kondom, ta livet litet optimistiskare, prioritera stundens njutning får fler barn än de som är försiktiga och tänker långsiktigt.
Om några generationer kommer mänskligheten att domineras av en "happy go lucky"-mentalitet.
Posted by: Tommy | 09 juni 2006 at 08:08
Ja - förutsatt att det finns en tydlig genetisk förankring av dessa egenskaper och att dessa gynnas under flera generationer. Men det är alltid svårt, även teoretiskt, att fokusera på vissa specifika egenskaper. Man behöver också veta hur gynnandet/missgynnandet av just den egenskapen samverkar med andra gynnade/missgynnade egenskaper. Det naturliga urvalet sållar här alltid fram "nettot", vilket blir tydligt först i efterhand. Evolutionsbiologin är ju en historisk vetenskap och prediktiv endast i mycket liten utsträckning.
Posted by: Per | 09 juni 2006 at 12:24
Får jag bara ställa frågan: Vad skulle kunna falsifiera resonemanget om det naturliga urvalet?
Posted by: Camilla siotis | 14 juni 2006 at 08:51
Egentligen behöver du nog precisera frågan, Camilla.
Den teoretiskt viktiga frågan i sammanhanget är närmast hur mycket av den faktiska evolutionen som beror på naturligt urval i strikt mening (fitnesskonkurrens mellan gener) och hur mycket som beror på andra faktorer.
Ett intressant komplement har börjat växa fram under namnet niche construction:
http://www.st-andrews.ac.uk/~seal/niche/index.html
Posted by: Per | 19 juni 2006 at 21:02