Den gamla frågan Varför krig? har i och med den tekniska utvecklingen på senare år fått ett nytt innehåll. Jag har tidigare ställt frågan Vad skulle robotar kriga för?. I sin mera generella form blir nu detta till en fråga om varför "kriga" över huvud taget, om det som "slåss" med "vartannat" är maskiner? Det blir ju mera som någon sorts fysiskt dataspel än krig. En skribent på Physorg ställer just den frågan och kommer fram till att
Someday, war may be limited to warbot battles, one side conceding defeat when their last machine is destroyed – don’t bet on it. War would become a sport. But war by its definition means to take life, not just destroy equipment – all the warbots in the world cannot hope to protect us from this final truth.
Ja, man kan mycket väl säga att historiskt sett har själva vitsen med krig just varit att ta livet av människor. Detta har också varit målet med de flesta terroristdåd. Visserligen har krig, strategiskt sett, många gånger förts av ekonomiska och politiska maktskäl, men medlet för dessa mål har varit människoslakt. Om i framtida krig inga människor "offras" eller "offrar sig", kan man fråga sig varför man ska låta maskiner kriga "i stället" över huvud taget.
Ett skäl som nämns i Physorg-artikeln är att det i liberala demokratier har blivit allt svårare att politiskt motivera människoförluster (dödade egna soldater; fiendesidans soldater och även civila är en annan sak, uppenbarligen). Sådana tendenser fanns redan under andra världskriget då den allierade invasionen i Västeuropa 1944-45 fördröjdes av befälhavarnas tidvisa försiktighet och obenägenhet att ta förluster, jämfört med tyskarna som inte hade några sådana skrupler.
Men egentligen är ju detta en situation som förutsätter vissa sakförhållanden, som inte längre finns om det som "strider" inte är människor. Då borde man ju egentligen kunna ritualisera det hela från grunden och avgöra internationella konflikter med fotbollsmatcher. Men detta kommer ju aldrig att ske. Jag undrar om inte den nutida militära utvecklingen i själva verket är den logiska konsekvensen av det som var ett faktum redan under första världskriget, nämligen att striden stod om två krigsmaskineriers respektive kapacitet, med människoliv som insats. Framöver kan det alltså bli samma sak, men utan egna människoliv som insats.
Det där sista är väl det etiskt mest bekymmersamma egentligen, som Physorg-artikeln implicit påpekar: De mäktiga kommer alltid att vara villiga att "offra" andra. Och om makten är så teknologiskt och ekonomiskt överlägsen att den inte behöver riskera särskilt många av den egna sidans liv, ja, då är denna makt på väg att bli så absolut som någon jordisk makt kan bli. Frågan är dock i slutändan om det då är målet (makten) eller medlet (teknologin) som verkligen har makten.
/Per
Krig förs i syfte att få motparten att gå med på ens villkor. Varken mer eller mindre. Den part förlorar som först anser att han förlorar mer på att fortsätta slåss än på att ge upp. Motparten vinner.
Så enkelt är det. Detta klargjordes först i denna tydliga form av general Carl von Clausewitz vars bok Om kriget kom ut på svenska så sent som 1991.
Alltså skulle mycket väl krig kunna föras genom att förstöra materia, under förutsättning att materian är tillräckligt viktig för folks överlevnad. Bara slå sönder soldatrobotar skulle förmodligen inte fungera.
Posted by: Jan Wiklund | 19 maj 2006 at 13:04
kriga gör folk för att få igenom sina villkor, Och för att undvika att fler sätter sig emot deras förslag. För att visa makt, helt enkelt.
Och på detta sätt fungerar egentligen krig med robotar lika bra, man kan ju sannerligen visa sin överlägsenhet genom förstörelse av annat än liv. Men visst förlorar det en del av sin mening.
Posted by: Gustaf | 22 oktober 2007 at 21:29