Det är intressant med "verklighetens" intervention i den moderna värld som annars kan styras nästan alltför mycket i förväg genom planerade handlingar. När jag var yngre gillade jag att tänka tankelekar om olyckor som kunde hända men som är väldigt väldigt oväntade. Samtidigt vill man ju absolut inte att det ska hända en själv...
En sån olycka hände emellertid här måndagen den 10 april. Vår bilsemester till Frankrike skulle vara 5 veckor, och vi tog god tid på oss ner genom Europa, med fem övernattningar på vägen till St-Julien-en-St-Alban i Ardèche som var första riktiga resmålet. Vi kom fram en lördag. På söndagen tog vi det lugnt, och måndagen var första riktiga dagen i Frankrike. Det regnade och var fem grader varmt. Inte vad vi hade hoppats på.
För att ha något att göra åkte vi en sväng, och försökte hålla värmen med barnen under tiden. En blöt och kall lekplats i Loriol, ett köpcentrum i Valence, och efter att ha värmt upp oss lite i affärerna där tog vi närmsta väg ut ur stan.
Vid bron över Rhône tog jag till vänster på Avenue de Provence, såg att ett par bilar hade stannat vid rödljuset, och tryckte på bromsen. Hastigheten var kanske 40 km/h. Jag gled. Jag släppte och tryckte igen. Hjulen bara låste sig och jag kanade in i jeepen framför. En lång stilla glidning, 15-20 meter. Känslan av det oåterkalleliga infann sig när det krasande ljudet hade slutat.
/Simon
P.S. Bilen blev skrot men ingen skadades, och semestern fortsatte nästan som planerat.
Huj. Dramatiskt. Skönt att höra att det gick bra! Bilar är opålitliga varelser...
Posted by: Erik Starck | 06 maj 2006 at 01:12
Så skönt att ingen skadade sig!
Posted by: Jonas | 06 maj 2006 at 23:51
Din kofångare verkar inte ha tagit skada – bilen framför var hög, såsom en jeep, ja! /Sherlock
Posted by: JSP | 07 maj 2006 at 17:03