Hur allvarligt kan/ska/bör man analysera formuleringar avsedda för barn och ungdomar på en av Västveriges mest kända och besökta sevärdheter -- Universeum?
I deras avdelning Explora kan man på ett ytligt sätt bekanta sig med diverse högteknologiska attiraljer. Tonvikten ligger på det effektfulla och roande. Samtidigt ligger ju bakom det som där görs till underhållning några av de mest avancerade tankar som mänskligheten hittills varit kapabel till. Måste diskrepansen mellan vad allmänheten får sig till livs och de verkliga tankarna bakom det hela vara så stor? Samma diskrepans återfinnes i butiken, vilken översvämmar av trivialt krimskrams och där man får leta efter en och annan mera seriös sak. Det underförstådda, men nästan övertydliga, budskapet blir: verkligt vetande är tråkigt; det har vi bara med för skams skull. (Nu kan det ju hända att butiken drivs oberoende av anläggningen i övrigt; men vem tänker på/bryr sig om det?)
Och hur var det nu med formuleringarna i Explora? Titta på denna, om robotar:
Kan robotar vara farliga?...
Vi får lita på att människorna som hittar på nya robotar gör dem snälla. Skulle du vilja jobba med robotar?
Å ena sidan talar enfalden i detta för sig själv. Enfalden ligger inte i ordvalet, utan i att robotar ses som ett isolerade fenomen, när de i själva verket utgör länkar i system. Å andra sidan finner man också en (ofrivilligt) underförstådd etisk tankegång: Ska du jobba med robotar måste du se till att de blir snälla och då måste du vara snäll själv. Andra tolkningar är möjliga. Men intelligent är det inte. Det är den diskrepans som bekymrar mig.
/Per
Comments