Den egendomliga tidskriften LET (Les enfants terribles; publiceras i Stockholm) har i senaste numret (No. 03) ett reportage om svenskutvecklade onlinevärlden Project Entropia. I samma nummer finns ett bildreportage om några av de verkliga ansikten som döljer sig bakom avatarerna, vilka representerar deltagarna i dylika spel. Slående är vad som kan utläsas om deras vardagsmiljöer eller livssituationer. I vissa fall är kontrasten direkt tragisk. Jason t ex, som lider av svårartad muskeldystrofi och inte kan röra något annat än tummarna. Lucas är stor och fet, medan andra inte sticker i ögonen på något sätt. Men samtliga avbildade tycks leva i storstäder. I Project Entropia-artikeln intervjuas dock en 19-årig flicka från Alta i Nordnorge:
Men ibland, när jag spelat mycket, känns det som om Project Entropia är verkligare än den riktiga världen! Här i Alta är det också extremt många unga som håller på med den här typen av online-rollspel, många fler än i resten av Norge. Men så bor vi också på ett väldigt dött ställe, haha!
I en värld där numera mer än hälften av jordens befolkning bor i städer (alternativt på "döda" platser som Alta), där är det kanske inte så egendomligt alls, egentligen, att anden i människan kräver en friare rymd att vistas i än vad den vardagliga omgivningen erbjuder. Att den sedan är „virtuell“ är uppenbart av mindre betydelse. Det är slående att en sådan, av många människors kreativa fantasier skapad värld, tydligen upplevs som verkligare än den här andra, vanliga världen. Ja, vilken är egentligen "vanligast" för allt fler?
Men jag, som nästan bor på landet och som hellre galopperar fram längs en skogsstig med nysnön yrande runt hovarna än hukar fascinerat framför en skärm, jag undrar ändå om det inte är en viss skillnad mellan verklig fantasi och fantastisk verklighet. Men vilken är den, närmare bestämt? Innan man börjar moralisera (det vore mig f ö fjärran), så behöver den frågan få ett bra svar. All diskussion om eventuella sociala och psykologiska konsekvenser av detta fenomen är ju beroende av vad man tänker om själva verkligheten.
/Per
En viktig skillnad är ju kroppen. Även om vår fantasi är stark är vi inte bara hjärna.
Posted by: Tommy | 22 februari 2006 at 11:15
Själv lutar jag ändå mot att inget är verkligare än något annat. Vissa miljöer/handlingar ter sig naturligtvis som "naturligare" än andra (för olika organismer och individer). Men här lurar ego- och etnocentrismen - att riktiga regnskogar är mer "naturliga" än Dream Hack. Men så är det väl ändå inte? Vad bryr sig verkligheten om att människor vistas i än den ena, än den andra miljön.
Posted by: yastory | 22 februari 2006 at 15:59
Ett problem här är förstås vad olika personer lägger i uttrycket "verklighet". I min generation (50-talister o däromkring) är det för många synonymt med "den fysiska världen" och därför är kroppen "verkligare" än fantasin. Detta har jag själv aldrig accepterat, inte sedan jag började tänka över saken mera medvetet i 20-årsåldern. För mig är verklighet ett relationsbegrepp - något är verkligt för någon. Jag vill inte påstå att min upplevelse av att läsa en fängslande roman, t ex, är "mindre verklig" än min upplevelse när jag äter mat eller åker skidor. Däremot är den verklig på ett annat sätt. Det är relationen mellan olika sätt för något att vara verkligt på, i förhållande till någon, som intresserar mig. Om man nu jämför olika upplevelser och aktiviteter vilka har sociala konsekvenser (och även romanläsning kan ha sådana konsekvenser), så skulle man också kunna jämföra dem med avseende på vilken typ av verklighetsrelation de grundar sig på. Detta borde man kunna göra utan att från början värdera dem i förhållande till varandra. Visst kan man ha en värdediskussion, men först måste man förstå de olika typer av relationer jag antytt, i förhållande till varandra. Detta är ett i vårt samhälle outvecklat tankeområde. Det märker vi nu när det plötsligt uppstår socialt viktiga frågor om virtuella världars relation till den "verkliga" (läs "fysiska") världen. Det är dags att sluta ta vissa saker för givet.
Yastorys fråga "Vad bryr sig verkligheten om att människor vistas i än den ena, än den andra miljön" är intressant. Den förutsätter att verkligheten (eller kanske jag ska skriva Verkligheten) är absolut opersonlig och likgiltig. Den förutsätter också att det finns en verklighet oberoende av "miljöerna". Men om verklighetsfrågan är en fråga om olika typer av relationer, så är åtminstone en pol eller part i relationen en person eller en levande varelse. Då kan man inte säga att "verkligheten inte bryr sig", eftersom jag och andra personer och organismer är verkliga, eller hur? Det kan inte heller existera något över huvud taget "utanför" alla möjliga miljöer ("möjliga" i logisk mening) som inte självt står i en relation till alla de möjliga miljöer det befinner sig "utanför".
Krångligt? Snacka om det...
Men nödvändigt att tänka på.
Posted by: Per | 23 februari 2006 at 15:43
Den där kritiken eggar mig, att likgiltigheten skulle vara mindre "verklig" än det sociala engagemanget. Där tror jag att du sätter punkt och frågetecken samtidigt. Ärligt talat, jag vet inte. Men jag hoppas. Och som Kirkegaard sa, den som inte vågar hoppa, den lever inte.
Posted by: yastory | 23 februari 2006 at 21:25