Infontology

Gör dina urler enklare -- föreslå en Google-sökning?

Den här firman har en url till sin webbplats som inte är så lätt att komma ihåg, och rätt lång att skriva in. Så vad gör de då -- jo, ger i stället enkla sökord att mata in i en sökmotor.

Smart? Ja, men förstås bara om man kommer överst på den föreslagna sökningen, vilket inte var fallet när jag försökte...

Annonsen från Smålandsposten. /Simon

En URI som komplement till personnumret, eller?

Tim Berners-Lee föreslår att alla som publicerar på nätet ska ha sin egen URI, alltså en pekare på sin egen person.

Ja, jag kan inte tolka hans inlägg på något annat sätt än att pekaren ska utgå från internets informationsstruktur och peka på mig som fysisk person. Det är på ett sätt helt självklart och grundläggande att internet ska peka på dem som fyller nätet med innehåll, och samtidigt fullständigt galet.

En fråga är ju var jag bor på nätet. För Sir Tim är det ju inte så komplicerat. Att vara knuten till domänen w3.org garanterar honom säkert att inte behöva byta domän mer i sitt liv, och kunde jag få användarkontot till höger om honom på hans server hade jag säkert satt mig där och inte flyttat på mig under resten av livet.

Men för mig, bor jag hos Bredbandsbolaget som är min ISP en vecka till, eller hos Infontology? Nja, det är ju inte Infontology som ska definiera min plats på nätet -- det är jag (och Per) som ska definiera var Infontology "finns".

Om jag förstår URI-begreppet rätt förutsätter det att man tänker sig ett perspektiv "inifrån" nätet, genom alla toppdomänerna, och utåt. Det påminner om när von Uexküll skriver om hur en fluga ser på världen -- när han definierar det som brukar kallas flugans "Umwelt".

/Simon

PS. Jag har kollat lite på Tim Berners-Lees blogg ett tag. När "vanligt folk" fick komma dit och skriva kommentarer till det första inlägget var det nån av dem som beskrev känslan som att "rista sitt namn på Guds rumpa". Tungt.

Två sätt att förbättra bloggfunktionalitet?

På Bloggforum i november talades det en hel del som vad som skulle kunna komma efter bloggen som paketeringsform för det användarproducerade material som alla verkar övertygade om är här för att stanna. Ett av problemen (och styrkorna) med bloggen är dess strikt kronologiska ordning. Här är två sätt att ge innehållet en mer tids-obunden närvaro.

En del bloggare publicerar direktlänkar till de senaste kommentarerna på bloggen. Vad som kanske skulle vara ännu bättre vore att lyfta fram de lite äldre blogginlägg som fortfarande har aktiva diskussioner. Då skulle man lättare kunna låta en diskussion leva längre än nu när inläggen snabbt försvinner under ytan. Eller så skulle man ändra ordningen på de senaste kommentarerna, så att man lägger de mest förvånande (i tidsordning) kommentarerna överst: en kommentar som är ett par dar gammal, men som kommenterar ett inlägg som är ett par veckor gammalt skulle på det sättet kanske komma överst.

Ett annat sätt är mer genomgripande och innebär att man gör en wiki (öppen för editering främst för bloggägaren) av bloggen. Helst skulle man använda samma teknologi som Amazon, så att man tar fram "statistiskt osannolika fraser" i inläggstexterna, och låter dem bli titlar på artiklar i wikin. Då får man ett automatiskt hypertextmaterial som man sen kan bearbeta manuellt. Att göra ett sånt verktyg tror jag skulle bli en bra produkt...

/Simon

När blir IT roligt igen?

I Ny Teknik 1-3, 2006, finns en kortintervju med Bo Dahlbom, där denne kort och kärnfullt kommenterar den sovande IT-debatten på detta vis: Det har "med konjunkturen att göra. det har varit motigt, men vi är på väg uppåt igen, och då blir det roligare att diskutera."

IT-sektorn har haft det motigt sedan den extrema haussen i slutet av 90-talet. Då var det visioner både hit och dit, en del av infontologiskt intresse. Då var det "roligt att diskutera", som en del kanske fortfarande minns. Sedan har det alltså varit tråkigt. Detta är väldigt avslöjande tycker jag. Den digitala samhällsomvandlingen är ett kul diskussionsämne bara när framtidstron svämmar över, vilket den inte gör för tillfället.

Själv menar jag ju att den digitala revolutionen är ett viktigt diskussionsämne alldeles oavsett hur konjunkturen ser ut. Sedan den IT-ledda högkonjunkturen dalade och (den roliga) diskussionen om digitaliseringen upphörde har utvecklingen på detta område, som vi ständigt uppmärksammar här på Infontology, inte alls mattats av. Verkligheten kan inte bedömas efter debatters rolighetsindex, tyvärr kanske.

/Per

Reell skatt för virtuella varor?

Den risk som samhället löper genom att lagstiftningen inte hänger med i den snabba tekniska utvecklingen är kanske främst att samhället blir oförutsägbart på ett sätt som vi aldrig tidigare sett här i Sverige. Ett land som USA har däremot haft det så sen ett tag, både på grund av sitt jury-system och sin "stämningskultur".

Eftersom det inte finns någon rättsapparat som hänger med kommer det att krävas många långdragna prejudicerande rättsfall för att komma fram till en juridisk praxis (som i vissa fall kommer att vara förlegad redan när den etableras...)

De flesta är inte aktivt intresserade av att se den här konflikten mellan etablerad rätt i den "analoga" världen och det framväxande samhället på gränsen mellan det vanliga samhället och det virtuella, men det finns några föregångare. En av dem är Julian Dibbell, som redan 2003 lovade att han skulle uppge försäljning av gods från onlinespel som sin främsta inkomstkälla och konfrontera amerikanska skatteverket med detta och be dem utreda implikationerna för hans beskattning.

Resultatet är en nedslående berättelse om fnittriga oförstående tjänstemän på skattekontoret och slutsatsen en avgift på 650 dollar + advokatkostnader för att efter upp till sex månader få reda på beskattningen. Julian Dibbell är förståeligt tveksam till om han ska ta detta nästa steg...

Länk via Collision detection. /Simon

Knivvandring, eller Spelteori för svensk-tyska frukostmöten.

Den som har haft förmånen att äta smörgåsmat med tyskar (eller danskar) kan notera ett intressant fenomen. I Sverige har vi ju vana att sätta en kniv i varje bytta med smör eller pålägg, medan man i Tyskland använder sin egen kniv för att ta ur alla byttorna.

Vad händer nu när dessa skilda kulturer möts?

Jo, om svensken finner en kniv vid sin tallrik kommer denne att använda den, och lämna den i byttan efter användning. En tysk kommer däremot att betrakta en kniv i en bytta som en anomali, och lägga den vid sin tallrik. Slutläget blir att knivarna kommer att vandra över från svenskarna till tyskarna...

/Simon

Retrievr -- ett visuellt sökinterface för Flickr

Jag gillar de här lite gränsöverskridande tjänsterna, där man får en känsla av en framtid som vi inte kan ana ännu. Som när jag skrev om Podscope, där man söker direkt i ljudfilerna, utan metadata som mest brukar kännas som ett trögt mellanlager av information.

Den här gången gäller det Retrievr, där man skissar en bild, och så hittar tjänsten "liknande" bilder i Flickr. Retrievr måste ha en hel del bildigenkänningsalgoritmer mellan mig och Flickr, men det känns väldigt smidigt att använda.

Länk via Johnny på Stationsvakt, som illustrerar vad folk nog kommer att använda tjänsten till att söka efter...

/Simon

Min första patentansökan

Jag tycker att mjukvarupatent är en dålig idé som hämmar kreativitet och innovation.

Samtidigt innebär ju ett patent att den aktuella uppfinningen offentliggörs, och i princip blir tillgänglig för alla (om de betalar licensavgifter...). En mycket intressant metod för att generera uppfinningar heter TRIZ och skapades genom att olika uppfinningsprinciper togs fram ur ett material av väldigt många publicerade patent.

Ett framtida patentsystem skulle kunna betona vikten av att offentliggöra uppfinningar snarare än att stämma andra för patentintrång, även om det kanske är en from förhoppning.

Sony Ericsson har i alla fall nyligen skickat in en patentansökan där jag står med som uppfinnare, vilket är väldigt kul, tycker jag. Jag återkommer med detaljer när de är offentliggjorda, dvs om ca 18 månader.

/Simon

Farliga idéer från världens ledande tänkare

Det är Steven Pinker som har bidragit med frågan till årets nyårsomgång hos The Edge. Frågan är "Vilken är din farliga idé? [...] En idé [...] som är farlig inte för att den antas vara falsk, utan för att den skulle kunna vara sann."

Genomgången av idéer från ledande forskare blir som ett P1-Spanarna i världsklass, och Pinker själv bidrar med en med mångbottnade infontologiska kvaliteter: "Grupper av människor skulle kunna skilja sig åt vad gäller deras genomsnittliga talanger och temperament."

Pinker ger flera illustrationer av hur det här tänkandet har kommit upp (igen) under 2005, bland annat Harvard-rektorns uttalande om kvinnor och matematik, men också studier av hur vissa grupper av judar kan ha genomgått en biologisk selektion för hög intelligens, och hur deras väldokumenterade ärftliga sjukdomar kan vara en biverkning av detta.

Pinkers poäng är (förstås) inte att han tror på den här sortens hypoteser, utan att han ser hur forskning inom genetik och andra fält potentiellt skulle kunna leda fram till att den här sortens kunskap om olika befolkningsgrupper kom fram, och han lyfter fram hur mycket av fundamenten i dagens samhälle som bygger på att det inte finns några fundamentala skillnader mellan människogrupper.

Jag skulle kunna göra frågan ännu tydligare: Skulle det vara logiskt omöjligt att det fanns skillnader mellan människogrupper? Om det är omöjligt: varför är det i så fall det? Den varför-frågan är en av de infontologiskt mest intressanta, och den är ju helt epistemologisk, och har absolut inget med skillnaderna mellan människogrupper att göra.

Pinker ser alltså både faran i den här sortens resonemang, och risken att pågående genetisk forskning skulle kunna leda till att kunskap om sådana här gruppskillnader kom fram -- inte nödvändigtvis för att man avsiktligt vill att den ska komma fram, utan som bieffekt av studier med helt andra syften.

I en sån här fråga ser man ganska tydligt hur man måste ta sig igenom lager efter lager av vanliga fördomar och motargument för att komma fram till det som egentligen är intressant att diskutera. "Nej, det är inte så att jag står bakom idén att det finns skillnader mellan just de här grupperna som jag tar som exempel." "Nej, jag tror kanske inte alls att det finns några skillnader alls mellan befolkningsgrupper." "Nej, jag är inte rasist." "Nej, jag tycker inte att man ska stoppa genetisk forskning." Suck.

Förra årets fråga handlade om vad man tror på men inte kan bevisa. Också mycket intressant. /Simon

Engelska ord översätts med andra engelska ord på svenska...

I ett program på Kunskapskanalen härom veckan förekom följande engelska original, samt översättning:

One of the most important things about the way that Miles expresses himself is the particular... tone... that he created.

Något av det viktigaste i Miles sätt att uttrycka sig är det speciella sound ...han skapade.

Visst är "sound" ett ord som blivit rätt integrerat i svenskan, men det känns ändå konstigt att använda det som svensk översättning av ett annat engelskt ord... Något som känns mycket tydligt när man pratar engelska med andra svenskar är hur urvattnad den engelskan är, och hur lätt det är för språkliga felaktigheter att leta sig in.

/Simon