"Singulariteten är nära" (?)

Häromdagen publicerades en ny tjock bok av Ray Kurzweil, vars webbsajt återfinnes bland våra länkar. Den tycks snabbt bli en bestseller. Titeln är The Singularity Is Near och anspelar på ett begrepp som först myntades av John von Neumann på 1950-talet och sedan togs upp 1993 av Vernor Vinge, datorforskare och känd SF-författare (se även dessa artiklar: 1, 2, 3).

Kurzweils bok ska jag återkomma till så fort jag har läst den. Här bara en kort reflektion kring det egendomliga begreppet "singularitet" -- vad är det? Det har att göra med den acceleration av den tekniska utvecklingen i vilken digitala, elektroniska teknologier spelar en huvudroll. För Kurzweil är det fråga om

the next step in this inexorable evolutionary process: the union of human and machine, in which the knowledge and skills embedded in our brains will be combined with the vastly greater capacity, speed, and knowledge-sharing ability of our own creations.

Enligt Vinges ursprungliga idé är ett framträdande drag i singularitetens "ankomst" att den medför, att vi och våra vanliga mänskliga organisationer och instituitioner tappar kontrollen över utvecklingen. Termen anspelar också på att detta skeende kan vara över oss "plötsligt". Bakom dess okontrollerbarhet ligger främst vår oförmåga att förstå resultatet -- en inte bara "över-" utan också icke-mänsklig "intelligens" ser dagens ljus.

På Infontology har vi emellanåt funderat över om något sådant inte redan har skett i viss utsträckning, om man inte tolkar begreppet "intelligens" alltför antropomorft, utan koncentrerar sig på oöverblickbarhet och ovetbarhet i olika komplexa tekniska system, särskilt i realtid (se t ex "Fejk är gott nog"). En intressant fråga är huruvida det här rör sig om en art- eller gradskillnad i förhållande till Vinges/Kurzweils "singularitet". Och denna fråga är av intresse även om man inte sväljer alla de specifika detaljerna i Kurzweils framtidsvision.
(För övrigt finns det anledning att misstro allt tal om evolutionära processer som "inexorable", ohejdbara -- se inlägget "Evolution egentligen?").

/Per

Comments

[Erik Starck]

Singulariteten är en spännande filosofisk konstruktion. Den handlar i grund och botten om hastigheten med vilken strukturer av information kan skapa andra strukturer av information som kan skapa nya strukturer av information snabbare än de tidigare.

Kurzweil kallar detta "the law of accelerating returns" och denna "lag" har, enligt honom, verkat sedan universums födelse.

Det räcker alltså inte med "acceleration av den tekniska utvecklingen i vilken digitala, elektroniska teknologier spelar en huvudroll". Dessa är bara de senaste manifestationerna av informationsstrukturerna. I singularitetsprocessen ingår även virus, de encelliga organismerna, flercelliga organismer, amöbor, däggdjur, språkets framväxt, skriftkonsten, tryckpressen, internet och... ja, vad blir nästa steg?

Man kan också se singulariteten som den punkt i framtiden efter vilket det blir totalt omöjligt att utifrån dagens peprspektiv gissa vad som komma skall. En slags händelsehorisont.

[Per]

Jag håller helt med dig om att det är en spännande filosofisk konstruktion. Jag är också medveten om att Kurzweil ser den där kontinuiteten från organiskt liv, via språket till skriftspråk, internet etc. Däremot tror jag inte att denna tankegång skulle ha fått ett sådant uppsving utan den "datoriserade" tekniska utvecklingen. Utan inslaget av digitala teknologier och deras specifika möjligheter återstår bara den gamla vanliga framstegstanken eller Teilhard de Chardins Omega Point och liknande. Inte lika intressant.