När justitieministern pratar om skälen att slopa preskriptionstiden för mord nämner han två anledningar. Dels de nya tekniska möjligheterna att med DNA-teknik fälla en mördare även efter lång tid. Men också tidigare värderingar:
– Vi har sagt att preskriptionstiden för mord ska tas bort helt och hållet. Det ska inte längre vara så att man kan komma undan ett mord även om det har gått väldigt lång tid. Det handlar förstås om att det med den nya tekniken går att genom till exempel DNA lösa ett mord som har begåtts lång tid tillbaka.
– Jag tycker också att de värderingar som låg till grund för preskriptionstiden när det gäller mord inte känns riktigt aktuella i dag. Det finns ett intresse av att kunna skipa rättvisa även när det har gått en lång tid, säger justitieminister Thomas Bodström.
Men sen försvinner "värderingarna" ur nyhetsrapporteringen, och bara tekniken nämns på radionyheterna.
Varför är det så? Det är väl inget bra sätt att få till en demokratisk samhällsdebatt i en situation där vi har en kraftfull teknik som i viss mån står i motsättning till värderingarna i samhället, och där tekniken är välbekant för alla genom ständigt ältande i medierna.
De värderingar som Bodström pratar om är ju det som borde tas upp: om vi nu låter teknikens möjligheter styra, är det då något i samhället som kan gå förlorat?
Jag vet inte exakt vad det är som Bodström syftar på, men antar att det handlar om "förlåtelse" och att låta tiden läka såren. Johannes Åman tar upp en del av det i lördagens DN.
Det blir lite paradoxalt hur vi nuförtiden lever i en alltmer föränderlig värld, men att vi ändå får svårare och svårare att släppa den tid som varit, eller? Den rikhaltiga dokumentationen bidrar förstås till detta, och också det faktum att mord och andra brott blir allmänhetens egendom i en tid av snabb nyhetsspridning, men också en tid av snabb fysisk folkrörlighet. Den höga graden av förmåga till skriftspråkliga resonemang som Per talar om i sitt inlägg nyligen bidrar säkerligen också till samhällets förmåga att tidskomprimera händelser i samhället så att de inte glöms så lätt.
Vår iver att dokumentera blir förstås ett tydligt hinder för förlåtelse. När det är lätt att framkalla händelserna på ett livfullt sätt blir det förstås desto svårare att låta dem försvinna i tidens dimma.
/Simon
Comments