Militär utveckling bra för Sverige

Häromdagen kunde man i Sydsvenskan läsa ett debattinlägg av Saabs presschef Peter Larsson, apropå det projekterade obemannade flygplanet Neuron (ett UAV, Unmanned Aerial Vehicle; huvudprojektör är franska Dessault). Främst är artikeln ett genmäle till ett tidigare inlägg av miljöpartisten Ulf Holm. En av de i sammanhanget mera tankeväckande formuleringarna i Peter Larssons artikel är ett citat från näringslivsdepartementets „flyg- och rymdstrategi“: „Den internationellt konkurrenskraftiga flyg- och rymdindustrin är en av de främsta drivkrafterna för Sveriges tillväxt och position som högteknologisk nation.“ Därför är också, menar Peter Larsson, Sveriges medverkan i Neuronprojektet av största vikt. En annan motivation för att bidra till utvecklingen av obemannade flygplan är att man „bättre än idag [kan] till exempel luftövervaka mot miljöutsläpp eller utföra indikeringsuppdrag i smittade områden.“

Vad är då Neuron egentligen till för? Är det för att övervaka och skydda miljön? På Saabs egen hemsida räknas fördelarna med obemannade flygplan upp:

• Reduction or elimination of the risk of pilot loss
• Lighter and more fuel-efficient platforms, leading to lower costs and less environmental damage
• Greater cost-efficiency than equivalent manned aircraft
• Potential for higher flight performance than manned aircraft
• Significantly longer mission time than manned aircraft.

Ingenting om övervakning av miljöutsläpp. Totalförsvarets forskningsinstitut FOI,  däremot, uppger att „[o]bemannade farkoster har en enorm potential för framtiden för allt mellan spaningsuppdrag vid internationella insatser till undersökning av förorenade områden och övervakning av fiskstim“. Ingen kan dock få mig att tro att dylika farkoster alls hade utvecklats om det inte hade varit för deras rent militära potential. Det framgår också med all önskvärd tydlighet när man läser resten av FOI-artikeln, för att inte tala om den frispråkiga rubriken på Dessault Falcons egen artikel om saken: Remote Controlled Warriors.

Att Sverige månar om den internationella vapenutvecklingen, för Sveriges väl och ekonomiska utveckling givetvis, framgår också med all önskvärd tydlighet av programmet för en internationell konferens, MilTech2, som äger rum i Stockholm i oktober. Där behandlas följande ämnen:

• Sociotechnology and Military Operations
• Network Enabled Capabilities
• Autonomous Vehicles
• Applied Automation
• Sensortechnology
• Nanotechnology
• Computer Network Operations
• Electronic War fare Force
• Force Composition

På hemsidan får man inte veta mycket om vilka föredrag som kommer att hållas, men i en inbjudan till konferensen som jag har fått (såsom medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) återfinns t ex följande rubriker:
„An automated network configuration tool and tnaps translator for netwars“;
„A semi-autonomous rov as a platform for remote mine warfare and maritime security operations“;
„Automatic air warfare“
„An unattended and distributed ad-hoc sensor network for classification and tracking“;
„Multi-sensor fusion for missile & UAV applications“
med mera i samma stil.

För den i historien i allmänhet och militärhistorien i synnerhet någorlunda bevandrade är ingenting av detta förvånande eller ens egentligen upprörande -- något cyniskt luttrad som man tyvärr blir av kunskaper om dylika ting. (Se också Försvarets Materielverks, FMVs, Teknisk prognos 2005 (pdf).) Upprörande däremot är den dubbelmoral och den undvikande eller utsmyckande retoriken i sammanhanget. Det är krigföring det handlar om. Punkt. Och ingen som sysslar med hithörande teknologier för att det är „intressant“ och „kul“ kan gömma sig bakom tal om miljöövervakning, hur verklig denna bisak än är. Sådant påminner lite väl mycket om vad den berömde fysikern Enrico Fermi sa apropå utvecklandet av atombomben under andra världskriget:

„Låt mig vara ifred för era samvetsbetänkligheter – detta är ju så härlig fysik!“
(citerad i Teknikkriget som förändrade världen av Gunnar Dahllöf, s 124)

/Per

Comments

[Erik Starck]

Att Sverige säkerligen skulle kunna lära sig lite mer om vapentillverkning samtidigt som det skapas ett och annat jobb är det nog ingen tvekan om. Frågan är om pengarna hade kunnat placerats bättre på annan plats, t.ex. underlätta för småföretagare, ta bort 3:12-reglerna mm.

Men storskaliga jätteprojekt mellan staten och kapitalet är ju det här landets signum.

Det är enligt min åsikt en dålig strategi i en accelererande ekonomi med allt snabbare förändringar och utökad global konkurrens.

[Tommy]

Det här måste vara motsatsen till ändamålsglidning. Istället för att en teknologi börjar med goda syften och sedan glider över till att användas till moraliskt mer tvivelaktiga, så börjar den moraliskt tvivelaktigt men glider sedan över och får goda syften.

Detta är väl f.ö. en gammal god militär tradition, påbörjad när de döpte om sig till "försvaret" och nu fortsatt när de vill se som sin främsta uppgift att vara "fredsbevarande".

[Per]

Jag kan bara instämma i Eriks och Tommys kommentarer.

[Kristoffer]

Neuron är trots allt en UCAV, och C står för Combat...Neuron skulle ju kunna användas för radiakmätningar, efter det att den släppt sin atombomblast... ;) (jfr http://www.nyteknik.se/art/41864). För det tidigare uppdraget verkar dock 50 år gamla Lansen fungera utmärkt: http://f16.parsimony.net/forum28824/messages/16722.htm

[Per]

Tack för den poängen, Kristoffer. Den borde jag inte ha missat att nämna...