En förutsättning för medborgarskap

I senaste numret av Ny teknik skriver Richard Gatarski på debattplats om public service-radions, enligt honom, nära förestående död. Detta tänker jag inte diskutera nu. Men det finns en formulering som väcker en mera övergripande tankegång till liv. Gatarski skriver avslutningsvis att

det är inte längre papper och penna som dominerar kulturen. Det är online, video och ljud. Stöd framtidens medborgare (läs barn och ungdomar i skolan) när de utvecklar sina talanger som videobloggare och podcastare.

Den hos mig väckta tankegången förstärks ytterligare när jag i samma tidning läser Jan Melins krönika med titeln Tonåringar snackar inte i mobilen:

En närstående 15-årig kille förklarade att han samtidigt brukar ha chattkontakt med kanske 30 kompisar. Alltså de flesta han umgås med. De finns alla tillgängliga via datorn och svarar blixtsnabbt på anrop.

För Melin utmynnar detta i vissa marknadsmässiga förslag gällande utformningen av framtida mobiler. Det ska jag inte heller diskutera här. Det intressanta för mig är vilken sorts framtida samhälle båda de citerade iakttagelserna pekar mot, nämligen att vi faktiskt tycks gå allt längre i den riktning Howard Rheingold skisserar i Smart Mobs (jfr webbsajten med samma namn).

Gatarski nämner "medborgare". Detta i klassisk mening borgerliga begrepp har sitt ursprung i en tid då den offentliga debatten växte fram och bedrevs med hjälp av tryckta texter. Och det finns goda argument för att just eftertanke och seriös debatt, liksom vetenskapligt tänkande, förutsätter utförlig skriftlig kommunikation. Argument förutsätter ett skriftligt medium som alla diskussionsdeltagare förmår relatera till (som medium alltså). Om detta stämmer, samtidigt som vi är på väg mot ett "smart mobs"-samhälle, vad kan då det senare tänkas få för konsekvenser?

En förutsägelse jag vågar mig på är att vi inom några år (och i viss mån redan nu) i alla högre utbildningar kommer att märka av en läs- och skrivkunnighetskris på högre nivå, så att säga; inte analfabetism men väl "an-argumentatism" - en oförmåga att förstå och bedriva seriös argumentation. Detta blir i så fall en motsvarighet till ett fenomen som redan är mycket kännbart på alla utbildningar som kräver matematisk förmåga: studenterna svajar betänkligt i själva grunderna och har egendomligt fläckvisa förkunskaper, något som - enligt bror matematikprofessorn - verkar bero på bristande färdighetsträning (läs: tragglande) med grundläggande matematiska operationer. Något liknande tror jag alltså att vi kan förvänta oss av framtida studenter med bristande läsningsbaserad tanketräning.

Detta blir/är en veritabel utmaning inte bara för universiteten, utan också för alla som gärna ser att det skulle finnas fler kunniga medborgare. Att vara medborgare handlar inte bara om att kunna få ett pass och att ha rätt att tycka vad man vill. Man måste kunna ta till sig och bemöta andras argument, som argument, också. Och detta kräver vissa färdigheter som inte odlas av chattare och podcastare med någon sorts automatik. Seriösa chattare och podcastare är med all sannolikhet förtroliga även med traditionella skriftliga medier av någon dignitet.

/Per

Comments

[Åsa]

Utan att ha någon anknytning till skol- och undervisningen tycker jag redan att det märks språkligt hos en del.

Jobbansökningar från 19-åringar med bra gymnaiebetyg som inte skriver begriplig svenska, utan någon slags chatsvenska och även förutsätter att man ska förstå mellanliggande undermeningar när de pratar. Kanske dolda smileysar i talspråket?

Visst är det jättebra att kunna ha ett stort kontaktnät. Till exempel 30 vänner, som man har direktkontakt med och är tillgänglig för en stor del av tiden. Men hur roliga och utvecklande är den typen av kontakter på sikt? Några minuter fram och tillbaka under tiden man pratar med andra också.

[Per]

Ja, Åsa. Jag kan ju tyvärr inte annat än instämma.

[Richard Gatarski]

Tack Per för att du delar dina tankar, om än i skriftlig form :-)

Det gäller nu att reflektera vidare, och sen agera utifrån vad man vill åstadkomma. Själv är mina tankegångar rätt färgade av den historiska utveckling som Walter J. Ong för fram i "Orality and literacy", bla vi (människor) har inte alltid varit literära - utan vi började faktiskt som orala...
Nu berör diskussionen här oss människor, till vilka jag backat från min avhanding (www.fek.su.se/home/rgi) och där handlar det om en helt annan femma.
/richard

[Per]

Lustigt. Ongs bok har jag undervisat om. Och tanken att vårt samhälle är mera en hybrid av skriftligt/muntligt än det högmoderna mera renodlat skriftliga samhället ligger det nog något i.