« Gränssnitt som allegori -- och sen? | Main | Introduktion till komplexitet i anvndarinterface »

26 augusti 2005

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

"för dem som faktiskt blivit felbehandlade, eller bara missförstådda, är det förödande att gamla journaler följer dem hela livet"

Så du menar att om en patient blir missförstådd och eventuellt felmedicinerad så är det bättre att den informationen finns gömd i en hylla hos en läkare än t.ex. åtkomlig på nätet för patienten själv att läsa och ta ställning till? Eller ens att själa roten till problemet - att läkaren och patienten inte kommunicerar - är bättre att lösa?

Väldigt underligt resonemang, måste jag säga. Det går precis tvärt emot trenden om den upplysta patienten, där läkaren fungerar mer som en trygg guide till olika hälso-alternativ än den auktoritära vita rocken med kunskapsmonopolet.

Patienten som är allergisk mot narkosmedel och riskerar livet vid en trafikolycka om inte journalen är snabbt åtkomlig, gärna redan i ambulansen, håller nog inte heller med dig om pappersjournalernas förträffliga långsamhet.

Se även:

Web program curbs malpractice suits
http://www.sciencedaily.com/upi/index.php?feed=Science&article=UPI-1-20050706-17020600-bc-us-conventus.xml

Individualiserad sjukvård
http://www.eudoxa.se/content/archives/2005/04/individualisera.html

Ska läsa länkarna vid tillfälle. Ska bara nu vända mig mot trenden med den upplysta patienten och läkaren som en guidande "konsult", som jag inte tycker alltid fungerar så bra. Jag tror att "konsult"-rollen för läkaren i många fall har växt fram för att läkaren inte vill behöva fatta svåra beslut. Men visst finns det många motexempel.

Jag har använt just det här exemplet - med patientjournaler som ger mindre omedelbar information - i ett par år när jag föreläst. Och jag fick det just vid intervjuer och studier med tandläkare i Sthlm, när de gick över till datoriserade journaler för några år sedan.

Erik, ska också läsa länkarna vid tillfälle.

När det gäller det här med den stora nyttan av att koppla ihop alla system är jag trots allt en aning skeptisk. Att det är viktigt drivs i första hand av datorindustrin. För dem är integration en kärnfråga, själva deras levebröd. Nyttan för patienten då? I tidningsartiklar förekommer det väldigt ofta konstruerade scenarios av din typ, "om en patient är medvetslös och om hon också är allergisk mot x och om hon också får x på sjukhus y ..."

Min enkla förmodan, är att sådana scenarios måste rimligen sjukvården och läkarvetenskapen ha tagit ställning till och funnit acceptabla lösningar på redan innan man ens kunde drömma om att via datornät få kontakt med andra sjukhus och hela patientens sjukhushistoria? Enkla tumregler och försiktighetsåtgärder: ge inte preparat z till medvetslösa patienter, de kan vara allergiska. om du måste göra det, se upp med reaktion q.

Det finns en naiv informationsmässig övertro på att beslut automatiskt blir bättre om man i en situation har tillgång till ALL information. Det finns undersökningnar som har gett helt motsatt resultat: enkla tumregler ger bättre beslut. (Jag tror det finns en referens till den i The wisdom of crowds, men kan inte hitta den nu. Relaterat är Kottemann, Davis och Remus studie på Harvard.)

Jonas skrev: "Det finns en naiv informationsmässig övertro på att beslut automatiskt blir bättre om man i en situation har tillgång till ALL information."

Att ha tillgång till information är inte samma sak som att kunna använda informationen och fatta beslut. Men det är egentligen inte det frågan handlar om. Från min synvinkel är det en fråga om vem som äger/kontrollerar informationen. Är det vårdapparaten eller patienten/kunden?

Jag skulle som patient verkligen uppskatta att enkelt kunna komma åt min journal, läsa den själv, bilda min egen uppfattning, kanske rådfråga annan expertis. Detta kan jag ju redan göra, men då måste jag springa runt på alla vårdinstitutioner jag varit på och begära utdrag "manuellt". Ändras journalen måste jag begära ett nytt utdrag. Otympligt och arbetssamt.

Konsekvensen blir att vårdapparaten äger min hälsoinformation. Detta har flera följdeffekter, vissa positiva men de flesta negativa.

För exempel på hur det kan gå snett med dateriet se följande:
"Brister i datasystem vållar felmedicinering"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=455051&previousRenderType=6

När jag läser artikeln kan jag inte låta bli att tänka: vilken tur att de upptäckt felen. Hade de kunnat göra det om journalerna _inte_ varit datoriserade?

En annan reflektion är att man nog ska skilja på akutpatienter och "hälsopatienter". I det första fallet handlar det om snabba beslut med relativt lite information. I det andra fallet om "långa" beslut ("du borde äta mer morötter") med möjlighet att samla in mycket information. Förmodligen är det två helt olika infontoligiska frågeställningar även om de här samman.

Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om detta, som går långt utanför frågan om papper och datorer. Är vården bara till för de sjuka? Vad innebär det att vara sjuk? Var går gränsen? Vem bestämmer? Vilken är läkarens roll i en värld där patienten har tillgång till samma information och kunnande som läkaren? Biosensorer [1] i hemmet och i kroppen - bra eller dåligt?

Vården står inför stora förändringar framöver. Spännande.

[1] http://www.medgadget.com/archives/2005/08/cpod_personal_b_1.html

The comments to this entry are closed.

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003