I mitt enligt dagens mått mycket gamla skrivbord – jag har haft det sen jag var tolv – finns ett förvånansvärt rymligt skåp, som jag egentligen inte tittat i sedan 1997. Men igår gjorde jag det och fann naturligtvis mängder av papper som jag hade glömt att de fanns, eller att jag hade skrivit dem. Den mest slående upplevelsen var hur många minnen som plötsligt väcktes till liv, vilka inte bara hade med innehållet i de olika fragmenten och utkasten att göra. En sida ganska kryptisk skrivstil, med grönt kulspetsbläck, fick mig att minnas en sån där tjock blåvit penna med fyra alternativa stift som jag använde runt 1985, när jag studerade Newton och hans tid. Och plötsligt såg jag framför mig samma skrivbord som nu, fastän i en helt annan omgivning. Och därmed mindes jag också en massa annat från den tiden. Eller ta de där gamla maskinskrivna sidorna, vilka först väckte minnen av fysiskt krävande tangenter och muntra plinganden vid varje radslut, och som sedan ohjälpligt alstrade andra livaktiga vågor på just denna minnesgöls sen länge orörda yta -- alla på något sätt förknippade med den vördnadsbjudande gamla maskinens (nåja, en Facit Privat var det) fysiska kvalitéer.
Men jag hittade också utskrifter från min första skrivare, en sån där nålmatrishistoria. Och det väckte andra minnen, av hur det var att arbeta i enbart DOS till exempel. Inget GUI mer än gula tecken på svart skärmbotten. Detta kändes plötsligt som ett halvfysiskt mellanting mellan skrivmaskinen och min nu flitigt nyttjade laptop, med någorlunda kraftfull men ontologiskt liksom svävande multimediaförmåga. Kommer denna om femton år också att kännas som ett mellanting? Mellan vad då, kan man undra.
Mest av allt tänker jag dock på, att de ”dokument” som jag nu producerar (såsom detta) inte har något minne -- av samma oroande densitet som de vilka den gröna kulspetsen och min dåvarande handstil förmår väcka, med betryggande själslig påtaglighet.
/Per
Intressant läsning. Har skrivit en längre kommentar "hemma hos mig". Se http://kornet.nu/blindhona/arkiv/001556.html
Ni har inte möjlighet att slå på trackbacks, förresten?
Posted by: Jonas | 01 augusti 2005 at 09:43
En annan reflektion kring att "de 'dokument' som jag nu producerar (såsom detta) inte har något minne" är väl att det är ytterst tveksamt om de över huvud taget kommer att existera, och i så fall kunna läsas, om tjugo år ... eller om deras läsbarhet gått förlorad i byten av maskiner och mjukvara.
Posted by: Jonas | 01 augusti 2005 at 09:46
Mycket intressant "hemma hos dig", Jonas!
Posted by: Per | 03 augusti 2005 at 16:27