I det här arkivet av tusentals midi-filer gjorda efter rullar för självspelande pianon finns musik från en hel tidsepok i någon sorts underligt originalskick. Det är ju ingen tvekan om att det kan sägas vara Rachmaninov som spelar sin egen Elegie, och alldeles fritt från brus, men vad är det han spelar på? Det räcker att gå in i ett midi-redigeringsprogram och ändra instrumentet för att han ska spela stråkensemble eller låta som en hel kör. Och det är min egen dators kapacitet och mjukvarusynt som styr hur bra återgivningen kan bli. Det finns inget "originalljud" att eftersträva.
BoingBoing skriver om pianorullarna som den första digitala musikkällan, men jag tror nog inte det -- de kan väl inte sägas vara mer digitala än en LP-skiva? Om det inte är det faktum att det är just pianot som gör det digitalt, förstås. Annars är väl det typiska för digital musik att man har en bestämd "upplösning" -- en samplingsfrekvens som gör att informationen går att reproducera med ettor och nollor. Pianorullen har ingen bestämd upplösning, bara en (någorlunda) jämn hastighet som den går i.
Eftersom filerna bara är tillgänliga som zip-arkiv har jag tagit mig friheten att återpublicera Rachmaninovs Elegie som smakprov.
Jag tog och laddade över en glad ragtime från arkivet som ringsignal till min telefon, men det verkar som om det saknas någon volyminställning i filen, så den blev lite för svag. Tips om gratis midi-editeringsprogram (till OS X) mottages...
/Simon
Jag antar att det digitala ligger i att det antingen är ett hål = ton eller inte. Att det sedan renderas via ett analogt instrument är sekundärt.
LP-skivor var dels senare, dels är de analoga i att det inte finns diskreta av/på lägen för tonerna. Vaxrullarna lider av samma analoga analogi.
--Jesper
Posted by: Jesper Hogstrom | 17 maj 2005 at 08:36
Hej Jesper. Jag kan inte riktigt förstå hur du menar -- för mig är det digitalt som kan reduceras till numeriska värden utan kvalitetsförluster (om man förutsätter en upplösning som inte är oändlig...).
Posted by: Simon | 17 maj 2005 at 20:29
Digital är representation i diskreta enheter. I fallet med självspelande pianon (och speldosor) är melodin representerad i diskreta enheter i form av hål i papper eller "piggar" på en vals.
Letade lite efter definitioner, och kom fram till http://www.google.se/search?hl=sv&lr=&client=firefox-a&rls=org.mozilla:en-US:official&oi=defmore&q=define:Digital där http://eobglossary.gsfc.nasa.gov/Library/glossary.php3?mode=alpha&seg=d innehöll en bra text.
Digitalt är inte _möjligheten_ att representera något m hj a diskreta enheter (som nummer) utan att det faktiskt är så.
Noter är digitala till skillnad från ljudet av ett piano. Om man spelar in ljudet på magnetband eller LP-skiva så har man en kontinuerlig representation av ljudvågorna (=analogt). Om man spelar in det på en CD-skiva så får man diskreta representationer (=digitalt). Ljudvågorna i luften från högtalarna är kontinuerliga till sin natur (=analoga).
Kvalitetsförluster i representationen är inget som ingår i definitionen av digitalt (eller analogt för den delen). Såväl ett lågupplöst digitalt foto som ett högupplöst är digitalt. Återigen har det med representationsformen att göra.
Jag hoppas att jag lyckades lite bättre den här gången :)
--Jesper
Posted by: Jesper Hogstrom | 18 maj 2005 at 11:48
Om det hade varit så att anslagskänslighet *inte* hade varit representerat hade jag varit helt med på vad du skriver.
Men nu är inspelningen vad jag kan höra inte som en orgel med bara tonen av/på, utan olika toner är olika starka på ett "kontinuerligt" = "analogt" sätt.
Om det däremot hade funnits självspelande orglar hade jag varit helt överens med dig...
Posted by: Simon | 18 maj 2005 at 20:25
Tack för tipsen, Simon! Jättekul att lyssna på dessa gamla pianorullar.
Posted by: LO | 21 augusti 2007 at 15:31