Håkan skickade en intressant artikel-länk om hur läkemedelsindustrin nu försöker lansera en ny sjukdom -- eftersom man har botemedlet för den!
Det rör sig om ett neurologiskt tillstånd som medför oregerligt skrattande eller gråtande -- idag en samling diffusa besvär som ska få ett samlingsnamn för att kunna marknadsföras -- tillsammans med medicinen:
Gerald J. Yakatan, the company's chief executive, compares the effort to the way drug companies helped make erectile dysfunction and attention deficit hyperactivity disorder into well-known terms. "Before there were drugs, these conditions didn't exist," said Dr. Yakatan, who has a doctorate in pharmaceutical sciences and a long history in the drug business.
Den här sortens resonemang påminner mig mycket om det som Paul Watzlawick sysslade med på 70-talet. Dels Rosenhans artikel från Science: On being sane in insane places, publicerad i Watzlawicks The invented reality, som handlar om friska som tar sig in på mentalsjukhus och så fort de kommer in övergår till helt friska sunda aktiviteter, utan att någon finner det anmärkningsvärt. Till skillnad från att vi i "den friska världen" snabbt kategoriserar ett visst beteende som "sjukt" finns det i sjukvärlden inte några mekanismer som känner igen och kategoriserar människor som är friska...
Men också Watzlawicks egen artikel i samma bok, om självuppfyllande profetior. Här är min favorithistoria:
The following untrue story is a further illustration: In 1974, Secretary of State Kissinger, who is on one of his innumerable mediating missions in Jerusalem, is on his way back to the hotel after a private, late-evening stroll. A young Israeli stops him, introduces himself as an economist out of work, and asks Kissinger to help him find a job through his numerous connections. Kissinger is favorably impressed by the applicant and asks him whether he would like to be the vice-president of the Bank of Israel. The young man thinks of course that Kissinger is making fun of him, but the latter promises quite seriously that he will manage the matter for him. Next day Kissinger calls Baron Rothschild in Paris: "I have a charming young man here, a political economist, talented, going to be the next vice-president of the Bank of Israel. You have to meet him; he would be a jewel of a husband for your daughter." Rothschild growls something that does not sound like total rejection, whereupon Kissinger immediately calls the president of the Bank of Israel: "I have a young financial expert here, brilliant fellow, exactly the stuff to make a vice-president for your bank, and most of all -- imagine that -- he is the future son-in-law of Baron Rothschild's."
Hela det här sättet att resonera har fascinerat mig länge -- jag tror nog fortfarande att mycket av språkets funktion i grunden är denna: inte att man som traditionellt hävdas "beskriver världen", utan tvärtom -- man "säger något" och sen skapas språket i den förhandling där man bestämmer vad detta "något" skulle kunna betyda. Det är ju också det som är grunden för infontologin -- hur är egentligen relationen mellan det som "finns" och "kunskapen" som vi har om det?
/Simon
Det är sin egen ingenjörskonst detta att konstruera behov till befintliga produkter. Så ser jag på P.Ws position som terapeut gentemot sin familjer: en del ingenjör, en del konstnär, en del illusionist, en del narr. Han drev ju f.ö tesen att lösningen är problemet, d.v.s att lösningen av ett problem oftast bara leder till mer av samma. Därför gäller det att göra annorlunda, oftast något paradoxalt. Han har försökt förklara vad han gjorde och hur han tänkte. Löser man en gordisk knut med ett svärdshugg väcker det visserligen beundran och kanske avundsjuka, men metoden låter sig knappast beskrivas på ett sätt som gör den möjligt att härma.
Posted by: ingmar | 23 maj 2005 at 14:19
Nya "sjukdomar" blir såklart en intressant problemställning ju mer vi lär oss om människokroppen. Gränsen mellan att förhindra, återställa och att förbättra är flytande och som synes ibland helt subjektiv.
Posted by: Erik Starck | 24 maj 2005 at 10:15
"Problemställning" är kanske ett illa valt ord. Det är såklart inget problem att vi lär oss mer om hur kroppen fungerar.
Posted by: Erik Starck | 24 maj 2005 at 10:16