På sistone har jag tänkt lite extra på människor som går sin egen väg. Det är underligt vad det är som händer med material som en människa tillåts behandla över tiotals år, det kan vara ett musikstycke, lera, deg, texter. Ibland blir det som om människan lyckas komma tillbaka från när hon förlorade oskulden av att fånga sig själv i spegeln, av att det var någon som tittade på vad hon gjorde, det som Robert Crumb pratar om i ett tidigare inlägg.
Den senaste veckan har varit en fest i denna bemärkelse i Växjö-trakten. Först kom Pierre Dørge & The new jungle orchestra till Alvesta (!), i onsdags var Erik Olofson här och höll föredrag om bröd, vedeldade stenugnar och surdeg, och i fredags besökte Elise Einarsdotter (bilden) och Olle Steinholtz universitetet.
Det är lustigt. Alla dessa tre konstellationer har mycket av det jag uppskattar och respekterar hos människor. Ett öppet sinne med enorm förmåga att både förvalta traditioner, förnya dem och att dela med sig på ett sätt så att man känner sig stolt över att få ta del av det. Och så den här kompromisslösa egensinnigheten, förstås.
Eriks webbplats är för ofärdig för att jag ska länka till den (men är du intresserad av bakning så hör av dig). /Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.