Infontology

När vi blev nollåttor.

Skypes nya integration med det fasta telenätet betyder bland annat att platsens koppling till riktnumret luckras upp ytterligare. Jag menar, visst kan man alltid skaffa ett telefonnummer på en ort och sen ordna en vidarekoppling, men med SkypeIn kan man verkligen välja själv var man signalerar att man befinner sig. När jag valde nummer fanns det Göteborg och Stockholm att välja mellan, och när jag ändå inte fick visa var jag egentligen bodde blev det (förstås) Stockholm där jag öppnade mitt nya virtuella kontor. Nu håller jag på och funderar på om det finns något bra sätt att ordna en virtuell postadress också...

Här är mitt nya Stockholmsnummer. Och när datorn inte är på finns det förstås en telefonsvarare...

08-501 64 567

Alla som funderar på Skype på olika håll bör läsa prislistan. Visst är det löjligt billigt att ringa till "fasta" telefoner, men till mobiltelefoner i Sverige är det fortfarande inte så billigt. 2 kr 45 öre, mot 17,5 öre till en fast telefon.

Priserna, både på abonnemang och samtal måste ju också tas mest som en indikation -- det är totalt oklart var priserna kommer att landa om ett par år när applikationen har mognat. Däremot tror jag att IP-telefoni kommer att utgöra en revolution för telekom-marknaden. Bara det här att telefonsamtalen har tagit steget in i persondatorn -- folk kommer att lagra sina samtal, det kommer att byggas interface mot röstbrevlådan, etc.

/Simon

Full koll på skolbussar och ambulanser – mycket bra?!

I USA har Laidlaw Education Services, vars 40000 bussar dagligen transporterar över två miljoner skolbarn, lanserat “säkerhetsbussen” Friendship 1. Den har Aware™ Vehicle Intelligence som gör det möjligt att trådlöst övervaka rutter, underhåll, om fordonet rör sig eller står still etc, DriveCam™ Driving Feedback System som identifierar och korrigerar osäkert körbeteende och en kamera som hela tiden spelar in vad som händer i och utanför bussen (men det sparas bara om föraren kör osäkert), samt Child Check-Mate™ Safety System som fungerar som larm och kräver at föraren trycker på en knapp bak i bussen för att tala om att alla barn har gått ur.

Från Storbritannien rapporteras det vidare att National Health Service-sjukhus försett sina ambulanser med realtidsövervakning när de är på utryckning.

This will enable the centralised tracking, management control and an automated audit trail of the fleet of ambulances. Ambulance controllers will be able to see vehicle locations via their own desktop Web browser. [...] “By literally being able to see exactly where the ambulances are at any time, every ambulance and hospital worker that makes up a patient’s support system, from the ambulance controller to the surgeon, can better coordinate their efforts and resources. The ultimate aim, as with all of our investments for efficient utilisation of resources, is to achieve the best in patient care”

säger Mathew Quigley på Medi Logistics som tillsammans med Westwood Automotive ligger bakom systemet.

Det vore mig fjärran att kritisera dylika godartade användningar av telematisk teknik. Men (ja det finns på sätt och vis ett “men” här)... Men precis detta är faktiskt en del av problemet. All teknik av detta slag motiveras med goda syften som det “inte går” att argumentera emot. Jämför t ex följande inlägg (av många möjliga):

Att äga sin bils information
”Automatisk” livräddning (med mera?)
Har du rätt ålder?
Telematik och mänskliga principer - en "omöjlig" kombination?

Det kommande samhälle som kan skönjas ur detta, är ett samhälle där man kan räkna med allmän registrering och övervakning av det mesta man gör i, med eller i närheten av någon teknisk pryl, vare sig det är en bil, en varuhusdörr eller en telefon. Och det mesta av denna teknik kommer att ha implementerats i syften (nästan) lika godartade som i exemplen i detta inlägg. “Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser” heter det i ett ordspråk. Samtidigt som jag skriver detta känner jag hur alla som -- särskilt i sitt arbete -- värnar om liv och lem utbrister: Men vad menar du?? Ska vi avstå från att skydda barn och dödssjuka, ska vi låta bli att rädda liv? Det bär mig självfallet emot att svara ja på den frågan, men jag känner också starkt på mig att detta egentligen är att undvika den springande punkten. Hela diskussionen tvingas liksom in i detta mönster, därför att vi kollektivt verkar ha extremt svårt att tänka oss ett alternativt paradigm för att diskutera denna kolossala samhällsomvandling.

/Per

Människor som går sin egen väg.

På sistone har jag tänkt lite extra på människor som går sin egen väg. Det är underligt vad det är som händer med material som en människa tillåts behandla över tiotals år, det kan vara ett musikstycke, lera, deg, texter. Ibland blir det som om människan lyckas komma tillbaka från när hon förlorade oskulden av att fånga sig själv i spegeln, av att det var någon som tittade på vad hon gjorde, det som Robert Crumb pratar om i ett tidigare inlägg.

Den senaste veckan har varit en fest i denna bemärkelse i Växjö-trakten. Först kom Pierre Dørge & The new jungle orchestra till Alvesta (!), i onsdags var Erik Olofson här och höll föredrag om bröd, vedeldade stenugnar och surdeg, och i fredags besökte Elise Einarsdotter (bilden) och Olle Steinholtz universitetet.

Det är lustigt. Alla dessa tre konstellationer har mycket av det jag uppskattar och respekterar hos människor. Ett öppet sinne med enorm förmåga att både förvalta traditioner, förnya dem och att dela med sig på ett sätt så att man känner sig stolt över att få ta del av det. Och så den här kompromisslösa egensinnigheten, förstås.

Eriks webbplats är för ofärdig för att jag ska länka till den (men är du intresserad av bakning så hör av dig). /Simon

Vad är "hälsa"?

Folkhälsoinstitutet konstaterar koncist i rubriken på hemsidan där de publicerar sin senaste rapport om datorspels hälsoeffekter att "Datorspelande ger positiva hälsoeffekter". Men måste man inte vara mer nyanserad i en sådan slutsats om det inte är fler faktorer än vikt, aggressivitet, reaktionstid och spatial förmåga som man har tagit hänsyn till? Till och med TT-artikeln (bland annat i Aftonbladet) är mycket mer försiktigt formulerad.

Det är helt rimligt att koppla ihop skicklighet i datorspel med positiva effekter på exempelvis reaktionstid, men att sen låta reaktionstid vägas mot övervikt eller aggressivitet och att det sammanfattande begreppet blir "hälsa", det finner jag underligt.

Och att klumpa ihop alla datorspel på det här sättet, vad är vitsen med det? Skulle det inte kunna finnas "bra" datorspel och "dåliga" datorspel? Jag vill själv inte lära mig att reflexmässigt döda någon genom att göra det gång efter gång i en fotorealistisk realtidssimulering, men hade det funnits en bra och ljudlös simulator i fickformat för att träna sitt högerhandsfiolspel så hade jag nog använt den i vissa situationer...

/Simon

Ridande robotar

Förenade Arabemiraten kommer, i Qatars efterföljd, att ersätta minderåriga, ofta svårt utsatta (plågade), jockeys med robotdito rapporterar flera källor, bl a BBC. Ca 40000 barnjockeys, ofta kidnappade, kan framöver skonas från eländiga ritter och fängelseliknande förhållanden.

Från min kulturella horisont är hela historien extremt egendomlig, på mer än ett sätt. Från infontologisk synpunkt är det mest förundrande att fjärrstyrda mekaniska “robotar” tydligen, från kamelracesynpunkt, funkar. Varför ha “robotar” över huvud taget? Är det simulacrum-effekten som är det viktiga? Om någon sorts (fjärr)styrning av de tävlande kamelerna behövs, så behöver ju detta i princip inte ta formen av något vagt människoliknande. Kan vi se fram emot en arabisk diskussion om tillåtna artificiella metoder vid kamelrace? Egendomligt som sagt.

/Per

SJs prissättningsalgoritmer

Det måste vara något fel på SJs prissättning. Det här kan i och för sig vara ett fall där den bakomliggande modellen är så komplicerad att det inte är möjligt att göra ett tydligt användargränssnitt, men det finns så många fall där prissättningen ser heltokig ut.

Och i de fall där man har en alltför komplicerad bakomliggande modell tror jag att den enda överlevnadsstrategin är att förenkla modellen.

I den här bilden är ett par av valen markerade som lågprisalternativ, men inte har de lägre pris än vissa av valen som inte är lågpris/lågtrafik.

Och sen tycker jag det verkar helt uppåt väggarna att om man åker långt och länge så ska man behöva betala mer. Visst ska en kortare resa vara billigare än en lång, men om vi pratar om samma start- och slutstation så borde man väl kompensera den som får en längre restid med ett lägre pris?

Jag menar, den som åker 11.45 kommer fram en halvtimme efter den som åker 12.13, och får dessutom betala en hundralapp extra...

/Simon

När datorprogrammet kräver för mycket av människorna

Infoworld berättar i en rörande artikel om personalen på ett stödcentrum för barn i England. Inte nog med att personalen grät, de lockades också att mata in felaktiga data i systemet för att kunna komma vidare med ärendena, och när de misslyckades med att skicka ett ärende vidare till en annan avdelning raderade de helt sonika ärendet och hoppades att det skulle dyka upp så småningom på den andra avdelningen.

Problemet med att inte kunna komma vidare innan man har fyllt i alla fält är ju väl känt. Det svåra är väl när datorprogrammet är så dåligt anpassat till verksamheten att informationen helt enkelt inte finns tillgänglig. Vi har skrivit lite om problemet med hur olika arbetsuppgifter kräver olika precision i informationen i arkitektporträttet från förra året.

Länk via Techdirt. /Simon

Att äga sin bils information

I och med att bilar framöver kommer att förses med mer och mer övervakningsteknologi uppstår frågan vem som har rätt till informationen om bilens uppträdande i trafiken. I North Dakota är man enligt Grand Forks Herald på väg att stifta en lag gällande rätten till informationen i “svarta lådor” för bilar. Dessa datainsamlare registrerar sådant som hastighet, inbromsningar, bältesanvändning osv. Försäkringsbolag ska inte kunna tvinga folk att lämna ifrån sig informationen. Och från och med 2007 ska bilens manual innehålla uppgifter om datainsamlingens natur och förmågor. Vidare ska insamlade data tillhöra den person som ägde bilen när insamlingen skedde. Föredömligt tänkt.

Och något för Ecall--projektets ansvariga att också grubbla över.

/Per

Blir roboten retad i skolan?

Jag vet inte om Honda har förläst sig på Turing, och vill bevisa att han hade fel, eller vad det är de har för vision om robotarnas sociala liv. Nu skriver i alla fall Ny Teknik om att roboten Asimo ska få gå i skolan tillsammans med japanska grundskolebarn, och jag kommer att tänka på en passage ur Turings Computing machinery and intelligence (Mind, 1950), när Turing skriver om framtidens avancerade beräkningsmaskiner:

It will not be possible to apply exactly the same teaching process to the machine as to a normal child. It will not, for instance, be provided with legs, so that it could not be asked to go out and fill the coal scuttle. Possibly it might not have eyes. But however well these deficiencies might be overcome by clever engineering, one could not send the creature to school with out the other children making excessive fun of it.

Jag läste det här citatet 1997 eller 1998 och minns hur fantastiskt roligt jag tyckte det var -- hur Turing insåg potentialen i de kraftfulla beräkningsprocesser han beskrev, men hur fel det blev när han (som jag tyckte) gick långt över gränsen i sina visioner...

Man kan verkligen fråga sig hur robotarna kommer att klara sig socialt -- fast på ett sätt är det ju bara att låta robotarna vara okänsliga för att någon retar dem, så klarar de sig säkert bra. Det borde ju gå att designa in. Å andra sidan -- om man tar bort just den känsligheten i ett socialt sammanhang, vad händer då?

Bilden är från en Honda-annons i New Yorker tidigare i år. /Simon

Bilprovningen och ägarbytena...

En kollega berättar den spännande historian om hur han fick en bil av en bekant, och använde den förre ägarens kallelse till besiktning för att förskottsbetala till besiktningen. Därefter kom det en faktura utebliven inställelse, för den som skulle betala hade ju inte kommit till besiktningen... Bilprovningen vill att han ska betala fakturan för att dom sen ska betala tillbaka den ursprungliga avgiften, men min kollega vill tvärtom att dom ska skicka en kreditfaktura, en återbetalning av den första inbetalningen och en ny faktura för besöket som redan har gjorts. Det kan bli en långdragen historia...

Och bilen -- den gick inte igenom besiktningen utan är på väg till skroten...

/Simon