Det finns ett antal områden där det känns som om lagstiftningen och samhällsdebatten inte alls hänger med den snabba tekniska utvecklingen. En del av dem har vi skrivit om tidigare, en del har jag bara noterat i omgivningen. Jag tror att ni som läser Infontology kan komma med fler områden och kommentarer.
Syftet är att sätta ihop en liten debattartikel, och man skulle också kunna tänka sig att vara några stycken som skriver under artikeln tillsammans.
Här är områdena. Skicka gärna runt det lilla uppropet till vänner och kollegor om ni tycker att det känns som ett angeläget ämnesområde. Och kommentera per epost eller i kommentarerna till inlägget.
- Lagen gör skillnad mellan fotografering och spridning av det fotografiska materialet. Med digital fotografering och spridning via internet är skillnaden ibland hårfin. Det kan röra sig om att bara ställa om behörigheter i en databas, vilket är svårt att kontrollera. Detsamma gäller för nedladdning och spridning av material med copyright.
- Möjligheten att agera på distans blir större och större. I Skottland har en man dömts till fängelse för sexuellt utnyttjande av en flicka som han hade kontakt med endast via Internet. Det finns också företag som erbjuder kunder att skjuta djur via Internet. När någon befinner sig i ett visst land, men utför handlingar som påverkar situationer i ett annat land, vilket lands lagar ska då gälla?
- Mycket av dagens lagstiftning bygger på att man kan få fram "skäl" och "motiv" till brott som begås. När datorer får viktigare funktioner och mer eller mindre autonomt fattar beslut och utför åtgärder kommer det att finnas fall där buggar i datorprogram får allvarliga konsekvenser, men där det inte är tydligt vem som ska ställas till svars för det.
- Mer och mer personliga och känsliga data lagras om alla personer. Att skydda dem från spridning är en svår uppgift. I USA kom bedragare nyligen över 135 000 personers personuppgifter, och endast i delstaten Kalifornien finns det idag en lag som säger att en person måste underrättas om att känsliga uppgifter kan ha kommit i orätta händer.
- Copyrightlagstiftningen har börjat tillämpas på ett sätt som åtminstone inte stämmer med svenskt samhällsmedvetande. Barnboken Gummi-Tarzan fick heta Gummi-T när den sattes upp som musikal, Happy Birthday får inte sjungas fritt kring lägerelden, i Chicago får man inte fotografera de offentliga konstverken fritt.
- Patent används för både sådant som är självklart och sådant som inte stämmer med samhällets etiska riktlinjer. En stor del av det som används som standardlösningar exempelvis för en webb-shop är patenterat, även med europeiska patent, och exempelvis filformat som allmänt har betraktats som fria och öppna har visat sig omfattas av patent.
- Säkerhetstänkandet som krävs i en värld byggd på digital information skiljer sig signifikant från vad de flesta är vana vid från den analoga världen. Den viktigaste skillnaden kanske är att när väl en attack lyckas så kan den multipliceras obehindrat. Det har också förekommit diskussioner om vem som är skyldig när en dator hackas och används för att sprida virus, etc.
- Olika verksamheter ställer upp villkor för användningen av deras information. Ofta är dessa villkor dolda och ibland innehåller de bisarra villkor. Det finns mycket som tyder på att ingen läser dem. Det behövs riktlinjer som är allmänt kända och vedertagna för hur man får använda information. Rätten att länka fritt till vilken information som helst på nätet måste försvaras.
- Metoder för att hänvisa till källor för information måste ses över. När man får tillgång till information från en källa via en annan källa blir det svårt att veta hur man ska hänvisa. Detta kan göra att exempelvis referenser i akademiska artiklar blir omöjliga att spåra. Samtidigt gör verktyg som Google Scholar att det är lättare än någonsin att spåra referenser framåt och bakåt i referenskedjorna.
- En hel del lagar utgår från skillnaden mellan kommersiell och kommersiell verksamhet, bland annat licenser för programvara och medie-filer, och skatter. Nu blir skillnaden mellan kommersiellt och icke-kommersiellt allt mindre. En del beror på verksamheter som bedrivs av "professionella amatörer", en del på sådant som att vinstdrivande företag tar över tidigare icke-kommersiella verksamheter. Antagligen spelar det också in att regelsystem tillämpas hårdare idag än förr (vilket gör att en viss verksamhet inte får vara "antingen-eller" utan måste hamna på endera sidan, vilket i sin tur tvingar fram mer detaljerad regelstyrning).
/Simon
11. Fördomar byggs in i samhällssystemet.
Det sker en glidning mot att alltmer behandla människor inte som individer utan utifrån vilken grupp de tillhör.
Denna drivs i hög grad av de möjligheter till statistisk behandling som öppnas av datorerna. Statistiken tas utanför sin sanningsdomän och sannolikheter används som "bra nog"-indikatorer på hur en individ är.
Några exempel:
* http://infontology.typepad.com/infontology/2005/03/amazon_patenter.html & http://www.anvandbart.se/node/116
* http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000172.html & http://infontology.typepad.com/infontology/2005/03/vad_ska_vi_goum.html
* USAs gränskontroller, där bedömningen nu är av vem som skall få komma in och vem som skall stängas ute i hög grad tycks grunda sig på synnerligen fördomsfulla bedömningar utifrån etnicitet, mängden pengar etc.
Sett från "maktens" sida är detta en rationell utveckling. Att hantera individer är svårt, att alla "är oskyldiga till dess motsatsen bevisats" är oerhört resurskrävande. Det är mycket enklare att hantera sannolikheter - i synnerhet som resultatet *i det stora hela* blir rätt.
Jag tror nu inte att det är någon risk att vårt rättsväsende ersätts av ett datoriserat system där de med mer än 50% sannolikhet är brottslingar automatiskt kastas i fängelse (även om en sådan reform skulle spara stora pengar).
Men jag tycker att vi ser en klar sådan tendens i den privata sektorn. T.ex. försäkringsbolag som vägrar försäkra individer grundat på statistisk analys av riskerna för deras grupp - eller för att röstmönstret gör det sannolikt att hon ljuger ( http://infontology.typepad.com/infontology/2004/12/datorers_pseudo.html ).
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 08:35
Likaså tror jag sådana statistiska sanningar används för att bedöma kreditvärdighet - och vilken reklam man "döms" att få i sin brevlåda.
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 08:37
12. DRM (Digital Rights Management) - olika krypteringstekniker för att begränsa och kontrollera hur texter, musik etc kan kopieras, låser in kulturarvet så att det inte blir tillgängligt (ens 70 år efter upphovsmannens död).
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 09:05
13. DRM kan också kraftigt förskjuta balansen kring offentlighetsprincipen. Skaparen av ett dokument får kontroll över vem (och vilken dator) som överhuvudtaget kan läsa, skriva ut respektive kopiera ett dokument. (Jag har litet länkar kring det här ... någonstans. Skall se om jag kan hitta dem.)
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 09:07
14. 24-timmarsmyndigheten innebär att myndigheterna skall "vända ut och in" på sitt sätt att fungera. Istället för att medborgaren kontaktar olika myndigheter och pusslar ihop sitt ärende själv, skall hon bara behöva kontakta en, och denna har sedan ansvar för att kontakta de andra myndigheterna och samla ihop den info som behövs.
Dels innebär detta att myndigheter får en delvis ny roll. Istället för att vara experter på sitt område blir de (också) generella kundmottagare.
Dels (och allvarligare) så kräver detta att de strikta gränser som funnits mellan olika myndigheter - där det är väldigt noga reglerat vilken informations en myndighet har rätt till från en annan - rivs ner.
Sannolikt får vi då se ändamålsglidning ( http://infontology.typepad.com/infontology/2005/03/rekord_i_quotau.html ) i stor skala.
Det finns en ganska bra rapport från Överstyrelsen för psykologiskt försvar (tror jag det var) om detta.
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 09:15
15. Vem som egentligen har ansvar vid bedrägerier har i många fall blivit väldigt diffust.
Är det jag eller banken som tar förlusten om någon använder mitt kontokortsnummer för att handla på nätet?
Är det jag eller banken som tar ansvaret om någon lurar mig att installera en trojan på datorn och sedan tömmer mitt bankkonto?
Och hur är det om någon lyckas kopiera de säkerhetsmässigt ganska tveksamma mjuka certifikat som min bank tycker duger som säkerhetslösning?
Hittills tror jag att praxis är sådan att banken betalar. Men jag är inte säker på att de är tvugna - har mer fått intrycket att de gör det för att inte störa den lönsamma överströmningen av kunder till internetbaserade banker och tjänster.
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 09:26
16. Överlag så har risken att utsättas för bedrägeri ökat (eller möjligen är det bara det att det flyttat till nya former och därför tar upp vår uppmärksamhet).
Att vara uppkopplad till internet innebär att man riskerar modemkapning och att få lösenordsstjälande virus och trojaner. Att
ha en telefon och ringa tillbaka när man missat ett samtal är att riskera att plötsligt vara skyldig hundratals kronor. Att ha en telefon och samtidigt ha barn är att ständigt löpa risk att bli ruinerad. Att ha en webbkamera till sin dator innebär risk att få den kapad och att en finnig lillebror ständigt ser en ( http://www.internetnews.com/security/article.php/3399291 ), att ha ett kreditkort innebär att man riskerar att få stå till svars för inköp man inte gjort, etc, etc.
Även om man i de flesta fall kan få rätt till slut (i värsta fall i domstol), så har den nya tekniken lagt en ständig oro på oss. Vi har plötsligt fått en risk och en tillhörande bevisbörda på oss.
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 10:04
17. Den användare som inte blir amatörsystemadministratör och ständigt uppdaterar sin dator med de senaste patcharna och antivirusprogramvarorna är en fara inte bara för sig själv utan för internet (hon blir en spridare av spam och en ofrivillig deltagare i överlastningsattacker).
(Nu skall jag vara tyst.)
Posted by: Tommy | 21 mars 2005 at 10:05
Fortsättning på 2: Om jag sänder från ett annat land, vilka regler ska då följas? Satellitkanalerna sänder från Storbritannien och går under deras lager och regler, men STIM vill ha musikavgifter. Borde de inte betala till MCPS/PRS?
Fortsätt tankegången för Internet. En podcast på amerikansk server men med svensk musik, vilken insamlingsorganisation är då tillämplig?
Posted by: Kal Ström | 21 mars 2005 at 20:12
Tack för spännande kommentarer! Tänkte sammanställa dem om ett par dar -- och hoppas på fler nu.
Posted by: Simon | 21 mars 2005 at 22:52
Förresten, det är ju inte svenska förhållanden men ändå intressant att se utfallet av. Det handlar väl om hur man får syndikera material.
Franska AFP lägger ut sitt material på webben, men stämmer Google för att de indexerar detsamma och visar upp det i en nyhetskontext. http://edition.cnn.com/2005/BUSINESS/03/19/google.sue.reut/
Naturligtvis finns väl band till stämningen där någon porrfotograf stämde Google för att de indexerade deras bilder. Jag följde aldrig den storyn, men ...
Posted by: Kal Ström | 21 mars 2005 at 22:58
18. Ekonomerna har lärt sig av bensinbolagens misstag: konkurrerar man med priset så får man dåligt betalt.
Istället komplicerar man sina produkter, så att ingen kan jämföra dem - trots att de egentligen är utbytbara, t.ex. el, telefoni och i många fall även bank- och försäkringstjänser (när de gäller el och telefoni är produkterna inte bara utbytbara, det är i många fall fråga om exakt samma elektroner, men sålda genom olika bolag).
Mittextrimisten har myntat ett genialt nytt uttryck för fenomenet: "Ett *förvillopol* kännetecknas av att många leverantörer erbjuder liknande tjänster men att det är omöjligt för t o m konsumentverket att bena ut vad som är ett bra val." ( href="http://mittenextremisten.webblogg.se/100305102153_valfrihetens_letargi.html )
Vi har alltså en situation där utvecklingen av informationsteknik borde få marknaden att fungera bättre - men där marknadsekonomins företag gör sitt bästa för att få marknaden att fungera sämre.
Och myndigheterna står menlösa bredvid och tittar på. Det borde vara dags att inse att förvillopol är lika skadliga för ekonomin som monopol.
Posted by: Tommy | 22 mars 2005 at 06:54
Hej
Oj, mycket att smälta här. Hinner bara lite kort nämna filmprojektet Star Wars Revelations som jag skriver en snutt om här:
http://framtidstanken.com/index.php?p=215
Det är en film gjord helt av amatörer baserad på Star Wars-universat. The catch? Det är ett ganska uppenbart copyright-brott, men upphovsmännen fick varken betalt för att göra filmen eller tar betalt för att distribuera den.
Det är på sätt och vis en open source:ad film.
Vad säger dagens copyright-regler om detta? Vad borde de säga?
En annan sajt man kan diskutera är:
http://www.dnacopyright.com/
/Mvh Erik
framtidstanken.com
Posted by: Erik Starck | 22 mars 2005 at 08:50
Tommy skrev: "Vi har alltså en situation där utvecklingen av informationsteknik borde få marknaden att fungera bättre - men där marknadsekonomins företag gör sitt bästa för att få marknaden att fungera sämre."
Som försvarare av marknadsekonomin måste jag säga att många företag faktiskt börjar utnyttja tekniken, men att det självklart tar tid innan tjänsterna finner en form de fungerar i. De företag som inte anpassar sig kommer inte heller finnas kvar, lita på det. Det är så en marknadsekonomin fungerar och ska fungera.
Att sedan komma och prata om förvillopol och gnälla över alla val man tror man tvingas göra är, ja... vad ska jag säga. Hylands Hörna-nostalgin (Ett TV-program. En TV-kanal. En nation.) är stark hos många i detta rike, det märks.
/Mvh Erik
framtidstanken.com
Posted by: Erik Starck | 22 mars 2005 at 09:02
Ja, vi ska akta oss för att fastna i en diskussion om marknadsekonomi. Men kan kanske enas om att det bör vara lätt att välja mellan liknande produkter och tjänster. Telefoniområdet är ju centralt här just nu, där allting är eller håller på att bli dataöverföring, och många företag försöker dölja detta medvetet. MMS och epost är ett tydligt sådant exempel.
Posted by: Simon | 22 mars 2005 at 09:30
Jepp, en intressant bok jag kan rekommendera är Age of Access av Jeremy Rifkin:
http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/1585420824/qid=1111486127/sr=8-1/ref=pd_csp_1/103-6402594-9666256
Han menar att förr eller senare blir i princip alla produkter prenumerationsfinansierade "åtkomsttjänster". Vi går från en köp-kultur till en hyr-kultur.
Vi leasar våra bilar. Vi köper telefonerna på avbetalning. Vi kommer snart att köpa all musik via prenumerationssajter a la Napster 2 Go. Förmodligen följer film och TV i dess spår, osv.
Med en fast månadskostnad slipper man den "otäcka" förvillopol-problematiken. Du behöver bara fatta köp-beslutet en gång, sedan är du fri att åtnjuta smörgåsbordet av utbud hur du vill. Det blir också billigare för leverantören som inte behöver investera dyra pengar i att övertala dig att fatta ett köp-beslut vid varje åtkomsttillfälle.
Posted by: Erik Starck | 22 mars 2005 at 11:17
Jag gillar också marknadsekonomi. Men om många kunder inte kan avgöra om priset från ett företag är bättre eller sämre än priset från ett annat - för exakt samma tjänst - så är det inte en marknad. Då behöver vi ett nytt ord för att beteckna tillståndet, och en diskussion om detta verkligen är vad vi vill ha, eller om det är läge för myndigheterna att gå in och se till att marknaden börjar fungera (på samma sätt som Konkurrensverket försöker göra det när monopolisering hotar förstöra marknaden).
Platsar det bland de övriga puntkerna här? Tja, det är väl upp till Simon att avgöra, det är hans upprop.
Men det är intressant att se hur informationsteknologin å ena sidan får marknaden att fungera bättre (Pricerunner - det är marknadsekonomi det!) och hur samtidigt informationsteknologibolag som telebolagen gör sitt bästa för att undvika en fungerande marknad.
Posted by: Tommy | 23 mars 2005 at 06:28
Tommy: OK, nu förstår jag din poäng. Som sagt kan prenumerationsbaserade lösningar vara en väg ut ur förvillopolet.
En annan är detta:
http://framtidstanken.com/index.php?p=130
"The device scans barcodes of goods, and makes a clicking noise based on the environmental or ethical record (selectable via the “sensitivity” switch) of the manufacturer. The more “click click” you hear, the worse are the ethics of the company."
Med det menar jag att företag som beter sig illa (t.ex. inte tydligt berättar vad något kostar) blir snabbt bestraffade.
Någon borde börja arbeta fram ett etik-index över svenska företag (det finns internationella sådana redan). En etikbörs?
/Mvh Erik
Posted by: Erik Starck | 29 mars 2005 at 14:15