En central angelägenhet för oss på Infontology är att fundera över vad som händer med mänskliga värden i våra relationer till olika tekniska produkter, i synnerhet de som hör hemma inom den omfattande process vi kallar “digitalisering”. Ett av de mest grundläggande värdena, som vi ser det, är medvetenhet. Att vara medveten om vad som händer runt omkring en och att vara medveten om sina egna förhållningssätt och reaktioner på detta, är i princip alltid bättre än att inte vara det.
Med denna utgångspunkt brukar jag fråga mig – inför specifika produkter – vilka värden som uttrycks i produkten och vilka andra värden som därvid kanske hamnar i bakgrunden. Ta t ex en så till synes trivial sak som antisladdsystem för bilar. Vad är dessa till för? De är till för att kompensera den mänskliga förarens otillräcklighet i vissa situationer. Deras syfte är att minimera “den mänskliga faktorn” när väggreppet hotar att försämras, ofta just p g a förarens beteende. Eftersom dessa system statistiskt sett minskar antalet allvarliga trafikolyckor är det lätt att se dem som “goda”. De utgör ett positivt värde. Men vad implicerar de för människosyn? De förutsätter en människosyn som reducerar oss till funktioner i tekniska system (en bil i trafik, i detta fall). I ett sådant system är vi människor ofta den svagaste länken och våra tekniska brister behöver därför kompenseras, för att systemet ska uppföra sig mera rationellt och förutsägbart. Alltså: varför ser vi “den mänskliga faktorn” nästan alltid som negativ?
Nu kan detta resonemang tyckas överdrivet. Det är väl bra om liv “räddas”? Då är det viktigt att förstå, att poängen med ett sådant resonemang inte är att kritisera antisladdsystem i sig, eller att plädera för bilar utan antisladdsystem. Jag ser snarare antisladdsystem som ett av många symtom på, att en dominerande syn på människor i vårt samhälle har som sitt grundläggande värde, att vi ska fungera väl i de tekniska system vi numera lever inom. Gör vi inte det är det fel på oss och detta bör kompenseras – tekniskt. Vad detta borde göra oss medvetna om, är vad en sådan trend egentligen innebär i förlängningen. Jag tror att den innebär, att specifikt mänskliga värden – som är nära knutna till det faktum att vi är dödliga och ofullkomliga – konsekvent kommer i andra hand. I stället strävar vi, kollektivt och ofta nog även individuellt, efter att med teknikens hjälp göra oss så fullkomliga och odödliga som möjligt. Själv är jag inte helt säker på att detta självklart alltid är av godo.
Så långt hunnen i resonemanget har jag insett, att teknikutvecklingen tycks fylla inte bara en pragmatisk funktion utan också en “religiös” – eller kvasireligiös; "existentiell" kanske är ett bättre ord. Vi sätter vårt hopp till tekniken. Vi tror på den. Här någonstans börjar den allmänna attityden kännas irrationell, vad man än anser om specifika produkter som antisladdsystem.
Eftersom vårt mest grundläggande mål och värde, på Infontology, är medvetenhet och ett främjande av allmän diskussion i syfte att öka vår gemensamma medvetenhet, uppstår till sist frågan om vilka medel som kan vara användbara för att uppnå detta. Ett medel som jag funnit verkningsfullt, är att etablera en tydlig kontrastverkan mellan olika fundamentala värden. Och då finner vi att traditionella religiösa, dvs icke-moderna, förhållningssätt kan vara mycket effektiva. Inte för att jag här vill predika någon religiös tro, utan som en hjälp att kunna få syn på vilka värden som faktiskt tycks vara knutna till den tekniska utveckling vi diskuterar. Därför citerar jag Luther för att få en användbar definition av begreppet tro. Och då visar det sig, menar jag, att vi i vår högteknologiska kultur inte är oreligiösa, utan att vi har en annan tro än den som vi vanemässigt ser som “religiös”. Och denna vår tro behöver ses för vad den är. För medvetenhetens skull. Bara från en sådan utgångspunkt, tror jag, kan olika tekniska produkter och trender diskuteras oberoende av de värderingar som hör till den tekniska utvecklingen själv. Vi är ju, vare sig vi vill eller inte, väldigt inbäddade (för att travestera en term från sociologen Anthony Giddens), och det är, som man säger, svårt att se det vatten man själv simmar i.
/Per
Ett annat sätt att se det är att antisladdsystemet inte är till för att kompensera för brister hos människan, utan hos bilen. Att den i vissa situationer inte uppför sig enkelt förutsägbart utan plötsligt (och med osviklig känsla för dålig timing) byter egenskaper.
Antisladdsystemet är till för att reducera bilen, göra den mindre lynnig - mindre mänsklig.
Den människosyn det implicerar är att svårförutsedd teknik tvingar oss till att ägna tid och lärande till att behärska dem - de gör oss till om inte funktioner så i alla fall operatörer i tekniska system - och att det är den tekniska utvecklingens ansvar att anpassa sig till människan, inte tvärtom.
Posted by: Tommy | 02 mars 2005 at 09:41
Mycket bra poäng av Tommy.
På tal om teknik och religion... ja, visst kan det vara så att det finns en längtan i människan efter en bättre värld och att tekniken idag ses som nyckeln för att nå dit. Förr i tiden spelade religionen samma roll.
Men är detta något negativt? En människa utan en tro på något bättre är en ganska svag och antagligen deprimerad människa. Det är bra att vetenskapen och den tekniska utvecklingen är det som skänker människor en framtidstro.
Hellre det än sagor och myter om himmelriken eller änglar.
Posted by: Erik Starck | 02 mars 2005 at 12:08
Tommy: Ja jag är med på det perspektivskiftet. Det kan vara adekvat i vissa fall. Det är fruktbart att växla mellan dem och jämföra.
Erik: Den avgörande frågan är måhända huruvida tron gäller teknikutvecklingen som någon sorts generellt uppfattad trend, eller om tron gäller vår förmåga att klokt utveckla tekniken, utan att alltför mycket underordnas den. Jag är inte emot teknikutveckling i princip (jag är personligen rätt nördig faktiskt); jag vill bara att vi ska veta vad vi gör och varför, genom en öppen diskussion hela tiden.
Posted by: Per | 02 mars 2005 at 20:58