Om man läser igenom KK-stiftelsens beskrivning och motivering av den stora satsning på IT i lärarutbildningen, som vi först kommenterade igår, finner man flera punkter som antydningsvis ligger i linje med det som vi har skrivit om angående en "digital läroplan".
Det sägs att lärarna “kommer att arbeta i ett alltmer föränderligt samhälle” och därför “måste vara rustade så att de kontinuerligt kan förnya sin kunskap”. Konkret innebär detta bl a, som vi ser det, att applikationsbunden kunskap hela tiden föråldras och att fokus avseende “IT-kompetens” inte bör ligga på detta.
Detta skulle också kunna vara innebörden i KKS' precisering av vad man avser med “digital kompetens”. Här framhålls först och främst “de kunskaper som behövs för att se hur IT kan ge bättre förutsättningar för elevernas lärande”. “Färdigheter” nämns också men kan, som sig bör, uppfattas som underordnade det övergripande sammanhanget. Och vilket är då detta sammanhang?
Svaret ligger i följande formuleringar: “Ungdomarnas tillvaro digitaliseras i snabb takt” och man “tror att omvärlden och den kultur våra ungdomar lever i har avgörande betydelse för deras sätt att lära och utvecklas”. Vidare: “Den allt större vanan av att hämta och dela information samt agera över nätet kommer att förändra förutsättningarna för samverkan mellan skolan och hemmet”. I förlängningen innebär detta, enligt vår uppfattning, att gränserna mellan skola, hem och samhälle tenderar att suddas ut, som en följd av den generella digitaliseringsprocess som utgör diskussionens fokus här på Infontology.
Mot denna bakgrund menar KKS, att digital kompetens förutsätter “praktisk tillämpning, ett reflekterande förhållningssätt samt en möjlighet till didaktiska diskussioner” (vår kursiv). Just ett genomgående reflekterande förhållningssätt är ju också vad vi efterlyser i förhållande till hela digitaliseringsprocessen. Slutligen framhåller KKS, att hela ambitionen även förutsätter “kursmoment inom det allmänna utbildningsområdet och inom övriga kurser som i ett tidigt skede förbereder både lärare och lärarstudenter för detta arbetssätt”. Detta kan närmast tolkas som ett påstående om “IT-stöd”, dvs praktiskt-applikationsinriktat, men just här menar vi (och det kan vara underförstått i KKS' formulering), att det vidare perspektivet -- kunskap om effekterna av digitaliseringen av "det mesta" -- måste finnas med.
Låt oss ge ett första konkret exempel på vilken typ av förståelse som på sikt vore önskvärd hos våra pedagoger, även inom samhällsvetenskap och humaniora.
Programmering. I förstone kan det tyckas onödigt att lära sig något om detta och det är det, åtminstone just nu, för de flesta, om man med programmering avser verklig kompetens att skriva regelrätta program. Men om man tittar närmare på den massiva digitalisering av företag och andra verksamheter som pågår idag, så märker man att förståelsen hos de flesta människor har halkat långt efter utvecklingen, nämligen när det gäller hur den "modell" som används i datorprogrammet förhåller sig till den "verklighet" som finns i verksamheten. För att kunna bedöma detta måste man ha en principiell förståelse av datorprograms funktionssätt. Som människor är vi inte vana att hantera den typ av icke förhandlingsbar information som ett datorprogram utgör. De som skriver programmet kan i viss mån styra informationen, men när det väl är på plats och körs, så finns det inga möjligheter till undantag eller förhandling om datorprogrammets resultat.
Vissa verksamheter, som skattehantering eller folkbokföring, har redan innan digitaliseringen i allt väsentligt varit underkastade sådana regler, och digitaliseringen har där varit relativt oproblematisk. I andra sammanhang är den det inte. Ett övningsexempel skulle kunna vara att försöka skriva en modell för vänskapsrelationer, eller ett datorprogram som talar om vem som kan få tillgång till informationen om vem du har pratat med i telefon . Att i grupp försöka diskutera sig fram till lösningar på dessa problem, skulle kunna ge en god principiell insikt i datorprograms begränsningar och möjligheter -- en insikt som borde vara en grundläggande ingrediens i "digital kompetens".
Sådana insikter är väsentliga i det framväxande samhället, för att lärare och elever ska få en uppfattning om hur det går till när man tänker i termer av datamodeller. På så sätt kan en ökande digital kunskapsklyfta undvikas och förutsättningarna för ett digitalt samhälle som svarar mot våra förväntningar förbättras.
/Per och Simon
Får mig att tänka på senaste Netfuture som citerar Dorothy and Peter Denning.
" .... they describe how in the 2020s .....
schools decided to save money by letting go the teachers and replacing them with computers presenting recorded lectures in the classroom. Students responded in kind, setting up computers that recorded the teacher-computer emanations and asked stock questions. Administrators added asessment computers that tested learning of student computers.
School boards replaced classrooms and buildings with networks connecting all the computers. It was beautiful. No teachers to hire or buildings to maintain. Students, teachers, and administrators all did more productive work elsewhere while their machines simulated school.
Posted by: bart | 10 mars 2005 at 19:51
Jag vill kommentera följande:
Men om man tittar närmare på den massiva digitalisering av företag och andra verksamheter som pågår idag, så märker man att förståelsen hos de flesta människor har halkat långt efter utvecklingen, nämligen när det gäller hur den "modell" som används i datorprogrammet förhåller sig till den "verklighet" som finns i verksamheten. För att kunna bedöma detta måste man ha en principiell förståelse av datorprograms funktionssätt.
Jag håller inte med om slutsatsen att man måste lära sig programmering för att förstå den modell som datorprogrammet bygger på. Det räcker med att förstå begränsningarna i satslogikens tillämpning på verkligheten. Att lära sig programmera är ett sätt, men det medför ofta att den som lärt sig programmera och förstått vad det handlar om också accepterar sakernas förhållande. Om man använder HAbermas' tre kunskapsintressen så medför förståelse ofta acceptans och därmed når vi inte det emancipatoriska idealet, att genuint kunna ifrågasätta, något som borde vara varje vetenskaps livsnerv.
det var bara det jag ville säga...
Posted by: Per Flensburg | 15 mars 2005 at 01:23
Tänkvärd kommentar! På ett teoretiskt plan ligger det mycket i det du säger - tillräckliga insikter i logik räcker långt. Och jag menar som sagt inte heller att verklig programmeringskunskap är det som eftersträvas. Däremot kan jag tänka mig att människor som är noviser, inte bara i programmeringens förutsättningar, utan också i logik, med fördel får hum om båda samtidigt genom väl valda "principövningar", där målet inte främst är ett fullt fungerande program, utan just insikt i logikens/programmeringens begränsningar. Det "socialt" intressanta med datorer är ju att de utför en massa logiska operationer i människors vardag och deras output formar mänskliga aktiviteter, tankar och handlingsmöjligheter, utan att särskilt många förstår hur det går till eller vad det betyder, i ett lite vidare sammanhang. Detta är i alla fall en viktig anledning till att jag tror, att vissa insikter i programmeringens förutsättningar borde vara en viktig ingrediens i allmänbildningen i dag och framöver. (Själv är jag f ö ingen programmerare...)
Posted by: Per | 15 mars 2005 at 16:06