När SAAB ska komma till rätta med den mänskliga faktorn.

För nån månad sen släppte SAAB nyheterna om utvecklingen av nya system för att hindra förare från att somna vid ratten. På ett sätt kanske det inte är själva tekniken som utan inställningen till människan som är anmärkningsvärt i det här projeketet. På sin egen informationssida skriver de:

"Han kom från ingenstans, jag såg honom inte!" Kommentarer av den typen är vanliga bland förare som varit med om en eller varit nära att drabbas av en olycka. I realiteten är det 9 gånger av 10 ett annat sätt att säga att man för ett ögonblick hade tappat koncentrationen på vad som hände utanför bilen.

I ärlighetens namn är det en erfarenhet som de flesta av oss kan skriva under på att vi har haft någon gång bakom ratten. Föga förvånande egentligen - vi är ju trots allt bara människor och det finns mängder med orsaker till att vi ibland blir distraherade ett ögonblick eller två. [...]

Saab är nu i färd med ett pionjärarbete där man utvecklar ett unikt varningssystem som ska komma till rätta med "den mänskliga faktorn". Den utgår från vad föraren faktiskt ägnar sig åt bakom ratten, i stället för vad han eller hon borde göra.

Vad menar de med att vi "bara" är människor? Jag menar -- om man skriver så måste det ju finnas något som man jämför med, eller? Alltså den jämförelsestandard som vi anses sträva efter.

Och om du som läser detta funderar på den "mänskliga faktor" som gör att du "bara" är människa -- är det något som du skulle vilja "komma till rätta med"?

Jag upplever det som att det här sättet att se på människor förutsätter att man har två helt olika perspektiv på sig själv. Nyligen diskuterade vi "Janus-teologen" som ser på bibeln på så sätt att det som är enkelt och lätt att ta till sig och tillämpa, det blir det goda kristna, och det svårförståeliga blir en del av en kryptisk judisk tradition. På samma sätt tvingar de här resonemangen om teknik och människa oss att se oss själva med två par ögon, riktade åt olika håll. Utifrån studerar jag mig själv och de fel jag gör -- och inuti sitter jag och gör om samma fel gång på gång...

Eller om vi håller oss kvar vid de jämförelser mellan religiös och medicinsk etik som vi gjorde i samband med diskussionen om Göran Rosenbergs bok: den medicinska etik som idag har ett starkt grepp om nutidens samhälle fördömer smärta och lidande på ett sätt som gör att den smärta och det lidande som naturligt finns i våra liv inte får en rimlig plats i kulturen. Om man jämför med hur man försöker reducera bort den mänskliga faktorn hos SAAB kan man säga att man tar de delar av människan som passar in i en mycket snäv mall och gör till de "goda", och de andra delarna blir de förhatliga resterna från ett tidigare utvecklingsstadium, som man ska kompensera för med tekniska hjälpmedel.

Om man ser det här från ett evolutionistiskt perspektiv får man en ganska tydlig bild av hur vi under hela vår tid som kulturvarelser har utvecklats evolutionärt tillsammans med våra tekniska hjälpmedel. För när vi med teknikens hjälp kompenserar för mänskliga brister gör vi ju att det evolutionära trycket verkar på oss som människor plus hjälpmedel snarare än på oss som "bara" människor.

Men det stora problemet med det här resonemanget är att det ju inte bara är SAAB som försöker hjälpa oss att bli bättre bilförare genom att reducera den mänskliga faktorn -- det här synsättet löper genom hela samhällsdiskussionen. Det som gör det besvärligt är kanske att det inte finns nån enhetlig diskussion om vad vi är och vad vi bör vara -- varje industri tillåts framhäva sin egen bild av vilka av våra "mänskliga egenskaper" som är positiva och vilka som man ska "komma till rätta med". Janus får ge vika för Sivert Lindblom vars profil roterar hela varvet runt sin egen axel...

/Simon

PS. Jag kunde tyvärr inte hitta någon bild på Sivert Lindbloms 360°-profiler. Ett segment finns på fasaden till Skissernas museum, på Sölvegatan i Lund.