Intressant predikan

I bästsäljaren The Blank Slate: The Modern Denial of Human Nature (2002) retar sig Harvardpsykologen Steven Pinker på datorforskaren Joseph Weizenbaums bok Computer Power and Human Reason (1976). Han citerar ett stycke där Weizenbaum apropå tanken på hybrider mellan nervsystem och datorer menar att sådana är

simply obscene. These are [applications] whose very contemplation ought to give rise to feelings of disgust in every civilized person.... One must wonder what must have happened to the proposers' perception of life, hence to their perceptions of themselves as part of the continuum of life, that they can even think of such a thing.

Enligt Pinker är Weizenbaums bok “short on argument and long on sanctimony” (s 105 i Penguinutgåvan, 2003). Han berättar också om hur han som ny doktorand 1976 åhörde ett föredrag av Weizenbaum där denne målade upp rena domedagsprofetian, låter det som. I The Blank Slate tjänar detta som ett inledande exempel i en diskussion av människans “naturliga” benägenhet att predika moral för andra. (Att Pinker själv moraliserar på sitt sätt hela boken igenom är tydligen en helt annan sak - en bakvänd variant av QED?) Boken är dock läsvärd ändå, liksom - i högre grad tycker jag - Weizenbaums klassiker.

/Per

Comments

[Janne]

Ärligt var väl Weizenbaums bok bland det sämre jag läst i det här fältet. Han verkar argumentera emot mest med argumentet att han inte vill ha den utvecklingen, och följaktligen blir det inte så. Det gällde särskilt de rätt nonsensfyllda bitarna om varför datorer med nödvändighet inte kan bli medvetna/intelligenta, om jag kommer ihåg rätt.

[Per]

Det är lätt att kritisera Weizenbaum. Hans är lite en ryggmärgsreaktion. Kanhända är det detta som gör bokens synpunkter intressanta fortfarande, trots bristande rationell underbyggnad. Återkommer med någon punkt ur hans bok i senare inlägg

[Janne]

Med ingen rationell underbyggnad kan du lika gärna argumentera enligt "för att Gud/jultomten/Vår Ledare säger så".