På dörren till Universitetsbiblioteket i Lund sitter sedan någon månad en skylt med texten: “Dörröppningen är nu tidsstyrd”. Jag har regelbundet besökt biblioteket sedan 1976 och så vitt jag vet har öppnandet av dörren för låntagare alltid varit tidsstyrd. Jag har då aldrig lyckats komma in före utsatt tid.
Vad som kommer till synes här är en egendomlighet i vår oreflekterade språkanvändning, som tycks grundad i en förvrängd verklighetsuppfattning. Om en bibliotekarie öppnar dörren prick 0900 så är det bibliotekarien som öppnar Om en automatisk mekanism öppnar dörren vid samma tidpunkt, så är det “tiden” som öppnar. Men bibliotekarien tittade väl på klockan innan hon gick och låste upp? Så egentligen är det ju ingen skillnad, annat än att en bibliotekarie går miste om en kort promenad.
I båda fallen skulle man mycket väl, snarare, kunna säga att det är klockan som agerar genom att utlösa händelseförloppet i fråga. Och därmed är utsagan på skylten implicit en verklighetsförvrängning, rentav en sorts självbedrägeri på det språkliga planet.
/Per
Determinismen slår till med sina hårdaste knogar mot alla stackars sköra bibliotekarier, både i reflektion och praktik. När människor inklusive bibliotekarier öppnar dörrar hoppas jag att det är människans fria vilja som styr, även om många av oss väljer att följa en klocka (men inte alla och inte jämnt). När tiden styr är det en maskin (en klocka) som reglerar förändringar. För en "troende" borde kritiken därför snarare riktas mot samhällsordningen än semantiken. När klockor ersätter bibliotekarier så ersätter vi mänskliga viljor med maskiner under mottot att det skulle underlätta för oss alla, trots att det i praktiken är en livslögn. Människan är så gruvligt rädd för att leva och dö att hon litar mer på maskiner än medmänniskor.
Posted by: Tom Andersson | 29 januari 2005 at 18:59
"Tidsstyrd” är bara ett ord. Det kan ha kommit från leverantören av systemet.
Branschen använder andra styrningar, som händelsestyrning, sensorstyrning, programstyrning, logikstyrning (de är ej disjunkta begrepp).
För leverantören var ordet tidsstyrt alltså troligen inte oreflekterat.
Kunden plockade upp ordet och satte det på dörren. Oreflekterat bokstavligen ”utan att reflektera”. Precis som vi vanligen väljer ord, genom att härmas.
Men inte ”oreflekterat” som jag tror du menar här, alltså "reflekterat men utan att reflektionen nått ändra fram”.
Posted by: Jan Tångring | 01 februari 2005 at 21:23
Jag menar bokstavligen oreflekterat. Exemplet är trivialt och rent orsaksmässigt kan det ligga till som du säger - att man tagit leverantörens ord.
Min poäng är att språket styr våra tankar om vi inte reflekterar över det. Alltså för det mesta.
Posted by: Per | 02 februari 2005 at 08:38