Som interaktionsdesigner tenderar man att sätta likhetstecken mellan det som är enkelt att förstå och det som är bra. Det går ibland väldigt fort att döma ut ett programsystem som dåligt, bara för att det är komplext.
När jag skriver artiklar här på Infontology är det inte lika lätt att bortse från samband för att jag inte förstår dem. Per påminner mig ofta om att det finns en massa samband som är svårförståeliga, inte för att de är dåligt uttryckta utan för att de faktiskt är komplexa och komplicerade. Historiskt återfinner man sambandet mellan förståelighet och kvalitet i Tegnérs "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta." Men det är som sagt inte alltid så.
Jag påminns om det här när jag läser Jesper Svartviks debattartikel på ledarsidan i söndagens Sydsvenskan. Han skriver om hur kristendomen under lång tid har haft ett tvetydigt förhållande till judendomen. Det är kanske inget nytt om man funderar lite på historien. Det intressanta argumentet är i stället när Svartvik skriver om "Janusteologen" -- bibeltolkaren som har ett ansikte åt vardera hållet -- som så att säga kan vända kappan efter vinden utan att vända sig... Det blir en sorts symbol för dubbelmoralen.
En liknande dubbelhet förekommer även när somliga kristna skall tolka bibeltexter. Det som är lätt att tolka, ta till sig och tillämpa uppfattas ofta som det genuint kristna i texterna. Men vad gör man då med de texter som man inte förstår, de avsnitt som inte känns lika relevanta, de stycken som kanske inte är lika lätta att tillämpa?
Janusteologen konstaterar då snabbt att detta är en del av dåtida judiska tankar och formuleringar. Med andra ord, det man uppskattar i texterna är kristet; judiskt är det man har svårare att ta till sig. Problemet med denna tudelning är att judendomen övergår från att vara kristendomens historiska kontext till att bli dess teologiska kontrast.
Så på det här sättet tar man det som är lätt att tillämpa och bestämmer att det är det som är "bra", och det man inte riktigt förstår blir därigenom automatiskt det "dåliga".
/Simon
Janusteologen som identitet tar jag till mig och vårdar ömt. Däremot undrar jag över lätthet och enkelhet. En matematisk formel (och alla andra magiska formler) är ju både enkla och svåra att förstå. De är enkla i sin grundform, men svåra i vidare mening och tillämpning. Det är snarare en synvilla och villfarelse i mediernas värld, att enkla formler (formuleringar) skulle vara lätta att förstå. För att citera Russel: fördelen med tvetydighet är att så många kan instämma i det som sägs. Det är ju enkelt, men inte helt lätt att förstå.
Posted by: Tom Andersson | 27 januari 2005 at 16:29
Fantastiskt Russell-citat. Också bra exempel med matematiska formler -- för genast diskussionen över på vad som är "djup" förståelse i största allmänhet.
Posted by: Simon | 29 januari 2005 at 09:19