Infontology

Kan ökad komplexitet leda till ökad brottslighet?

Jag känner själv att jag håller på att ge upp inför komplicerade regler -- sånt som datumparkering, skattelagstiftning eller Försäkringskassans regler för föräldrapenning. Det som händer när man ger upp kan vara att man väljer en rimlig tumregel -- "jag kan inte hålla reda på när jag får parkera här, men idag behöver jag göra det", eller "jag måste väl få arbeta för den här uppdragsgivaren nu när det behövs".

På det här sättet tror jag att alltför komplicerade regelsystem leder till att man bryter mot lagen, eftersom man känner att regelsystemet är så komplicerat att man ändå inte kan följa det. Däremot är det ju inte säkert att man egentligen gör nåt moraliskt förkastligt, eftersom de komplicerade lagarna ibland leder till orimliga konsekvenser...

Är det nån som känner igen sig i det här, och hur skulle man kunna pröva om det är just komplexiteten som är boven?

/Simon

Vem styr?

På dörren till Universitetsbiblioteket i Lund sitter sedan någon månad en skylt med texten: “Dörröppningen är nu tidsstyrd”. Jag har regelbundet besökt biblioteket sedan 1976 och så vitt jag vet har öppnandet av dörren för låntagare alltid varit tidsstyrd. Jag har då aldrig lyckats komma in före utsatt tid.

Vad som kommer till synes här är en egendomlighet i vår oreflekterade språkanvändning, som tycks grundad i en förvrängd verklighetsuppfattning. Om en bibliotekarie öppnar dörren prick 0900 så är det bibliotekarien som öppnar Om en automatisk mekanism öppnar dörren vid samma tidpunkt, så är det “tiden” som öppnar. Men bibliotekarien tittade väl på klockan innan hon gick och låste upp? Så egentligen är det ju ingen skillnad, annat än att en bibliotekarie går miste om en kort promenad.

I båda fallen skulle man mycket väl, snarare, kunna säga att det är klockan som agerar genom att utlösa händelseförloppet i fråga. Och därmed är utsagan på skylten implicit en verklighetsförvrängning, rentav en sorts självbedrägeri på det språkliga planet.

/Per

När det lättförståeliga blir det enda goda.

Som interaktionsdesigner tenderar man att sätta likhetstecken mellan det som är enkelt att förstå och det som är bra. Det går ibland väldigt fort att döma ut ett programsystem som dåligt, bara för att det är komplext.

När jag skriver artiklar här på Infontology är det inte lika lätt att bortse från samband för att jag inte förstår dem. Per påminner mig ofta om att det finns en massa samband som är svårförståeliga, inte för att de är dåligt uttryckta utan för att de faktiskt är komplexa och komplicerade. Historiskt återfinner man sambandet mellan förståelighet och kvalitet i Tegnérs "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta." Men det är som sagt inte alltid så.

Jag påminns om det här när jag läser Jesper Svartviks debattartikel på ledarsidan i söndagens Sydsvenskan. Han skriver om hur kristendomen under lång tid har haft ett tvetydigt förhållande till judendomen. Det är kanske inget nytt om man funderar lite på historien. Det intressanta argumentet är i stället när Svartvik skriver om "Janusteologen" -- bibeltolkaren som har ett ansikte åt vardera hållet -- som så att säga kan vända kappan efter vinden utan att vända sig... Det blir en sorts symbol för dubbelmoralen.

En liknande dubbelhet förekommer även när somliga kristna skall tolka bibeltexter. Det som är lätt att tolka, ta till sig och tillämpa uppfattas ofta som det genuint kristna i texterna. Men vad gör man då med de texter som man inte förstår, de avsnitt som inte känns lika relevanta, de stycken som kanske inte är lika lätta att tillämpa?

Janusteologen konstaterar då snabbt att detta är en del av dåtida judiska tankar och formuleringar. Med andra ord, det man uppskattar i texterna är kristet; judiskt är det man har svårare att ta till sig. Problemet med denna tudelning är att judendomen övergår från att vara kristendomens historiska kontext till att bli dess teologiska kontrast.

Så på det här sättet tar man det som är lätt att tillämpa och bestämmer att det är det som är "bra", och det man inte riktigt förstår blir därigenom automatiskt det "dåliga".

/Simon

Spela dig till kompetens (?)

Tre Wisconsin-professorer säger att datorspel kan vara bättre än andra undervisningsverktyg, rapporterar Wisconsin Technology Network. Artikeln innehåller mycket tänkvärt. En sak är klar, vill jag påstå: I och med att fler och fler unga (män) spelar mycket dataspel, så har dessa därmed kommit att för dem bli en naturlig associationsbakgrund till mycket annat i livet. Det är då givet att användande av spelbaserad pedagogik kan ge effekter som t ex bara läsning inte kan ge. En fråga som inställer sig är dock förhållandet mellan spel och verklighet, t ex i detta exempel från artikeln:

Gee said the ability to explore right away makes games more engaging than textbooks or lectures. In schools, “you have to read 500 pages of biology and then you get to do biology,” he said. “Of course you only actually read 200. [A video] game allows you to perform before you’re competent.”

Det beror lite på vad Gee menar med “biologi”. Är det molekylärbiologi så kan man tänka sig att simuleringar i spelform är mera instruktiva än text och schematiska bilder, när det gäller vissa elementära grunder som är väl kända. Men om det rör sig om mera makroskopiska företeelser, är det väl ändå tveksamt om inte verkligt studiematerial är bättre än virtuellt. Med tanke på den “virtuella (verklighetsfrämmande) intuition” (eller vad man nu ska kalla det) som datorspel frammanar, är det fara värt, att den ofrånkomliga teoribundenheten hos varje simulering kan vara kontraproduktiv. Man lär sig hur simuleringen fungerar, men vad är det som säger att dess principer är naturens egna? Den föreslagna spelbaserade pedagogiken kräver m a o en ingående kunskapsteoretisk grund för att inte entusiasmen ska springa iväg med förnuftet. Följande läsarkommentar tycks vara inne på samma linje:

you gonna trust your surgery to a surgeon trained only on video games and not books? I have news for you- the human mind is more powerful than any video game will ever be. By reading, you exercise the mind, so it can handle any situation that comes up. Video games only stimulate the sensory and motor skills, which leaves the mind weak since it wont have a base of data to deal with new and unknown situations.

/Per

"Vapen för själv-distraktion"

Vapen för själv-distraktion kallar Alex Pang i Red Herrings Future-blogg alla de datorprogram som man fingrar på hela den tid när man inte gör det man borde -- man kollar sin RSS-läsare ganska ofta, mailen, förstås. När man surfar följer man länkar i riktningar där man vet att man inte kommer att hitta något intressant...

Medan jag inte tror att så många skulle erkänna sitt internet-beroende tror jag att många fler skulle känna igen sig i den här rastlösheten inför all information på nätet.

/Simon

Klipp till nån och filma

I London har det blivit ett problem att elever ger sig på andra elever och främlingar på stan eller tunnelbanan, ger dem en smäll och fotograferar reaktionen.

Men hur kommer det sig att de inte har gjort det tidigare? Vad är det som är så speciellt med att kunna dokumentera det man har gjort? Är det att kunna sprida det till många via nätet och tjäna pengar eller "cred" på det?

Nej jag tror snarare att det är ett utslag av att registreringen med kameramobil eller videomobil ger möjligheten att sätta den aktuella laddade situationen åt sidan och njuta av att se det utan att själv vara hotad. Ibland funderar jag på vad folk skulle kunna ta sig till om de visste att de inte skulle åka fast för det -- är det det som är den verkliga moralen i samhället? Som referens citeras ibland undersökningar av amerikanska college-killar, där mellan 35 och 50 % brukar sägas svara att de skulle våldta en kvinna om de skulle komma undan.

Vi gör färre och färre saker där vi utsätter oss för hot och risken att förlora ansiktet, och mer och mer av vår kommunikation blir asynkron och kräver inte omedelbar reaktion utan låter oss använda förnuft snarare än känsla innan vi svarar.

Via Picturephoning. /Simon

Odödlig nu!

Ray Kurzweil, som vi är lite kluvet förtjusta i, har slagit sig ihop med medicine doktorn Terry Grossman, som också sägs vara “livsförlängningsexpert” och skrivit en bok – Fantastic Voyage – som berättar hur vi skulle kunna bli odödliga:

We are in the early stages of multiple profound revolutions spawned by the intersection of biology, information science, and nanotechnology. With the decoding of the genome and our efforts to understand its expression in proteins, many new and powerful technologies are emerging. These include rational drug design (drugs designed for very precise missions, with little or no side effects), tissue engineering (regrowing our cells, tissues, and organs), reversal of aging processes, gene therapy (essentially reprogramming our genetic code), nanobots (robots the size of blood cells built from molecules placed in our bodies and bloodstreams to enhance every aspect of our lives), and many others. Some of these transformations will bear fruit before the ink is dry from printing this book.

Som vanligt menar Kurzweil allvar. Frågan bollas härmed vidare till Infontology-läsarna: Varför skulle du vilja vara odödlig?

/Per

PS. Ett par rescensioner: på Culturedose och Mindconnection. DS.

Är det det här som är DRM i praktiken?

Genom Växjö universitet har jag tillgång till en massa akademiska tidskrifter i fulltext. Det är en fantastisk tjänst, och den som inte har sökt i tidskriftsdatabaser på ett tag rekommenderas att söka i det material som universiteten nu har tillgång till, om man har möjlighet att komma till ett universitet.

När jag idag laddade ner en artikel ur Journal of Social Issues och ville kopiera en textsnutt kom det upp en dialogruta som jag inte sett tidigare.

Det var givetvis frustrerande att inte få göra kopieringen, men samtidigt tar det inte många minuter att skriva av text-avsnittet. Det som var frustrerande var att inte veta varför jag inte fick kopiera, och vad mer hos dokumentet som jag inte hade tillgång till (skriva ut, spara på hårddisken utan tidsbegränsning), och vilka andra dokument ur databaserna som beter sig på samma sätt.

DRM-system har ju möjlighet att sätta begränsningar i tid och antal användningar (vad nu en "användning" är).

Om det inte i fortsättningen kommer att synas på DRM-reglerade dokument vad de har för användningsvillkor är jag rädd att resultatet snabbt kommer att bli att många människor drabbas av det som brukar kallas "inlärd hjälplöshet".

/Simon

Internet avslöjar människan

... ni hycklare som liknar vitkalkade gravar. Utanpå verkar de så prydliga, men inuti är de fulla av benknotor och all slags orenlighet. På samma sätt verkar ni utanpå så rättskaffens, när människor ser er, men inuti är ni fulla av hyckleri och laglöshet. (Evangelium enligt Matteus, 23: 27-28)

“Efter de internetanknutna sextrakasserierna på Dammfriskolan under hösten tar lärarna nu experthjälp” rapporterade Sydsvenskan i måndags. Man har insett att även om det på ett ytligt plan rör sig om sextrakasserier och mobbing så tillför förekomsten av kameramobiler en ny dimension:

Det här är faktiskt det största problemet nu. Ungdomar som sinsemellan använder sajterna [t ex Lunarstorm] för att skapa konflikter, säger internetanalytiker Mats Andersson. Som vilket skvaller, ränksmideri eller mobbning som helst. Men snabbare, med obegränsade spridningsmöjligheter och ofta mer sårande. De här bilderna hamnar rakt ut i porrindustrin.

Och skapar en arena för allsköns fula gubbar och onda avsikter. Dammfriskolan planerar nu att “möta den nätspridda sexismen” genom att “försöka informera samtliga elevers föräldrar, en killgrupp ska diskutera sexualitet, uppträdande och synen på tjejer. Senare blir det temavecka med samma ämne.”

Jag vill på inget sätt kritisera dessa välmenta åtgärder, men en sak är säker, tyvärr: De kommer inte att ha någon inverkan på internet och på vad som kommer att finnas där även framöver. Man skulle kunna säga att internet innebär ett gigantiskt och fortlöpande offentliggörande av allt som finns i människan. Ingenting är längre dolt. Insidan har kommit ut, det onda med det goda.

Ty från hjärtat går de onda tankarna ut: mord, äktenskapsbrott, otukt, stölder, falskt vittnesbörd och hån. Det är sådant som orenar människan. (Matteus, 15: 19-20)

/Per

Etiska frågor för (en utvidgad grupp) robotar

När datalogiprofessorn Jordan Pollack ställer upp etiska frågeställningar för hur vi ska förhålla oss till robotar är det inte främst humanoida robotar han menar, utan sådana som bankomater eller skrivare. Hans robotdefinition omfattar det mesta som innehåller någon form av datorprogram:

My definition of a robot is any device controlled by software that can work 24/7 and put people out of work.

Redan definitionen som han ställer upp innehåller ju den etiska frågeställning han vill komma fram till, och anknyter till ursprungsbetydelsen av robot som är avlett från ett slaviskt ord för "arbetare". (Så för Pollack kanske det vore lättare att acceptera en modifiering av definitionen som tar bort kravet på mjukvara än att ta bort att det är något som gör folk arbetslösa...) (Jämför också detta inlägg med kommentarer från Janne.)

Bara för att ge en översikt över vilka frågor Pollock tar upp: Bör robotar vara humanoida? Bör människor bli robotar? Bör robotar utsöndra biprodukter? Bör robotar äta? Bör man reglera robotars fjärr-arbete? Bör robotar bära vapen? Bör robotar få ta patent?

Det är en lite lustig uppsättning frågor Pollock ställer -- som om han precis vaknat upp och insett att det vi håller på att göra i verkligheten inte kommer att bli så bra om vi inte ser till att diskutera de här frågorna. Han kontrasterar fantasins humanoida robotar mot verklighetens bankomater som om han precis har förstått att vi har robotar här och nu som faktiskt spelar roll.

Frågan om huruvida robotar ska äta går över i en argumentation om det inte i så fall blir konstigt när robotarna konkurrerar med oss om maten -- som om de inte redan idag konkurrerar om de energikäller de använder? Andra frågor blir mer intressanta -- som vilka lagar som ska gälla för någon som sitter i ett land och arbetar med att styra en maskin (robot) som har sin verksamhet i ett annat land.

Slår man ihop detta med den ävenledes intressanta frågan om huruvida robotar ska få bära vapen får man den internet-tjänst som det rapporterades om nyligen, där man kan skjuta levande djur via Internet...

/Simon