Genom Växjö universitet har jag tillgång till en massa akademiska tidskrifter i fulltext. Det är en fantastisk tjänst, och den som inte har sökt i tidskriftsdatabaser på ett tag rekommenderas att söka i det material som universiteten nu har tillgång till, om man har möjlighet att komma till ett universitet.
När jag idag laddade ner en artikel ur Journal of Social Issues och ville kopiera en textsnutt kom det upp en dialogruta som jag inte sett tidigare.
Det var givetvis frustrerande att inte få göra kopieringen, men samtidigt tar det inte många minuter att skriva av text-avsnittet. Det som var frustrerande var att inte veta varför jag inte fick kopiera, och vad mer hos dokumentet som jag inte hade tillgång till (skriva ut, spara på hårddisken utan tidsbegränsning), och vilka andra dokument ur databaserna som beter sig på samma sätt.
DRM-system har ju möjlighet att sätta begränsningar i tid och antal användningar (vad nu en "användning" är).
Om det inte i fortsättningen kommer att synas på DRM-reglerade dokument vad de har för användningsvillkor är jag rädd att resultatet snabbt kommer att bli att många människor drabbas av det som brukar kallas "inlärd hjälplöshet".
/Simon
Lite kul att man kan skönja den kopieringsskyddade texten bakom den skärmdumpade dialogboxen. :)
Posted by: Erik Starck | 20 januari 2005 at 10:15
Gå till författarnas webbsajter och ladda ner oskyddad version. Har dom den inte uppe, eposta och be snällt om en kopia.
Det lite märkliga med akademisk artikelpublicering idag är just hur olika målsättningarna är för författarna respektive tidskriftspublicisterna. En artikelförfattare tjänar överhuvudtaget ingenting alls på att minska spridningen av sin artikel - tvärtom. Att göra det svårare att till exempel citera artikeln eller använda i undervisningen är ju till direkt men för författaren.
Jag ser med spänning fram emot den dag som en tidskrift går över gränsen och stämmer en forskare för att han gör sina artiklar tillgängliga för andra.
Posted by: Janne | 20 januari 2005 at 14:12
Erik -- det är ju också det som är konstigt -- det finns inget som hindrar mig från att ta en skärmdump och köra OCR på. Och om jag då "rippar" artikeln och sprider den vidare är det ju bara risken att det har blivit fel i konverteringen. Men jag kan samtidigt förstå att de vill begränsa det fria flödet av *digital* information, medan de kan låta mig använda den analoga informationen (på papper) fritt.
Janne -- visst är det en konstig business med tidskrifterna som håller hårt på sitt och forskarna som tillåts sprida sina versioner fritt...
Posted by: Simon | 21 januari 2005 at 09:28