Den stundom mycket ojämne Steve Talbott gör en intressant infontologisk analys i senaste NetFuture. Metoden består i att ställa två till synes motsägande utsagor/berättelser bredvid varann och sen betrakta dem båda som sanna, och "känna efter" vad som händer.
De två historierna är 1. folk betraktar mer och mer datorer som om de vore människor och tillskriver dem mänskliga egenskaper, och 2. det finns ett starkt tryck mot att göra datorer osynliga så att man inte behöver bry sig om dem. Motsägelsen består förstås i att man då förväntas göra sina vänner osynliga, vilket kan tyckas underligt.
Denna skenbara motsägelse låter Talbott ställa en hel rad frågor, rörande datorers inblandning i våra liv. En del av lösningen på motsättningen ligger i att mer och mer se datorer som något som innehåller våra egna tankar och förväntningar. Det blir därför oss själva som vi möter när vi interagerar med maskiner.
Det viktiga här, anser Talbott, är att inse vilka tankar som egentligen är inbäddade i maskinerna -- Talbott använder ett starkt uttryck för detta: "tendentious expressive content". Men man får sen inte tro att maskinen är en människa bara för att den har inkorporerat mänsklig intelligens, utan maskinen måste ses i sitt sammanhang -- i samspel med människor i samhället. Därför blir också frågan om huruvida datorer kan bli "intelligenta" meningslös.
To celebrate the machine in its own right is like celebrating the alphabet, or the ink on the page, or the grammatical structure of a great literary text, rather than the human expression they are all caught up in.
Folk som utvecklar datorprogram har, enligt Talbott, ofta svårt att se på sitt arbete som en pågående konversation mellan människor, snarare än att man skapar en sträng av programmeringsinstruktioner som sedan existerar för sig själva i världen. Enligt Talbott är den förhärskande synen på människor att man reducerar dem också till programmeringsinstruktioner för att på så sätt förstå deras (vår...) plats i maskinernas värld. Genom att göra tvärtom, och se maskinerna som ett uttryck för våra pågående strävanden till mänsklig kommunikation och kreativitet skulle man kunna få en annan utveckling.
Besläktade tankar om hur våra artefakter är förlängningar av oss som människor kan man hitta hos Per, och hos David de Léon. (Kanhända ett något partiskt urval.)
/Simon
"Genom att göra tvärtom, och se maskinerna som ett uttryck för våra pågående strävanden till mänsklig kommunikation och kreativitet skulle man kunna få en annan utveckling."
Det var precis den här poängen jag försökte få fram i en diskussion om transhumanismen för ett tag sedan:
http://infontology.typepad.com/infontology/2004/03/vad_r_en_maskin.html
"Men man får sen inte tro att maskinen är en människa bara för att den har inkorporerat mänsklig intelligens, utan maskinen måste ses i sitt sammanhang -- i samspel med människor i samhället. Därför blir också frågan om huruvida datorer kan bli "intelligenta" meningslös."
Här tror jag du blandar samman intelligens och medvetande.
Posted by: Erik Starck | 10 december 2004 at 15:14