För många år sen bodde jag i Frankrike ett halvår, och skaffade mig därför ett bankkonto. Banken ville förutom min adress i Frankrike ha min svenska adress, och när det saknades fält för detta strök den snälla kassörskan över rubriken till fältet Extra kortinnehavare och skrev Hemadress, och så fick jag fylla i adressen där. "Blidvädersv. 4 M" plitade jag dit, och så postnummer och ort.
Men döm om min förvåning när sen bankomatkortet skulle skickas ut, och det kom ett extra kort! Utställt på Mademoiselle Blivadersk.
Lite samma känsla får jag nu av att använda Googles nya söktjänst Google Scholar. Systemet tolkar sidhuvuden och bibliografier i akademiska uppsatser, samlar ihop referenser från uppsats till uppsats, och grupperar ihop artiklar skrivna av samma författare. Men ibland går det snett. Exempelvis har jag blivit medförfattare till "Kungshuset, L" i ett par uppsatser -- systemet har helt enkelt missförstått delar av adressen "Kungshuset, Lundagård" och gjort det till ett efternamn med efterföljande förnamn! Tack vare den speciella författarsökningen kontrolleras hypotesen: Kungshuset är numera författare till inte mindre än 33 uppsatser.
Hittills har ju inte de flesta sökmotorer tolkat informationen på sidorna, utan utgått ifrån den mycket enklare principen att om sökorden har funnits på sidan så har man fått en träff. Men jag tror på en snabb ökning av innehållsrepresentation av olika slag bland annat med teknologi från "semantic web", och i och med det kommer den här sortens feltolkningar också att öka. Låt oss bara hoppas att nyttan med teknologin överväger.
/Simon
Comments