Infontology

Visioner om en sammankopplad värld

Jag vill gärna hålla alla dessa dystopiska visioner om en sammankopplad värld ifrån mig -- en värld där alla saker kommunicerar med varann och den mesta informationen produceras av och för maskiner. Jag tror inte riktigt på visionen, kanske mest för att jag inte ser business caset bakom den. Det är inte tydligt vem som skulle betala för alla de här tjänsterna och produkterna, och vad de skulle vinna på det.

Men nu kommer det från vanligtvis sansade och välinformerade källor olika former av "utbrott" åt det här hållet. Business 2.0 skriver, refererat i RFID Weblog, om ett "tingens Internet" där vägar kommunicerar trafik och åkermarken kommunicerar fuktighet, kontor kommunicerar temperatur och en container kommunicerar risk för radioaktiv strålning.

Samtidigt oroar sig Mike Masnick på Techdirt för att säkerhetsfrågorna, som idag i princip för privatpersoner är begränsade till våra datorer, ska svämma över, så att man måste ha en överblick och åtgärda i princip varje elektronisk pryl som man köper. Men när han tar exemplet med att installera anti-spion-programvara när man byter glödlampa så menar han nog ändå inte allvar...

Däremot måste vi snarast vänja oss vid att ta säkerhetsproblem i mobilerna på allvar. Nu varnar exempelvis TheFeature om att den senaste versionen av j2me (Java för mobila terminaler) kan vara vägen in i telefonerna för möjligheten för tredje part att läsa adressboken eller avlyssna konversationer.

/Simon

Hellre chippmärkt än död?

Den 18 augusti skrev vi att amerikanska FDA (Federal Drug Administration) övervägde att tillåta chippmärkning av patienter (dvs inopererande av en liten databärande radiosändare). Nu rapporteras att FDA har gett sitt godkännande. Applied Digital Solutions säger att de kommer att skänka 200 RFID-scanners till “trauma centers” över hela USA för att få fart på chippmärkningen av patienter och i förlängningen tjäna pengar på det, förstås.

The company is targeting patients with diabetes, chronic cardiac conditions, Alzheimer's disease and those who undergo complex treatments like chemotherapy, said Dr. Richard Seelig, Applied Digital Solutions' vice president of medical applications.

I Mexico, sägs det, har redan 1000 patienter chippmärkts. Chippen ska (“givetvis”) bara innehålla medicinskt relevant information. Men tänk dig t ex ett scenario där RFID-scanners finns i varenda gathörn, varenda affärsingång och varenda gränsövergång, om säg tio år. Då spelar det ingen roll om chippen “bara” innehåller medicinsk information. De identifierar ju dig också. Om försäkringsbolagen vill hålla koll på bilar, varför skulle inte de – och andra “intressenter” i ditt liv – vilja hålla mera reda på dig också?

Överdrivna farhågor? Det tror jag inte, tyvärr. Inte med tanke på den säkerhetshysteri som sedan ett par decennier håller åtminstone västerländska befolkningar i ett hårdnande grepp, både privat och kollektivt. Och om saken framställs så här: “Tänk om du skulle dö bara för att du inte har ett chipp?” - vad skulle du svara då, till sist?. Det är ju samma argument som för att använda säkerhetsbälte i bilen, eller för att alla nya bilar har krockkuddar (fler och fler faktiskt).

Själv skulle jag mellan möjlig död och chippmärkning välja döden. Det är en principsak.

/Per

PS. På Techdirt hävdas att FDA inte gett något tillstånd, men på VeriChips egen hemsida säger man att det har man visst. Hur som helst: det principiella resonemanget gäller oavsett. Och detta kommer framöver, var så säker. DS.

Ett team av självuppoffrande strategier vinner Fångens dilemma

Robert Axelrods bok om tävlingen som visar att även egennyttiga individer vinner på att samarbeta kom 1984, och redan året efter översattes den till svenska. Det lär ha gjorts så snabbt efter påtryckningar från den socialdemokratiska regeringen, eftersom man då kunde visa hur bra en socialdemokratisk samarbetsmodell fungerar även för dem som hyllar individuella värden och individens möjligheter.

Det här trodde jag på tills jag idag kontrollerade det. I själva verket tog det tre år, och den som sen gav ut den var ingen mindre än Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS), inte direkt kända för sina tajta band med socialdemokratin. Och man kan ju göra den motsatta tolkningen också: fortsätt att agera efter ditt eget bästa så blir resultatet ändå ett samhälle där samarbetet råder.

I Axelrods bok, The evolution of cooperation, spelas en tävling mellan olika strategier i spelet Fångens dilemma. I båda spel-omgångarna vinner en "snäll" algoritm, Tit-for-tat (Öga-för-öga), som går ut mjukt och sen bara ger igen en gång för varje gång motståndaren straffar den.

Till 20-års-jubileet av boken har det nu ordnats en ny tävling, där en strategi vann som spelade efter ett helt nytt mönster. I själva verket var det en grupp av strategier som vann, där varje tävlingsomgång började med att de kollade om motståndaren var en annan strategi från samma strategi-makare, och om de kände igen varann så offrade sig den ena helt enkelt för att släppa fram den andra.

Det blir spännande att se vilka politiska slutsatser man kommer att kunna dra av detta -- den som vinner måste ha medhjälpare som är beredda att offra sig, och när man börjar spelet vet man inte själv om man är utvald till vinnare eller till offer... Aftonbladets löpsedlar: "Vinnare eller offer -- stort självtest i tidningen"

/Simon

Ett bakvänt sakernas tillstånd

Annat var det förr, frestas man att utbrista efter att vid läsningen av Jonas Anshelms Mellan frälsning och domedag (Symposion, 2000) ha påmints om kärnkraftsdebatten på 1970-talet. Han kommenterar bl a så här:

Hela 1970-talet uppvisar en enorm folkbildningsambition beträffande teknologi- och energifrågor som förefaller smått unik både till sin omfattning och sitt djup. [...] Aldrig förr hade teknologin eller energiförsörjningen i det svenska samhället i så hög grad blivit föremål för kulturdebatten, ja stundtals ställts i dess absoluta centrum. [s 302]

Och aldrig senare heller, får man tillägga. Kärnkraftens vara eller inte vara diskuterades i djupgående termer, vilka bl a inbegrep insikten

att all teknologi med nödvändighet var ambivalent och att storskaliga tekniska system inte lät sig hanteras som enkla verktyg enligt mänskligt gottfinnande, utan kännetecknades av en viss grad av irreversibilitet, av oväntade och ofta obehagliga bieffekter som krävde omfattande politiskt-administrativa ingripanden och expertkunskap samt av en förmåga att penetrera människors vardagsliv i dess yttersta förgreningar. [s 300]

Det intressanta med detta är att kärnkraften i verkligheten snarast representerar en konventionell, nästan gammaldags typ av teknologi, vars inflytande på samhällets och människornas “yttersta förgreningar” egentligen inte varit särskilt omfattande och troligen inte blir det heller – annat än i fantasin, vilken ju dock är en mäktig kraft, det är jag den förste att erkänna.

En familj av teknologier som emellertid otvetydigt har detta finföregrenade och intima inflytande på oss och våra gemenskaper, är den digitaliseringsvåg vi diskuterar här på Infontology. Och vad gäller denna är det mest anmärkningsvärda, att den engagerade samhällsdebatten är i stort sett icke-existerande.

Jag undrar över detta bakvända sakernas tillstånd. En konventionell, storskalig men ändå hyfsat överblickbar teknologi som kärnkraft, väcker djupa och starka känslor och rör upp debattvågor som kanske åter kan börja svalla. En allt genomsyrande teknologi med oanad förmåga att omforma i stort sett allt vi är vana vid och rentav håller kärt, däremot – “datoriseringen” av det mesta - har oroväckande snabbt kommit att betraktas som något mer eller mindre “naturligt”. Om detta beror på grav okunnighet eller på att de flesta inte orkar bry sig låter jag just nu vara osagt. Men det råder en oroväckande brist på proportioner i vårt samhälle av idag, mellan vad som faktiskt tycks engagera och, vågar jag påstå, vad som borde göra det.

/Per

Det osynliga tåget

De flesta projekt inom "utvidgad verklighet" (augmented reality, finns det någon bra svensk term?) är ju koncept-projekt, där nyttan med just den tillämpning som har valts ibland är tveksam. Som med det "osynliga tåget" som tagits fram av Tekniska högskolan i Wien.

Att berätta för någon om det spännande projektet där man har handdatorer som man pekar med på en modelljärnväg, där järnvägen är tom, och tågen syns bara i handdatorn, det är nästan dömt att misslyckas... "Men då går man ju miste om allt det roliga."

Javisst är just det här projektet ganska meningslöst, men det handlar ju om möjligheten att berika den verkliga världen med ny, kontextberoende information, och som pilotimplementation måste det ses som väldigt intressant. Men för att förstå potentialen måste man tänka på ett speciellt sätt, utifrån en bestämd förförståelse. Och snart kommer det nog tillämpningar där man tänker att även tillämpningen, och inte bara konceptet är en "mördar-tillämpning" (killer application, är svenskan ett fattigt språk??)

Länk via near near future. Se även detta inlägg. /Simon

Pristävling -- vilken fråga ska jag ställa till Telia?

Det finns en serie klassiska problem där man typ kommer till ett vägskäl och så står där en man som ljuger varannan gång, och så ska man komma fram till vilken fråga man ska ställa för att kunna räkna ut vilken väg som är den rätta. Så känner jag mig när jag kommunicerar med Telias kundtjänst. Och nu har jag uttömt mitt förråd av frågor att ställa dem, och ber därför läsekretsen om hjälp. Vinnaren får Göran Rosenbergs bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa" eller valfri bok som är billigare och bättre.

För ett par dar sen fick jag en "Bekräftelse på ändrat abonnemang". I den specificeras innehållet i mitt mobilabonnemang, och man får upplysningen att "Vi bekräftar begärd ändring av ditt mobilabonnemang. Ändringen är markerad med *. I det fall ändring avser borttagen tjänst, görs ingen *-markering." På min bekräftelse finns ingen stjärna och jag har heller inte begärt någon ändring. Jag tycker ju också att det är konstigt att man inte på något sätt skulle kunna lista de tjänster som är borttagna, eller upplysa om det på något sätt.

Bekräftelsen måste också anses väldigt svårläst, eftersom den innehåller nio (9) tjänster på abonnemanget, varav jag trodde att åtminstone sådana som Samtal väntar och Mobil text (SMS?) ingår i alla abonnemang. Jag noterar att det inte finns någon röst-tjänst med bland de nio, så kanske har någon ringt in och av-aktiverat den hos Telia, och det är den ändringen som nu bekräftas. Vad vet jag?

Med Telias kundtjänst utspelar sig nu följande dialog, över ett par dagar. Jag har förkortat deras namn, och tagit bort lite hälsningsfraser, men själva konversationen är fullständig i alla detaljer.

Fråga 2004-09-30 19:24
Jag fick idag en bekräftelse på ändrat abonnemang. Det framgår inte hur abonnemanget har ändrats, och jag har inte begärt någon ändring. Vv upplys mig om vad det gäller.

Svar 2004-10-05 10:24
Hej Simon!

Det bekräftelsen avser är att bindningstiden gick för detta abonnemang gick ut 2004-09-24, vilket innebär att ni inte längre har det pristillägg på 100 kr som ni haft under bindningstiden.

C.L.

Fråga 2004-10-05 11:04
Varför kallas detta för "begärd ändring"?

Varför kan det inte framgå att det är det som är ändrat?

Svar 2004-10-05 15:34
Hej Simon!

Ändringsbekräftelsen är ett standardformulär som går ut när något ändrats på abonnemanget.

M.L.

Fråga 2004-10-05 17:14
Men hur ska jag som kund kunna veta vad som har hänt med mitt abonnemang?

Svar 2004-10-06 14:15
Hej Simon!

Jag kan hålla med om att vissa bekräftelser inte är helt lätt att föstå alltid, men det brukar stå en stjärna markerad framför den ändring som är begärd.

P.W.

Fråga 2004-10-06 17:44
Problemet är ju alltså att det inte står någon stjärna som markerar en ändring. Annars hade jag inte behövt ställa dessa frågor.

Detsamma gäller enligt ändringsbeskedet i de fall som en tjänst tagits bort.

Hur ska jag då veta vad som ändrats?

Svar 2004-10-08 15:01
Hej Simon

Om oklarheter uppstår som gäller abonnemang eller ändringsbekräftelser så går det alltid att maila in eller ringa kundtjänst för besked.

S.B.

Och nästa fråga bör vara?

/Simon

Teleoperatörer och polis vet ju redan allt, så...

Vem vill inte ha rättvisare försäkringspremier? Därför är det väl bra att Volvia på försök nästa år börjar registrera ett urval kunders körvanor via GPS och mobiltelefonnätet, enligt artikel i Ny Teknik i onsdags. Inspirationen kommer tydligen från Norwich Union som redan är igång med liknande verksamhet. Integritetsaspekterna är inget som bekymrar Lennart Lindorsson på Volvia. Han

menar att både teleoperatörer och polis redan vet allt om våra förehavanden, och därmed är steget inte så långt. -Frågan är om inte storebror ser oss redan? Det är en svår fråga, men kanske är nyttan större än problemet?

Ja om man bara ser till “nyttan” inom sitt eget lilla område, då kan nästan allting verka vara av godo. Men det är det faktum att de flesta verkar tänka just så som är problemet, vilket jag är säker på är mycket större än t ex Lindorsson vill kännas vid. Det sammanlagda resultatet av alla små övervakningsnyttor (vare sig de kallas så eller inte) blir framöver sannolikt dels att nästa generation börjar vänja sig, dels att våra existentiella villkor kommer att inbegripa en allestädes närvarande och alltmer vetande digital gudom, som det gäller att ta hänsyn till, nästan vad man än gör. En teknologisk triumf, utan tvivel. Men är det den gud vi behöver, en gud att ängsligt försöka blidka i den ena situationen efter den andra?

Igår kunde man f ö i tidningen Metros Skåneupplaga läsa om att “elever filmas allt oftare i skolan – utan kontroll”. Sammanlagt 34 skolor i Stockholm, Göteborg och Malmö är kameraövervakade, i vissa fall utan att någon vet om det. JO utreder.

Det är mycket som kan behöva utredas framöver. Ta nu och lägg ihop ovanstående med bl a följande inlägg på Infontology (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16) och begrunda.

/Per

SMS-slang och relativt godartad "avlyssning"

T9 är ett fantastiskt system för text-inmatning på mobiltelefoner som fungerar i väldigt många fall, utan att man ens behöver välja ett annat ord än det som föreslås. Företaget Tegic som ligger bakom systemet försöker hela tiden förbättra funktionerna, och har även anpassat sig till det slang-språk som har växt fram för SMS och andra moderna textbaserade kommunikationsformer. Det går bra att mata in fraser som GTGTTBR eller TEOTWAWKI, åtminstone om man har engelska inställt som inmatningsspråk.

I deras slang-lexikon (pdf, 241 kB) slås man av blandningen av högt och lågt i den ytliga stämning som vidlåder ungdomar i SMS-åldern. GTGTTBR betyder förstås "jag måste gå på toa" och TEOTWAWKI "slutet på Världen så som vi känner den".

Men T9 gör även andra saker för att underlätta livet för en. Alla ord som man skriver som inte finns i systemet läggs in i användarens egen ordlista, och på vissa telefoner kan man komma åt den. Med tanke på hur många otrohetsaffärer som avslöjas nuförtiden genom att parterna SMSat till varann så ska man kanske akta sig för vad ordlistan kan säga om en. Om man har något att dölja, förstås, och det hoppas jag att alla människor har.

Enligt produktbeskrivningssidan finns det även en annan funktion som är lite lömskare. Det är nämligen så att T9 även läser av inkommande meddelanden och lägger till nya ord i ordlistan automatiskt. Och vad jag förstår kan man själv inte få fram dem i sin telefon på ett lätt sätt. Men misstänker man något är det kanske läge att pröva sig fram...

Visst gör de här funktionerna livet lättare, samtidigt som det är fritt fram för ändamålsglidning. För inte vill man ha en funktion som kollar vad man skriver, och förbjuder vissa ämnen, ungefär som att Photoshop inte låter en öppna bilder av sedlar.

Länk via textually.org. /Simon

Aggregerade tjänster börjar komma nu

Jag har länge sett fram emot nästa generation av webb-tjänster, där en tjänst inte bara innehåller information från den egna servern, utan raffinerar informationen i flera steg.

Ett sånt exempel är när Peter Lindberg på Tesugen låter sig inspireras av Jon Udell att göra en bookmarklet för att söka på alla bibliotek i Sverige. Så att när man står på en sida i AdLibris eller Amazon och är intresserad av en bok där så bara trycker man på bookmarkleten i sin bokmärkesrad och så söker den på om boken finns på bibblan i stället!

Ett annat exempel är Stef Magdalinski som tar sidor från BBC News och söker fram de egennamn som har ett uppslagsord i Wikipedia innan sidan presenteras för användaren. På så sätt får man länkar till en del av informationen på sidan. Projektet har inte egentligen tillkommit för att visa på potentialen hos aggregerade tjänster, utan för att Magdalinski var så trött på att BBC inte utnyttjar länkar tillräckligt mycket... Testa här. (Länk via BoingBoing.)

/Simon

Nycklar till nätet

Det är en stor utmaning att få folk att förstå vad säkerhet på Internet egentligen innebär. I den verkliga världen är det lättare att inse hur det fungerar, men följande formulering på ett nyckelkvitto fick mig ändå att haja till inför allvaret:

Nyckeln är ett värdeföremål som representerar det sammanlagda värdet av allt som förvaras i de utrymmen till vilka nyckeln passar.

Formuleringen blir väldigt konkret, och för att förstå värdet av nyckeln behöver man bara titta in i rummet. Det hela försvåras förstås av att det inte syns på nyckeln vart den går. En annan faktor som gör att formuleringen inte riktigt stämmer är att det inte alltid är möjligt att tillskansa sig värdeföremålen bara för att man har tillgång till nyckeln...

På Internet är det lite annorlunda. En nyckel, i form av ett användarnamn/lösenord eller ett certifikat, går till ett utrymme som kan betraktas som "låst". Däremot finns det oftast inte något enkelt sätt att gå omkring i rummet och inspektera innehållet, eller för den delen bestämma värdet.

Och till detta kommer att jag inte behöver "ta bort" informationen för att få tillgång till den -- den kan "kopieras" i stället. Så en del av frågan om värdet av det som finns i det låsta rummet faller tillbaka på frågan om vilken information som ändrar värde om den sprids.

/Simon