Annat var det förr, frestas man att utbrista efter att vid läsningen av Jonas Anshelms Mellan frälsning och domedag (Symposion, 2000) ha påmints om kärnkraftsdebatten på 1970-talet. Han kommenterar bl a så här:
Hela 1970-talet uppvisar en enorm folkbildningsambition beträffande teknologi- och energifrågor som förefaller smått unik både till sin omfattning och sitt djup. [...] Aldrig förr hade teknologin eller energiförsörjningen i det svenska samhället i så hög grad blivit föremål för kulturdebatten, ja stundtals ställts i dess absoluta centrum. [s 302]
Och aldrig senare heller, får man tillägga. Kärnkraftens vara eller inte vara diskuterades i djupgående termer, vilka bl a inbegrep insikten
att all teknologi med nödvändighet var ambivalent och att storskaliga tekniska system inte lät sig hanteras som enkla verktyg enligt mänskligt gottfinnande, utan kännetecknades av en viss grad av irreversibilitet, av oväntade och ofta obehagliga bieffekter som krävde omfattande politiskt-administrativa ingripanden och expertkunskap samt av en förmåga att penetrera människors vardagsliv i dess yttersta förgreningar. [s 300]
Det intressanta med detta är att kärnkraften i verkligheten snarast representerar en konventionell, nästan gammaldags typ av teknologi, vars inflytande på samhällets och människornas “yttersta förgreningar” egentligen inte varit särskilt omfattande och troligen inte blir det heller – annat än i fantasin, vilken ju dock är en mäktig kraft, det är jag den förste att erkänna.
En familj av teknologier som emellertid otvetydigt har detta finföregrenade och intima inflytande på oss och våra gemenskaper, är den digitaliseringsvåg vi diskuterar här på Infontology. Och vad gäller denna är det mest anmärkningsvärda, att den engagerade samhällsdebatten är i stort sett icke-existerande.
Jag undrar över detta bakvända sakernas tillstånd. En konventionell, storskalig men ändå hyfsat överblickbar teknologi som kärnkraft, väcker djupa och starka känslor och rör upp debattvågor som kanske åter kan börja svalla. En allt genomsyrande teknologi med oanad förmåga att omforma i stort sett allt vi är vana vid och rentav håller kärt, däremot – “datoriseringen” av det mesta - har oroväckande snabbt kommit att betraktas som något mer eller mindre “naturligt”. Om detta beror på grav okunnighet eller på att de flesta inte orkar bry sig låter jag just nu vara osagt. Men det råder en oroväckande brist på proportioner i vårt samhälle av idag, mellan vad som faktiskt tycks engagera och, vågar jag påstå, vad som borde göra det.
/Per
Jag håller med dig! Dessutom begränsas ofta diskussionerna om digitaliseringe till trista samtal om piratnedladdning, mp3 och nya tekniska prylar.
Istället borde vi diskutera informationsflödet och dess relevans (vems informationsflöde), och möjligheterna (och framförallt riskerna) med denna. Myten att "allt finns på internet" svarar inte på frågorna VAR? NÄR? HUR? och det är frågor vi ständingt måste ställa oss.
Allt oftare känns det som att den kritiska betraktningen är en uppgift som flyttat FRÅN informationslämnarna TILL konsumenterna. Konsumenter som varken har verktygen eller kunskapen att sovra bland det digra materialet.
Å andra sidan...utan internet hade jag inte kommit till tals i den här bloggen...så helt dumt är det ju inte! ;)
/
strÖm
Posted by: Henrik Ström | 13 oktober 2004 at 15:20