Plågad av trettioåriga krigets sönderslitande följder inte bara för befolkningen i framför allt Tyskland, utan också för Europas intellektuella liv, fick René Descartes en vision den 10 november 1619. Den rörde ingenting mindre än en förening av allt vetande under en metod, med matematiken som bas, fritt från religiös oenighet.
Detta var upptakten till den berömda lilla skriften Discours de la méthode från 1637, en av den moderna västerlänska filosofins och vetenskapens heliga texter. Trehundrafemtio år senare ungefär konstaterar matematikerna Philip J. Davis och Reuben Hersh att Descartes dröm har uppfyllts över förväntan:
there is hardly an area into which mathematics has not or might not penetrate. Just as all material objects, no matter where they are located, are subject to the law of gravity, just as St. Paul declared he was “all things to all men”, so mathematics in its ability to deal with quantity, space, pattern, arrangement, structure, logical implication, has become, as Descartes would have wanted, the unifying glue of a rationalized world. [Descartes' Dream: The World According to Mathematics, s 12]
Så matematiker de är, är Davis & Hersh uppriktigt bekymrade över följderna av detta och ägnar större delen av boken åt att förklara varför. Det är klart läsvärt och står sig bra efter snart tjugo år (boken kom 1986). Så småningom utmynnar det hela i slutsatsen att det hela, til syvende og sidst, blir en fråga om medvetenhet. På något sätt måste vi lära oss vad vi – från en djupare mänsklig ståndpunkt – borde akta oss för i tankens värld:
Early on mankind learned to avoid the edge of cliffs. In the automobile age, it has learned not to drive at hight speed over potholes. We must learn as well what to avoid in the landscape of the mind. [ibid., s 292; kursiv i original]
Före Descartes fanns även i Europa väl utvecklade “andliga” discipliner för att klargöra vad som faktiskt borde undvikas i det mentala livet. Dags att försöka lära sig detta igen kanske - så kan man också tolka Davis & Hershs existentiella (desillusionerade?) slutsats. Det handlar inte om att “angripa” matematiken och datorvetenskapen. Det handlar om att “sätta den på plats”, i viss mening, framför allt i sitt eget liv.
/Per
Comments