I Gummitummen av Hans Alfredson finns en fantastisk passage om att gå ut och in i illusioner. Huvudpersonen är en ung man på sommarnöje som hör flickskratt från vattenbrynet och går ner för att se vem det är. I strandkanten sitter en flicka i artonårsåldern huttrande i sin badrock, och ute i vattnet en annan flicka -- naken, med vatten till knäna. Han smyger fram för att titta närmare:
När jag hade kommit fram till min nya utkikspost, endast några meter från den badande skönheten, upptäckte jag att hon inte alls var naken, men hade en praktiskt taget hudfärgad baddräkt. Jag kröp tillbaks till enbusken och låg där och kikade i stället. Därifrån såg hon fantamej alldeles naken ut.
Tack Kjell för tipset. /Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.