Infontology

Äntligen lite postitiva oavsedda konsekvenser av tekniken

En adaptiv farthållare läser av bilarna runt omkring i trafiken och anpassar bilens fart till dem på ett smidigt sätt. Människor, däremot, bromsar ofta för hårt när bilen framför bromsar, vilket leder till trafikstockningar även i situationer där trafiken som helhet skulle kunna flyta jämnt.

Så medan adaptiv farthållare är en funktion som utvecklats med den enskilde förarens intressen i fokus visar det sig nu att blott 20 % bilar som använder tekniken skulle räcka för att i princip helt befria oss från trafikstockningar. Eller som artikeln i SF Gate uttrycker det: "Även om dryga 80 % av alla bilar hade en idiot bakom ratten så skulle det ändå inte finnas några trafikstockningar. Det faktum att det fortfarande finns trafikstockningar bevisar att inte ens 20 % av förarna är minimalt kompetenta i trafiken. Men det anade du väl redan?"

Så kanske det även skulle hjälpa med lite utbildningsinsatser för oss idioter.

Länk via Techdirt. /Simon

Vad är det hos IT-system som gör folk sjuka?

Det har kommit flera rapporter på sista tiden om IT-system som gör användarna sjuka.

• I Kyrkans tidning skriver man om Kbok, det nya kyrkobokföringssystemet, som har gjort användare så frustrerade så att de har fått söka läkare: "– Var 20 minut slås systemet av och så kommer meddelandet ”Kbok svarar inte”. Då kan det bero på att en kollega i en annan församling är inne i samma ärende och så hakar det upp sig. Och för varje ändring måste en ny blankett skrivas ut, men det är just där det kör fast." Det finns också farhågor om att vissa uppgifter har försvunnit för gott i systemet, vilket skulle bryta vår kyrkobokföringstradition sen flera hundra år.
• Jonas på Blind Höna refererar till ett engelskt system för underhållsbidrag som var avsett att bli enklare än sin föregångare, men som nu har resulterat i kraftigt höjd sjukfrånvaro och personalomsättning.
• Ett SAP-system vid Federal Technology Service gör att det i stort sett varje timme är nån som brister i gråt, och systemet kräver 15 steg för att man ska kunna spara det man har gjort i systemet. De ansvariga försvarar dock systemet och betonar dess komplexitet och vad det kan uträtta jämfört med tidigare system. (Federal Times via Techdirt.)

Det vore värdefullt att sammanställa mer detaljerade orsaker till att folk blir sjuka av IT-system -- det är information som man bara kan ana sig till av artiklarna. Men det är sådant som oförutsägbarheten i återkopplingen på det man gör, men också frustrationen över att ha en maskin framför sig som är helt rigid och bara ger en samma idiotiska svar varje gång, svårigheten att lära sig procedurer som man ska upprepa många gånger om dan, vilket gör att man inte kommer över inlärningströskeln, etc.

/Simon

DNA-analys som nördig hobby?

Om några år kan vi se fram emot handhållna DNA-detektorer kapabla att analysera DNA i allt möjligt, vilket skulle vara användbart “for disease diagnostics, biodefense and education” enligt MIT's Technology Review. Forskare vid New England Biolabs har nämligen kommit på hur man kan förenkla processen, bl a kan den nu tydligen genomföras utan den uppvärmning/nedkylning som hittills krävts.

The researchers are working on a lab kit that could be used in schools and are also working on an all-in-one handheld device that could be used in the field.

Till barn och ungdomar kan man ju köpa trevliga lådor med namn som “Den lille elektrikern” och “Den lille kemisten”. Att datorer byggs och modifieras av hobbyfolk är välkänt, liksom att hobbyprogrammerare kan bre ut sig fritt över Nätet, bara för att det är kul. Nu börjar man realistiskt kunna fundera i termer av “Den lille genkodknäckaren”.

[Jämför DNA-analys -- snart i var mans mun...]

/Per

Och om fingeravtrycksläsaren i mobilen inte funkar...

...så låter man användaren ange sitt vanliga lösenord!

LG, en av världens största mobiltillverkare, släppte tidigare i år en telefon med fingeravtrycksläsare, som då skulle vara säkrare än de vanliga med PIN-kod/lösenord. Men jag antar att det är för att fingeravtrycksläsare är en relativt ny teknik, eller bara som backup om läsaren inte skulle fungera i väta, kyla eller andra omständigheter -- i alla fall så hade man kvar lösenordet som backup-autenticering: om fingeravtrycksläsningen misslyckas tre gånger får man ange sitt lösenord...

Länk via textually.org. /Simon

Stalin i själen

När man går igenom högar av gamla böcker och funderar på om man ska göra sig av med dem eller inte, kan man också bli påmind om god läsning man inte borde ha glömt. Sålunda hittar jag i Ursula K. Leguins essäbok The Language of the Night från 1979 ett kapitel med titeln The Stalin in the Soul. Följande tänkvärda passus faller mig i ögonen:

When there are no formal rules, no thou shalts and thou shalt nots, it is difficult to notice, even, that one is being censored. It is all so painless. It is still more difficult to understand that one may be censoring oneself, extensively, ruthlessly – because that act of self-censorship is called, with full social approval, “writing for a market”; it is even used by some writers as the test and shibboleth for that most admired state of being, ”professionalism”. Indeed, to distinguish free enterprise from self-censorship takes a most uncomfortable degree of vigilance.

Explicit handlar det om författare och författarplågor, men gäller det inte oss alla – yrkesverksamma? Särskilt om det rör sig om intellektuella fält (dit jag gärna också räknar teknologiska verksamheter). Vi har yttrandefrihet, inskriven i grundlagen. Varför läser man då ungefär samma synpunkter och nyheter i nästan alla tidningar? Är vi så lika i våra intressen, tankar och önskningar? Eller censurerar vi oss själva så mangrant, att vi har svårt att inte säga ungefär samma saker – av rädsla för att inte passa in, bli märkta som speciella, angivna som dissidenter, subtilt utfrysta av kollegor, “omöjliga” på arbetsmarknaden?
Så illa kan det väl inte vara?
Men om det verkligen är så, är då inte den “demokratiska” debatten farligt stympad och samhällstillståndet på något sätt totalitärt?

Jag kan inte låta bli att undra: Är vi fria från en Stalin i samhället bara för att vi har en Stalin inom oss? En liten djävul som hänsynslöst och i grund och botten skräckslaget, kväser varje verkligt olik tanke redan innan den artikulerats så pass, att vi själva tvingas tänka på den?

Once you stop asking questions, once you let Stalin into your soul, you can only smile, and smile, and smile. [ibid.]

Var och en kan nog, efter lämplig samvetsrannsakan, göra en egen lista över ståndpunkter som skulle få t ex en kollegas tillmötesgående leende att fastna i en grimas. Och vem står ut med det? Ändå tror jag att jag från och med nu ska börja sätta mig upp mot min Stalin lite mer.
Får se om jag vågar.

/Per

Ansvar för fel i datorsystemen?

För nån vecka sen rapporterade Svenska Dagbladet att 21 personer hade dödförklarats av Premiepensionsmyndigheten (PPM) och deras fondandelar sålts. Flera personer hade fått brev hem adresserade till deras eget "dödsbo" och några har nu fått skadestånd från Staten.

PPM slår ifrån sig om ansvaret för uppgifterna och skyller på försäkringskassorna och Skatteverket. Men samtidigt som man lägger skulden på de andra datorsystemen säger man att situationen har blivit mycket bättre sen en del manuella rutiner på försäkringskassorna har försvunnit.

Det finns rapporter om tidigare felaktiga dödförklaringar på SvT och Aftonbladet. /Simon

Ett Amazon för tillverkningsindustrin

Den digitala visionen drar vidare -- nästa steg är att kunna rita reservdelar hemma vid datorn, skicka iväg ordern över nätet och sen tillverkas de och levereras hem. Ja, strängt taget går det ju redan idag, skillnaden med det nya konceptet från eMachineShop är att alla tillverkningens begränsande faktorer finns inbyggda i den programvara där man gör den ursprungliga designen. Så den tidsödande förhandlingen mellan designern och maskinoperatören om vad som går att göra och hur det bäst kan göras ska kunna undvikas, enligt en intressant AP-artikel.

Ute i Arizona sitter en man och tillverkar ett flygplan efter ritningar från 1929. Han säger: "Being able to sit at you home computer, draw up some parts, submit them and 30 days later they are on your doorstep, all without human contact, is mind-blowing,"

För mig som "infontolog" är det förstås lite stötande att han betonar detta att det sker utan mänsklig kontakt, men det är ju det som är det bärande i projektets vision -- att hela försörjningskedjan är helt automatisk. Och från metalldelar som borras, svetsas, gjuts och blästras efter ritningar som man själv har gjort hemma på kammaren går man över till fler idéer som finns på lager: kretskort som inte bara designas utan även monteras efter hemmabyggares ritningar, och förpackningsmaterial, ett föga glamouröst område av tillverkningsindustrin, men ett område med en intressant kunskapsklyfta. För att illustrera den kan man ta fram en pappkartong och vika upp den. Den användbara formen på lådan -- att den ska rymma saker med ett vissa mått i tre dimensioner -- är ju helt annorlunda än dess egenskaper som platt papp. Och vid tillverkningen är det ju främst de platta egenskaperna som måste optimeras, mot arkstorlekar, skärningar och falsningar. Beställaren av kartongen har idag en helt annan bild av kartongen än den som tillverkar den, och denna kunskap om tillverkningsprocessen är det man bygger in i mjukvaran för kartongtillverkningen.

Tack Peter för artikeln. /Simon

Trådlös radio

Oj, nu måste det ha blivit nåt fel... Jag menar ju "trådlös" som i "trådlöst nätverk", och "radio" som i "transistor-radio". För nu med trådlöst bredband hemma är det ju dags att uppdatera resten av prylarna i hemmet. En liten transistorradio som spelar upp en ström från en url borde väl inte vara så komplicerat?

Men konstigt nog verkar det inte finnas nån produkt att få tag på. Den mest lovande är Recivas radio, men på deras webbsida verkar det som om de bara säljer sin modul för inbyggnad i andras apparater, och ingen verkar ha nappat ännu.

Philips har en produktserie som heter Streamium, men ingen av de europeiska återförsäljarna har någon i sina system, och hos Amazon står det bara att produkten inte finns i lager ännu.

Anledningen till att jag gillar Recivas system är att den verkar öppnare i konceptet, och att den är portabel, förstås. Philips har enligt specifikationerna fastnat för det utbud som finns hos Live365 -- en hiskelig massa radiostationer, men kanske ändå inte det jag vill ha. Jag tänker mig också att användare själva ska kunna skapa sitt radio-innehåll, och att det ska bli enklare att sätta upp sin egen streaming-server, men hos den ISP som jag använder verkar man inte intresserad av möjligheten att ha en streaming-server, utan påminner bara om att man ju kan ladda upp ljudfilerna och låta folk ladda ner dem.

Vad mer ska finnas i min koncept-radio? Självklart snabbspolning framåt och bakåt, som på TiVO, och en inspelningsmodul med flash-minne. Det fräckaste hade hade sen varit att göra den uppdragbar, som den här Freeplay-radion.

/Simon

Titta genom mobilen på en annan värld...

Om vi filtrerar det vi ser genom en dator, då kan vi "klä på" omvärlden hur vi vill. En lyktstolpe kan bli gul och lurvig, ett elskåp blir ett fönster mot underjorden, husens målarfärg flagnar inte längre, och klottret försvinner. Min snart tio år gamla vision är både lockande och obehaglig. Att kunna "personalisera" världen skulle ibland vara skönt, men tanken på att automatiskt kunna plocka bort oönskade element ur min "världsbild" (i ordets bokstavliga betydelse) är otäck. Och toleransen för en förfulning av "den verkliga världen" ökar ju också, förstås.

Ett steg på vägen dit kommer man med dagens kameramobiler, när de används för augmented reality -- alltså att överlagra informationen från omvärlden med ett ytterligare datalager. I stället för att se genom telefonen som genom en vanlig kamerasökare, gör man först en bearbetning av kamerabilden. Då kan man både lägga på information på världen, och styra världen med telefonen.

Några intressanta prototyper har kommit fram på sistone. Det ena kommer från forskare på Bauhaus-universitetet i Tyskland, enligt Technology Research News . De visar en tredimensionell modell på telefonens skärm, och beroende på hur man sen vrider på telefonen så ändras perspektivet på det man ser.

Ett annat lite liknande system är Spotcode, från High energy magic, som använder telefonen som en sorts fjärrkontroll. Genom att vrida på telefonen när den riktas mot en speciell kod kan styra en dator.

Tillbaka till visionen om en förändrad världsbild. Det finns ju förstås gränser för hur mycket man kan förändra bilden av världen. Världsbilden måste ju fortfarande tillåta en meningsfull interaktion med världen. Så lyktstolpen måste ha sin rätta plats när jag vill luta mig mot den, och papperskorgens öppning måste finnas ungefär där den är i verkligheten. Men givet dessa grundläggande begränsningar tror jag nog ändå att min vision har en hel del potential.

Länk via Smartmobs. (Jag antar att Steve Mann måste nämnas också. Nu är det gjort.) /Simon

RFID-märkning av patienter och andra

Amerikanska FDA (Federal Drug Administration) överväger allvarligt att ge klartecken till att operera in RFID-märkning i sjukhuspatienter för säker identifiering.

we are pleased that the FDA has made this determination. This assures the Company that the FDA will determine, in a relatively short period of time, whether we can introduce the VeriChip to the health care market in the United States

kommenterar Scott R. Silverman, ordförande och VD för Applied Digital. Enligt en uppgift på Technovelgy (där jag först uppmärksammar denna nyhet) ska hittills ett tusental personer, huvudsakligen utanför USA, ha fått RFID-chip inopererade av olika anledningar, t ex VIP-medlemmar i Baja Beach Club i Barcelona (!).

Som bekant har vi skrivit förr om RDID på Infontology (senast den 5 augusti) och vi ser denna teknik som ett ovanligt tydligt exempel på en trend som, om den fortsätter och blomstrar, i högsta grad kommer att skärpa den teknologiskt baserade kontrollen av människor och ting på ett sätt som, under vissa omständigheter, kan bli obehagligt försåtligt. Därmed inte sagt att all användning av RFID är av ondo, men en vid spridning av denna och liknande teknologier kommer att omforma informationslandskapet kanske ännu mera radikalt än “vanliga” datorer hittills har gjort.

I USA finns en livaktig debatt om detta, men den enda hetare diskussion jag stött på av saken i Sverige är av hällörat religiös natur. Den som vill ta del av mera seriösa synpunkter i sammanhanget rekommenderas vissa av de intelligenta skrifter som kan laddas hem från Distributed Systems Group, Institute for Pervasive Computing (Eidgenössische Technische Hochschule), Zurich.

Och diskussionen fortsätter förstås här på Infontology.

/Per