Jag har försökt följa utvecklingen av den semantiska webben (semantic web) ett tag, och frapperats av hur lite motstånd det har funnits mot den objektivistiska semantik som hela projektet bygger på.
Även kända problem som icke-monotona resonemang har inkluderats väldigt sent, trots att de varit kända inom filosofi och artificiell intelligens i decennier. Monoton logik bygger på att man hela tiden ackumulerar kunskap, utan att någonsin behöva revidera tidigare slutsatser baserat på ny kunskap som man får. (Bland annat har min gamle handledare Peter Gärdenfors skrivit om hur monotona resonemang inte räcker i många fall.)
Det klassiska exemplet handlar om Tweety som man får reda på är en fågel. Då drar man slutsatsen att Tweety flyger. Men när man därefter får reda på att Tweety är en pingvin måste man dra tillbaka den tidigare slutsatsen att Tweety kan flyga. Ett typiskt exempel på icke-monoton logik, alltså.
Den semantiska webben är tänkt att fungera så att olika servrar kan härbergera olika kunskapsbanker (i rdf/xml), och genom "web services" kan man ställa en fråga till kunskapsbankerna. Kunskapsbanken kan genom inferensregler och genom att själv fråga andra banker försöka svara på frågan, och vitsen med hela företaget är att man genom att formatera kunskapen på webb-sajter på ett visst sätt så blir det inte bara vi människor som kan förstå webben, utan även maskinerna, som då automatiskt kan dra slutsatser på ett mycket mer effektivt sätt än om man som människa behöver söka igenom den ena kunskapsbanken efter den andra.
Problemet med icke-monoton logik uppstår eftersom en kunskapsbank måste kunna lita på de slutsatser man får från tidigare kunskapsbanker i kedjan, annars måste kunskapsbankerna skicka över alla fakta (och alla inferensregler...) till varann, och inte bara de slutsatser de drar. De icke-monotona exemplen säger (tyvärr) att det inte räcker med att få en slutsats från en tidigare bank i kedjan, utan man måste veta vad de baseras på.
Det finns också lite annan kritik mot den semantiska webben. Nu senast har en semantic web-programmerare i Australien fått tag på ett exemplar av George Lakoffs Women, fire and dangerous things, och läsningen av den har varit så chockerande att han helt enkelt föreslår en time out i utvecklingen av den semantiska webben, tills det är klart vilka konsekvenser Lakoffs teorier får på de semantiska strukturerna.
Lakoffs bok kom ut 1987 och blev en milstolpe inom det som sedermera kommit att kallas "kognitiv semantik" och som bygger på att språkliga begrepp har en rik inre (prototyp-baserad) struktur som ska studeras i form av folks mentala modeller (snarare än att begreppen har en "bokstavlig" betydelse som är möjlig att definiera med nödvändiga och tillräckliga villkor, som den objektivistiska teorin föreskriver). En artikel som propagerar för att informationsvetenskapen behöver lite kognitiv lingvistik hittade jag här (276 kB pdf).
Lakoffs bok är tjock men läsvärd. Den innehåller också den sortens pionjär-manifest man oftast bara hittar hos föregångsmän inom en rörelse. Den tidigare refererade programmeraren i Australien citerar ett långt stycke, som jag tar mig friheten att översätta till svenska (sid 183-4 i pocketupplagan från 1990):
Enligt det objektivistiska paradigmet kan sann kunskap om yttervärlden bara uppnås om det symbolsystem vi använder i vårt tänkande på ett adekvat sätt representerar yttervärlden. Den objektivistiska synen på vårt mentala system [mind] måste därför utesluta allt som kan komma i vägen för detta: varseblivningen, som kan bedra oss; kroppen, med dess svagheter; samhället, med dess hänsyn och särintressen; minnen, som kan förblekna; mentala bilder, som skiljer sig från person till person; och fantasin -- speciellt metafor och metonymi -- som inte kan passa in på den objektiva yttervärlden.
Det är vårt objektivistiska arv att se rationalitet som rent mental, icke-emotionell, frikopplad -- oberoende av fantasi, av sociala funktioner, och oberoende av våra kroppars och minnens begränsningar. Det är vårt objektivistiska arv som leder oss att se resonerande som något mekaniskt och att hylla de resonemang som faktiskt är mekaniska. Det är vårt objektivistiska arv som får oss att tro att maskiner som har förmågan att göra algoritmiska beräkningar också kan få mänskligt förstånd. Och det är vårt objektivistiska arv att se det som framsteg när vi strukturerar delar av vår fysiska och sociala miljö så att det mer liknar ett objektivistiskt universum.
[...]Folk har behandlats som siffror och datamängder länge nu, och det blir mycket mer av det i framtiden.
En sådan behandling fyller en viktig funktion i vårt samhälle. Det finns en utbredd folklig teori i vårt samhället där objektiv betyder att man är rättvis, och mänskligt omdöme är behäftat med fel och tyckanden. Därav följer att beslut som gäller människor bör fattas på "objektiva" grunder så ofta det går. Det är den huvudsakliga metoden som beslutsfattare använder för att undvika kritik. Om det finns "objektiva" kriterier för ett beslut kan man inte anklagas för att ha gått någons ärenden, och följaktligen kan man inte bli kritiserad, degraderad, sparkad eller stämd.
En annan anledning att försöka konstruera våra samhällsinstitutioner efter en objektivistisk metafysik är att detta förväntas vara effektivt. Det kan så vara i vissa fall -- i andra kanske det inte är så. Men en förfärlig massa tid och ansträngning går åt att försöka passa in mänskligt omdöme i nåt som utger sig för att vara objektiva fållor. Om den klassiska kategoriseringsteorin inte är korrekt, så kanske den storskaliga importen av objektivistisk metafysik in i våra samhällsinstitutioner inte bara är inhuman, utan det kan i det långa loppet vara ett ineffektivt sätt för mänskliga varelser att fungera. Åtminstone borde vi vara medvetna om att våra institutioner blir strukturerade i termer av en viss specifik metafysik och en psykologisk kategoriseringsteori som [...] är högst tvivelaktig.
Ett av skälen till varför den klassiska kategoriseringsteorin blir mer och mer, populär, snarare än tvärtom, är att den är inbyggd i matematikens grundvalar, och i mycket av dagens mjukvara. Eftersom matematiska modeller och datormodeller används mer och mer som hjälpmedel inom kognitionsvetenskaperna är det inte förvånande att det finns ett avsevärt tryck på att behålla den traditionella kategoriseringsteorin till vilket pris som helst. Den passar med dagens intellektuella verktyg, och att ge upp teorin skulle kräva utvekling av nya verktyg. Och att byta verktyg är inte mer populärt inom akademin än i industrin.
(Här är Tim Berners-Lees ursprungsvision för den semantiska webben. Lite mer kritik mot den semantiska webben finns här, i bidragen från Veltmann och Kim. Även Peter Morville använder Lakoffs bok som argument, men för att argumentera mot en kultur-centrism.) /Simon
Som den stakkars programmerer jeg er vil jeg gjerne si at lenken til shelter.nu du gav har fått en extra "%20" på slutten, noe min webserver ikke takler. :)
Ellers kan jeg jo også si at det er en voksende mistanke blandt SemWeb mennesker at dette ikke helt kommer til å gå så greit TBL sier at det skal. Aktive logikere som Sowa er en inbitt motstander verdt å kikke på.
Posted by: Alex | 29 juli 2004 at 09:14