Mer hjälpsamma och avsiktligt ohjälpsamma algoritmer

Vi skrev nyligen om Canons kameror som har något de kallar hjälpsam elektronik som gör bilder mer lika våra minnen av vad som har hänt, snarare än lika verkligheten. Systemet ändrar alltså data baserat på vad det "tror" att vi vill göra med dessa data.

Något liknande är det med Microsoft Excel, som gör automatiska formatkonverteringar av det man matar in. Om något liknar ett datum, så får det det format som man har ställt in för att visa datum. Detta har visat sig ge problem för gen-forskare, vars gen-namn då automatiskt och irreversibelt konverteras till något annat än det som matades in, enligt BioMed Central (via The Register och mymarkup.net).

Det är svårt att veta var man ska dra gränsen i sådana här fall. En programvara som anpassar sig till våra behov kan göra livet lättare för 90 % av sina användare, men kanske skapar svårigheter för ett fåtal. Å andra sidan är det kanske just det lilla fåtalet som använder programvaran till att göra något som är intressantare än att ta bilder med blå himmel och jämna hudtoner.

Ett liknande exempel är det system som ska hindra sedelförfalskare att använda Photoshop CS, och som diskuterades en del i början av året. Photoshop kommer numera med bildigenkänningsalgoritmer (Counterfeit deterrence system, CDS) som gör att man inte kan öppna bilder som föreställer sedlar. Men det finns ju också folk som legitimt använder bilder på sedlar, och det har satts upp en hel infrastruktur av de inblandade centralbankerna för att tillförsäkra folk en legitim bildbank vad gäller bilder på sedlar.

/Simon

Comments

[Janne]

Gillar inte att dyka upp som en negativ gubben-i-lådan här, men åter ser jag inget problem med det som Canon gör.

I verkligheten har du ju redan i alla digitala kameror metoder och algoritmer som avgör hur bilden faktiskt blir. Det närmaste "verkligheten" du kan komma vore väl att dumpa en datafil med den uppmätta spänningen i varje CMOS-element - och till och med det skulle vara fel, då du redan påverkat "verkligheten" genom val av bländarinställning, lins och så vidare.

Du har ju till och med detta i analoga kameror; tillverkaren (annat än i dyra systemkameror) har redan valt linssystem, fokushantering, bländarsystem och så vidare åt dig, och dessa påverkar alla hur dina bilder till slut kommer att se ut. Och när du köper film, annonseras dom ut med "mer naturliga färger!" eller "bättre kontrast!"; jag ser faktiskt inte skillnaden till detta.

"Sedelfilter" är en helt annan - och rätt uprörande - sak. Det innebär en begränsning av funktionalitet och en form av automatiserad censur; motsvarande vore snarare kameror som vägrar ta bilder på vissa typer av motiv än exemplet med Canon ovan. Sedelfiltret är särskilt upprörande då Adobe (och andra programföretag) har fått en klump fördigbyggd binärkod från bankerna och inte har någon möjlighet att kunna kontrollera vad filtret faktiskt filtrerar. Dom säljer alltså nu programvara där dom inte ens själva kan säga till sina kunder vad dom faktiskt kan eller inte kan göra.

Sedan är det ju också lite intressant att se hur idén med slutna filter kommer kunna samspela med öppen mjukvara som Gimp...

/Janne

Man kan

[Simon]

Tack för intressant kommentar (uppfattad som i grunden positiv!)!

Jag tror att mycket i vårt samhälle bygger på att bilder (i tidningar etc) uppfattas som "objektiva". Men då menar jag inte objektiv i den meningen att det finns en hårdkodad korrespondens mellan bilden och verkligheten, utan objektiv som att det faktum att bilden föreställer verkligheten "inte är föremål för en diskussion".

Två meningsmotståndare kan då börja på den nivån att de diskuterar kameravinklar, motivval, etc -- men de behöver *inte* börja med att diskutera huruvida det faktiskt såg ut som bilden visar vid det aktuella tillfället. Jag är osäker på om det är tillräckligt tydligt uttryckt -- funderar på att skriva ett inlägg om, för jag tycker det är ett mycket intressant ämne.