Om man söker på nya hitta.se på det lilla torpet i Dalsland där jag just tillbringat en vecka så finns det med på kartan som en platsmarkering i ett stort fält av grönt. Inga vägar går dit och inga därifrån. Det är bara delvis sant i verkligheten. Men det lilla torpet är beläget på en liten tomt mitt i en skogsbruksbygd, där nu stigarna mer och mer täcks av ris, fallna och fällda träd och spåren efter stora skogsmaskiner.
En stig i skogen är ju mer än en möjlighet att ta sig fram. Den är ju också minnet av alla de människor och djur som har gått där, och deras intentioner och mål att komma fram till, där stigen mynnar ut.
Nutidens skogsbruk har inget behov av gångstigar, och i området, liksom i många andra områden i glesbygd, blir stigarna oframkomliga om inget görs. Allemansrätten täcker inte rätten för vem som helst att röja en stig, och det är nog bra. Men kunde man inte tänka sig en form av enkelt kontrakt mellan en person och en markägare, så att stigarna kunde hållas öppna -- det är ofta relativt lite jobb även om det kan behövas en motorsåg. Jag tror att man skulle kunna hämta en del inspiration från Creative commons och deras arbete för att förstå hur man kan tänka på allmänningar och rättigheter på ett modernt sätt.
/Simon
Comments