För ett tag sedan framförde Pär Ström här på Infontology några förslag till lagstiftning för att garantera medborgarnas personliga integritet i förhållande till olika försåtliga möjligheter som digital teknologi öppnar upp. Sådant verkar dock inte vara särskilt prioriterat vare sig i den politiska eller den intellektuella debatten i Sverige. Kanske är vi blasé, eller också förstår de flesta inte hur snabbt det blir möjligt, att närmast automatiskt kränka din och min integritet hela tiden, utan att vi märker det.
En annan sida av saken som kan kanske borde reflektera över i sammanhanget är dock i vilken utsträckning vi redan är så “uppkopplade”, att det inte är så mycket att göra åt saken, såvida man inte verkligen vill, från politiskt håll.
I Sverige har det länge varit praktiskt taget omöjligt att klara sig utan sitt personnummer, som man får dras med vare sig man vill eller inte. I andra länder betraktas motsvarande försök från myndigheternas sida fortfarande alltjämt med misstro. Sverige har ju också en längre och mera gedigen historia av “befolkningsövervakning” än praktiskt taget alla andra länder. Kanske är det också därför vi tycks ha så svårt för att intellektuellt förhålla oss till de nya möjligheter den digitala tekniken skapar. Det verkar ju bara vara lite mer av samma sak, som vi redan är så vana vid. Bekvämt är det ju också.
Ett intressant experiment vore att kolla i vilken utsträckning man verkligen kan, eller inte kan, göra sig osynlig för dagens datorbaserade kommunikations-, transaktions- och övervakningssystem. (Dessa kategorier glider in i varandra på många sätt.) Möjligheten att faktiskt, på riktigt, vara kvitt allt detta, om så bara en semestermånad, vore en sorts mått på verklig frihet i samhället. Ingen telefon, ingen e-post, inget internet, ingen tv, ingen radio, ingen bankomat, inga kontokort, inga trafikövervakningskameror, inga andra övervakningskamereor heller, ingen tankning med kort. Och så vidare. Någon som vill försöka? Själv skulle jag knappast klara det. Och om jag tänker efter så är detta faktiskt redan en sorts artificiellt grundat intrång på min integritet.
Var går egentligen gränsen?
/Per
För att klara detta skulle det krävas att vi antingen...
1) inte behövde tillgång till rättsligt skyddsnät (dvs levde i ett fredligt Utopia)
...eller...
2) hade en valuta som inte kontrollerades av någon myndighet.
Det andra alternativet är genomförbart med dagens teknologi.
Posted by: Krister Knutars | 20 juli 2004 at 00:59
Tyvärr (?) hänger det inte bara på teknologin...
/Per
Posted by: Per | 21 juli 2004 at 20:29