Om man låter sig förbli i bankernas sätt att se på det kan man till slut acceptera att det skulle kunna vara ekonomiskt försvarbart att ha en mycket lång återbetalningstid, och att man i princip bara hyr huset av banken, men spontant känns det väldigt osunt.
Liknande resonemang finns för pensionsbelopp, återbetalning av studiemedel, förväntad livslängd och förvaring av kärnbränsle, och gemensamt för dem brukar vara ivern att hitta ett sätt att räkna så att det är så lite som ska betalas nu -- och så mycket som möjligt i "framtiden".
I dagens Smålandsposten ges ännu ett exempel. Tingsryds kommun har kommit i kläm med sin taxa för vatten och avlopp. Om de ligger kvar på nuvarande nivå av debitering så räcker pengarna bara till att underhålla va-nätet så att man förutsätter en livslängd för ledningarna på 200 år. Å andra sidan kan man inte chock-höja taxan, för då riskerar man att köra bort folk från kommunen...
Det är spännande att titta både bakåt och framåt i tiden när man tänker på ett visst fenomen. Ett 200 år gammalt hus från 1804 betraktas ju idag som väldigt gammalt, för att inte tala om avloppsledningar från samma tid. Och visst kan man göra hållbarare avloppsledningar nu än för 200 år sen, men frågan är om man gör det! Det finns ju en klar tendens nuförtiden att förbilliga tillverkningen så att man bara gör att prylarna håller så länge de måste innan garantin går ut...
/Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.