På Julafton fick en handfull invånare på den lilla ön
Great Diamond Island utanför Maines kust ett email från adressen
[email protected]. Det innehöll en ej offentliggjord teckning föreställande
deras granne Fitch, dennes fru och döda hund. Fitch hade under några
år köpt och renoverat flera hus på ön som annars hyser
ett knappt hundratal åretruntboende, och det var definitivt inte Fitch
själv som hade skickat brevet.
Däremot blev han väldigt sur och bestämde sig för att ta reda på vem som hade skickat mailet, vilket borde gå att spåra via domänägaren eller ISPn, i det här fallet Time Warner. Time Warner underrättade avsändaren, som anlitade en advokat för att få förbli anonym.
Egentligen skulle man sluta historien här, och ha det som starten på en diskussion om vad som hände sen, för det här fallet är så enkelt och samtidigt sätter det fingret på en centralpunkt för både lagstiftning och etik i den digitala världen. Nåväl, jag ska berätta lite mer fakta, både från originalartikeln och från Techdirts referat. Fitch stämde avsändaren för "identitetsstöld" och målet har nu kommit upp i delstatens Högsta domstol.
Det som är konstigt här är hur man kan anklaga nån för identitetsstöld när man använder en epostadress som inte är offrets verkliga adress. Och samtidigt är det ju väldigt lätt att låtsas vara någon annan bara genom att ta personens namn och foga till en ny domän efter @-tecknet. Ingen av mina kontakter skulle reagera om jag plötsligt en dag skickade ett mail från [email protected] (som inte är min adress (och inte nån annans heller :-)). Man kan förstås också skicka meddelandet med nån annans adress som avsändare, men då kan man ju inte starta en intressant fejkad konversation...
Men vilken rätt har då någon att få reda på avsändaren till ett visst meddelande, bara för att man inte gillar innehållet i emailet? Samtidigt är det bisarrt att man får skicka vad som helst i vilket namn som helst utan att det ska kunna spåras. (Den amerikanska) lagen om att kunna förbli anonym på nätet tillkom i syfte att skydda konsumenter på nätet mot att kunna bli utnyttjade i kommersiellt syfte, inte för att skydda folk som sysslar med ärekränkning. Det är också spännande hur avsändaren av emailet i den verkliga världen med stor sannolikhet återfinns i den lilla grupp människor som bebor ön, medan hn i Internet-världen har miljontals identiteter att välja mellan...
/Simon
Däremot blev han väldigt sur och bestämde sig för att ta reda på vem som hade skickat mailet, vilket borde gå att spåra via domänägaren eller ISPn, i det här fallet Time Warner. Time Warner underrättade avsändaren, som anlitade en advokat för att få förbli anonym.
Egentligen skulle man sluta historien här, och ha det som starten på en diskussion om vad som hände sen, för det här fallet är så enkelt och samtidigt sätter det fingret på en centralpunkt för både lagstiftning och etik i den digitala världen. Nåväl, jag ska berätta lite mer fakta, både från originalartikeln och från Techdirts referat. Fitch stämde avsändaren för "identitetsstöld" och målet har nu kommit upp i delstatens Högsta domstol.
Det som är konstigt här är hur man kan anklaga nån för identitetsstöld när man använder en epostadress som inte är offrets verkliga adress. Och samtidigt är det ju väldigt lätt att låtsas vara någon annan bara genom att ta personens namn och foga till en ny domän efter @-tecknet. Ingen av mina kontakter skulle reagera om jag plötsligt en dag skickade ett mail från [email protected] (som inte är min adress (och inte nån annans heller :-)). Man kan förstås också skicka meddelandet med nån annans adress som avsändare, men då kan man ju inte starta en intressant fejkad konversation...
Men vilken rätt har då någon att få reda på avsändaren till ett visst meddelande, bara för att man inte gillar innehållet i emailet? Samtidigt är det bisarrt att man får skicka vad som helst i vilket namn som helst utan att det ska kunna spåras. (Den amerikanska) lagen om att kunna förbli anonym på nätet tillkom i syfte att skydda konsumenter på nätet mot att kunna bli utnyttjade i kommersiellt syfte, inte för att skydda folk som sysslar med ärekränkning. Det är också spännande hur avsändaren av emailet i den verkliga världen med stor sannolikhet återfinns i den lilla grupp människor som bebor ön, medan hn i Internet-världen har miljontals identiteter att välja mellan...
/Simon
Comments