En 17-årig flicka i Indien begick i söndags självmord för
att hon genom SMS hade fått det felaktiga beskedet att hon hade blivit
underkänd i sin slutexamen, rapporterar Hindustan
Times. Det är inte utrett om hon själv använde fel kod,
eller om informationstjänsten hade gett henne ett felaktigt svar.
Den utveckling som många kommunikationsformer genomgår är (naturligt nog) att de först används för enkelt ganska oviktigt innehåll, för att sen bli viktigare, allteftersom de blir mer betrodda som kommunikationsplattform. I början dubblerar de ofta en annan kanal, så att man kollar via den andra kanalen om meddelandet har gått fram. Det påminner lite om spädbarns gradvisa frigörelse av sinnena, där allting till en början måste stoppas i munnen och tittas på, för att man ska veta hur det man ser smakar och därmed vad det betyder. Efter ett tag börjar synen fungera autonomt.
Både epost, SMS och instant messaging har gått genom den här frigörelseprocessen, och nu lever de i hög grad sitt eget liv som fullvärdiga kommunikationskanaler. SMS har också rapporterats användas för sådant som att säga upp arbetare, vilket jag själv tycker är mycket tvivelaktigt -- inte för att inte SMSen går fram, utan för att jag helt enkelt tycker att man ska meddela sådant ansikte mot ansikte -- eller F2F som det heter nuförtiden.
För SMS finns det också en mängd informationstjänster där man skickar in en kod och får information i retur. Även här har det börjat med oviktig information, men nu gradvis gått över till information som man betalar för, eller som är viktig på något annat sätt. Det värsta (och bästa) med datorer är ju att de för det mesta gör rätt -- därför tenderar man snabbt att lita på att allt fungerar som det ska om det är en dator inblandad, och det går att lägga över även viktiga uppgifter på dem.
Från informationstjänstens perspektiv spelar det ingen roll vilket innehåll man använder den för att distribuera -- och det är kanske egentligen ett av de stora problemen med informationsteknologin -- att informationen inte "ser viktig ut". Ja, det skulle ju heller inte gå -- för själva informationen är ju bara "a difference that makes a difference", som Gregory Bateson formulerade det. Alltså -- informationen är inte det felaktiga SMSet som flickan fick, utan skillnaden mellan det SMS hon fick och det hon kunde fått (som skulle sagt henne att hon var godkänd). Knepigt.
Länk via textually.org. /Simon
Den utveckling som många kommunikationsformer genomgår är (naturligt nog) att de först används för enkelt ganska oviktigt innehåll, för att sen bli viktigare, allteftersom de blir mer betrodda som kommunikationsplattform. I början dubblerar de ofta en annan kanal, så att man kollar via den andra kanalen om meddelandet har gått fram. Det påminner lite om spädbarns gradvisa frigörelse av sinnena, där allting till en början måste stoppas i munnen och tittas på, för att man ska veta hur det man ser smakar och därmed vad det betyder. Efter ett tag börjar synen fungera autonomt.
Både epost, SMS och instant messaging har gått genom den här frigörelseprocessen, och nu lever de i hög grad sitt eget liv som fullvärdiga kommunikationskanaler. SMS har också rapporterats användas för sådant som att säga upp arbetare, vilket jag själv tycker är mycket tvivelaktigt -- inte för att inte SMSen går fram, utan för att jag helt enkelt tycker att man ska meddela sådant ansikte mot ansikte -- eller F2F som det heter nuförtiden.
För SMS finns det också en mängd informationstjänster där man skickar in en kod och får information i retur. Även här har det börjat med oviktig information, men nu gradvis gått över till information som man betalar för, eller som är viktig på något annat sätt. Det värsta (och bästa) med datorer är ju att de för det mesta gör rätt -- därför tenderar man snabbt att lita på att allt fungerar som det ska om det är en dator inblandad, och det går att lägga över även viktiga uppgifter på dem.
Från informationstjänstens perspektiv spelar det ingen roll vilket innehåll man använder den för att distribuera -- och det är kanske egentligen ett av de stora problemen med informationsteknologin -- att informationen inte "ser viktig ut". Ja, det skulle ju heller inte gå -- för själva informationen är ju bara "a difference that makes a difference", som Gregory Bateson formulerade det. Alltså -- informationen är inte det felaktiga SMSet som flickan fick, utan skillnaden mellan det SMS hon fick och det hon kunde fått (som skulle sagt henne att hon var godkänd). Knepigt.
Länk via textually.org. /Simon
Comments