I en rapport från DARPA, signerad Ron Brachman hävdas, att även om datorkraften ökar, så hänger produktivitet och effektivitet inte med och IT-revolutionen kan stanna av:
- Man håller på att tappa kontrollen över kostnaderna för att bygga och underhålla system.
- Systemen har kort livstid och minskande ROI (return on investment).
- Kraven på expertis hos användarna ökar stadigt.
- Användarna måste anpassa sig till systemgränssnitten, snarare än tvärtom.
Av dessa anledningar har system av vital betydelse för samhällets funktioner, enligt rapporten, blivit mera rigida, mera ömtåliga och alltmer sårbara för attacker, även från enskilda. DARPA:s förslag till lösning på dessa problem, som man nu satsar pengar på, är "system som vet vad de gör", kognitiva system som kan
- resonera på bas av kunskap
- lära sig av erfarenhet
- förklara sig själva och sägas åt vad de ska göra
- vara medvetna om sina egna förmågor och reflektera över sitt eget beteende
- ge robust respons på överraskningar
- med mera, med mera (läs själv)
Av detta kan man dra slutsatsen - om den nu inte varit uppenbar tidigare - att IT-utvecklingen är systemmässigt självdrivande och sker i evolutionära stadier:
- Organisatoriska kvasimaskiner (byråkratier, militära operationer)
- Begynnande datorisering av återkommande regelbundenheter som kan "algoritmiseras"
- Tilltagande datorisering av allt fler samhällsfunktioner
- Samhällets totala beroende av implementerad datorisering
- Verklighetens bristande överensstämmelse med implementerade system
- Strävan att göra systemen mer "intelligenta"
- ?
En fråga apropå allt detta är förstås om det gör något att IT-revolutionen stannar av. Principiellt intressantare frågor är dock: Kommer kraven på expertis hos användarna verkligen att minska med dylika "kognitiva agenter"? I så fall innebär det att vi litar på dem till fullo. Och när sådana agenter genomsyrar vår vardag (om så bara på jobbet, om vi har något), kommer denna då att vara mera begriplig och överskådlig än den är nu? Eller kommer våra liv bara att "fungera bättre", från systemsynpunkt. Även om vi inte behöver anpassa oss till icke-intuitiva gränssnitt, som nu, måste vi inte anpassas ännu tajtare till systemen i deras helhet? Och, med tanke på att de föreställda agenterna verkligen kommer att vara agenter (aktörer i samhället): Hur ska det avgöras vilka gränssnitt de kommer att behöva för att kunna sköta sina uppgifter? Och av vem? Dem själva?
/Per
Comments