San Fransisco Chronicle har en rolig, nästan europeisk artikel om att ha tråkigt.
As more and more people seem to recognize, the universal experience of being bored -- unengaged, detached, afloat in some private torpor -- may be far more precious, fruitful and even profound than a surface apprehension might suggest. As ordinary as gray skies and equally pervasive, boredom deserves its own sun-splashed attention and celebration.
Artikeln går igenom en mängd historisk inspiration för att förstå fenomenet, men missar kanske ändå poängen att det nog finns flera grundläggande begrepp bakom etiketten "ha tråkigt". Den coole museimannen som ser det som en lyx att kunna ha tråkigt, och som släpper loss sin kreativitet på 14-timmars-flygningar till Venedig, han måste väl ändå ha "tråkigt" på ett fundamentalt annorlunda sätt än tjänstemannen som bor i en förort och inte har några vänner och äter samma sak till middag varje dag?
Gemensamt för de två begreppen är förstås bristen på externa stimuli, och att låta tankarna springa lösa ett tag, men om tankarna då skuttar som ystra tjurkalvar i en försommarhage, eller lägger sig ner i ett mörkt hörn -- det gör hela skillnaden.
Jag är själv som mest "kreativ" när jag ligger på sängen och tittar upp i taket en stund på förmiddagen. Det är svårt att kalla det för att "arbeta", men det är definitivt då jag "gör jobbet"...
Länk via Smart Mobs. /Simon
Comments