I början på veckan rapporterade TT, att Fastighetsägarna sagt ja till kameraövervakning i trapphusen på hyresfastigheter "för att skapa trygghet", "där det finns problem". I Ekot hörde jag en kvinna yttra att så länge man inte hade något att dölja så gjorde väl inte det något. Att även hon kunde övervakas i sitt eget trapphus tycktes inte bekymra henne.
Sådant får mig att tänka på en roman av sf-författaren Paul McAuley som heter Whole Wide World. Denna tilldrar sig i en nära framtid då hela London övervakas av ett sammanlänkat nät av kameror, vilka alla är kopplade till kraftfulla datorer i vilka neurala nätverk kontinuerligt lär sig att känna igen människor och matcha dem mot alla tänkbara register. På begäran kan man i realtid följa enskilda personer från den ena kameratäckningen till den andra, i alla offentliga miljöer. Man kan också lokalisera personer eftersom systemet är försett med intelligent ansiktsigenkänning.
De flesta människor i romanen tycks i denna miljö resonera likadant som den kvinna Ekot intervjuade - antagligen ett realistiskt antagande av McAuley, skrämmande nog. Och många av dem som har anledning att bry sig ("de som har något att dölja") gör det i boken knappast heller. I en scen sitter en operatör i övervakningssystemet, kollar in ett gäng på en skärm och säger:
Look at those silly fuckers...They're so busy pretending to be hard boys they've forgotten all about the cameras. I just know that sooner or later they're going to try it with some stupid low-level crime. I have an eye for it. The system's good, it's smart, it's learning all the time. But it isn't as good as me, not by a long way.
En annan person anser:
Surrendering a little autonomy is a very small price to pay for safe streets, for orderly cities. Since [the system] was set up in London, there has been an 18 per cent drop in street crime and a 35 per cent increase in arrests. Machines are fairer than people, more accurate, more efficient, more dispassionate. We trust them with so much else, why not maintenance of law and order?
Huvudpersonen gör mot slutet av boken reflektionen:
The whole wide world is no longer big enough to hide in. Everywhere is connected to everywhere else. Everywhere - the air of the most desolate desert, the wind above the waves of the most remote part of the oceans: everywhere - is laced with electronic chatter. We once believed that the world was packed, wingtip to wingtip, with invisible and omnipresent angels whispering the word of God to His entire creation, leaning through our skulls to speak to our souls. Now, our flesh is continually swept by an invisible and omnipresent rain of information, quantum packets, strings of zeros and ones, on its way from somewhere to somewhere else. How different are our dreams?
Så den som vill veta hur världen mycket väl kan te sig om tio år: läs Whole Wide World. På ytan är det en spännande deckarhistoria. På djupet något mycket värre.
I USA, där man bryr sig mera om integritet än svensken i gemen tycks göra, bråkar man i alla fall med myndigheter och andra instanser när de vill tränga sig på. På en server hos självaste MIT huserar ett system för övervakning av övervakarna: Open Government Information Awareness. Tänk: Om KTH skulle släppa in ett projekt som gick ut på att låta medborgarna kollektivt samla och koordinera en massa information om sina politiker och offentliga tjänstemän! Skulle det vara möjligt i Sverige? Om inte, varför är det möjligt i USA?
/Per
et stikk ord kan være madrid...
men hva fokllkglemmer med det er mobiler med foto aparat wifi og pda ... kasnje det blir akkurat som 1984 og datamsinker de opratet på...
noen har koblet sammen stikkorde ad hoc pda gurilla net og wifi...
ps kan bare legge inn svar på weblogen min under komentar sammen med adfre posta mine
Posted by: tybruing gjdede | 17 mars 2004 at 17:48
London är idag, i den s.k. verkliga objektiva världen, bevakat av ett nät av videokameror. Hur de är programerade är kanske inte det intressanta, utan snarast vem de anses bevaka. Vem är misstänkt? Och för vad?
Posted by: Andreas Altermann | 21 mars 2004 at 21:22