Rätt många tycks, enligt min erfarenhet, svara nej på den frågan. Det är så mycket nu: EU:s utvidgning, kris i äldreomsorgen och skolan, rasism - listan kan förlängas. Angrepp av datavirus och (mera sällan) dataintrång uppmärksammas kortvarigt, men inte med någon större systeminsikt. Att den vidare spridningen av kameramobiler mycket väl kan förändra det sociala rummet till oigenkännlighet, med dagens mått, är det nog inte många som tänker på, t ex. Eller ta den pågående snabba utvecklingen inom telematik: denna uppmärksammas enbart i olika tekniktidningar och då enbart från begränsade praktiska utgångspunkter.
Den lilla diskussion som finns rör "övervakning" och "privatliv". Men även där är responsen förbluffande svag (och vag). I en artikel i Sydsvenskan för någon månad sedan (28.12.03) säger Per Ström så här apropå den bristande reaktionen:
"Jag gissar att förklaringen är att frågan är så gigantisk att det finns en uppgivenhet bland beslutsfattare."
Tänkvärt. Mycket tänkvärt. Och rätt oroande också.
En nästan oundviklig konsekvens av detta sakernas tillstånd är, att vi saknar och - vad värre är - kommer att sakna såväl kognitiv som psykologisk, social och politisk beredskap för "socialt inträngande" teknologier, med en kapacitet som får boktryckarkonsten med dess erkänt omvälvande konsekvenser att blekna. Vi kommer att bli överrumplade.
Och anledningen till detta är inte att dessa konsekvenser är något vi kan förutsäga. De kan inte jämföras med den förväntade fördelningen av åldersklasser i samhället: dess konsekvenser är i hög grad deterministiska, även om den psykologiska och politiska beredskapen även där är rätt usel. Nej, anledningen till att vi kommer att bli onödigt överrumplade av de möjligheter som ny digital teknologi öppnar, är att vi inte har någon intellektuell fantasi. Och anledningen till att denna saknas hos alltför många är, att vi inte livligt diskuterar det pågående skeendet varje vecka i alla media. I stället ser vi på teknologiutvecklingen som vi ser på vädret. Det blir som det blir; bara man har lite hum om de närmaste dagarna, så är man nöjd.
Framför allt av denna sista anledning är ett darwinistiskt teoretiskt synsätt förmodligen tillämpbart. Ett sådant synsätt innebär, framför allt, att utvecklingen saknar medveten styrsel - inte nödvändigtvis i form av kontrollförsök, men just i form av medvetenhet. Den artificiella världen hotar att bli ett naturligt system, trots att den enda medvetna avsikten bakom det hela har varit att öka människans inflytande över sitt öde.
Vill vi verkligen abdikera från den positionen?
/Per
Comments