Som uppföljning på inlägget om hur vi ska tänka på informationsmängder hittade jag en intervju med Jim Gray på Microsoft. Enligt honom ökar hårddiskarnas lagringskapacitet fortare än Moores lag. Däremot kommer det att bli problem att få tag på informationen vi lagrar. Som en stor pipeline in på disken, och en liten liten ut därifrån.
Det blir rentav bättre att se på disken som om den vore ett sekvensiellt band i stället för en disk med "random access"!
Certainly we have to convert from random disk access to sequential access patterns. Disks will give you 200 accesses per second, so if you read a few kilobytes in each access, you're in the megabyte-per-second realm, and it will take a year to read a 20-terabyte disk.If you go to sequential access of larger chunks of the disk, you will get 500 times more bandwidth—you can read or write the disk in a day. So programmers have to start thinking of the disk as a sequential device rather than a random access device.
Läs gärna resten av artikeln. Det blir ännu mer bisarrt när han berättar om när de skickar diskarna med posten. Dels har de nu börjat skicka med hela datorn och inte bara disken. Det behövs ju ändå en låda, och så slipper de bekymren med folk som inte kan installera disken.
Ja, just det -- de skickar verkligen diskarna med posten, snarare än att föra över filerna via Internet. Kurirpost med UPS ger dem en överföringshastighet på 7 MB per sekund! Kom ihåg att det är en terabyte vi pratar om: 9 timmar för att lagra data, 24 timmars posttransport och 9 timmar för att läsa data. Väl i paritet med internetöverföring -- framför allt om man räknar ekonomiskt på det.
Kan också passa på att nämna att NTT i Japan nu har lyckats lagra 10 GB på en plastbit av ett frimärkes storlek (bilden). Beräknad kostnad runt 10 kronor, dvs en tiondel av dagens konsumenthårddiskar.
/Simon
Comments