Bakom det intetsägande företagsnamnet Applied Digital Solutions (ADSX) döljer sig en av de främsta tillverkarna och förespråkarna för märkning av människor med RFID-teknik.
Baserade i Florida har de riktat in sig på den mexikanska marknaden, eftersom det i Mexiko är väldigt vanligt med kidnappningar. Målet är att kunna spåra främst barn på flygplatser eller sjukhus om de har en RFID-märkning.
I oktober tillkännagav de ett avtal med den mexikanska nationella organisationen för försvunna och kidnappade barn, vilket blev omskrivet i Wired och andra medier.
För oss svenskar är det ju en väldigt främmande tanke att "chippa" oss -- varför skulle vi behöva märka oss i det trygga samhälle där vi lever, men om man tänker sig in i verkligheten för de familjer som kämpar för sin överlevnad i ett samhälle präglat av daglig osäkerhet är det lättare att känslomässigt förstå de motivationer som gör att företag som ADSX kan få fäste -- och det blir också tydligare varför det är angeläget att fortsätta arbeta för ett tryggt samhälle här -- hur tryggheten i sig gör att beroendet av denna teknologi minskar.
Le Monde 2 (inte på nätet) har i förra numret en lång artikel om ADSX och olika tillämpningar, och det är spännande att följa berättelserna om hip hop-artisten Gary Blackburn som säger att inom hans yrke är låtstölderna utbredda och han kan inte lita på nån. Hans master-band ska ingen komma åt om inte han själv (hans chip, alltså...) finns i rummet. Och hans pappa Rick säljer sportbilar med ett nytt stöldsskyddssystem som gör att bilen bara går att starta om den rätte ägaren finns i bilen... Även akutsjukhusen i Florida är intresserade av att kunna få in chippade patienter från exempelvis olyckor. Deras affärsmodell är klar: om RFID-läsaren vid entrén snabbt kan ta fram patientjournaler kan de snabbare utföra den vård de får betalt för, och därmed kan investeringen löna sig.
Nästa generation inplanterade chips kommer att innehålla GPS. ADSX' nuvarande prototyper är stora som en pacemaker, men de räknar med att ha kommit ner i en mer "bekväm" storlek under 2004. Och redan är ryktet om GPS-chippet ute: Ernestina Sodi Miranda som kidnappades i september 2002 fick upprepade frågor om i vilken kroppsdel hon hade sitt chip. Hon förstod förstås inte vad de pratade om, och till slut trodde kidnapparna henne. I efterhand har hon förstått att man aldrig ska berätta för nån var man sätter sitt chip. Enligt hennes rådgivare har kidnapparna oftast kontakter i den egna familjens närhet.
/Simon
Comments