Vad är det egentligen vi vill skydda när vi vill begränsa användningen av övervakningskameror? Visst blir man mer avslappnad när ingen ser en -- och gör saker man inte skulle gjort om nån varit i närheten, och framför allt inte om nån kunde dokumentera det.
Men vad är det för saker vi gör då? Och är det de kulturella uttrycken vi måste skydda?
Om man gör en handlingsanalys av sin vardag kommer man fram till att man gör olika saker -- kör bil, går på toa, äter mackor, dricker kaffe, har sex, läser tidningen. Man skulle kunna sortera allt det man gör i en "offentlighetsskala" från det mest privata till det mest publika och komma fram till att vissa saker skulle vara helt oväsentliga att skydda från integritetssynvinkel -- och också helt ointressanta att dokumentera...
Men om vi sorterar fram de saker vi inte vill visa för andra -- vad är det för handlingar? Är det mer primitiva -- mindre civiliserade -- handlingar, eller hamnar det i en annan kategorisering? Är det kanske när vi "apar oss" som vi är mest mänskliga?
Eller är det här inte alls rätt sätt att se på det -- kanske ska man tänka mer utifrån en sorts "sinnesfrid" -- det ska finnas fredade zoner där jag kan göra vad jag vill utan att behöva tänka mig för. Det lutar jag nog åt. Att skydda våra impulser från att ständigt behöva tryckas ner av "förnuftet"...
/Simon
Comments