Nästan dagligen hör vi talas om nya häpnadsväckande uppfinningar. En del av dessa, som kameramobiler, köper vi redan; andra, som intelligenta kläder, får vi vänta på lite till. Inför allt detta är en inte helt ovanlig reaktion att undra om denna utveckling verkligen är "naturlig". Är vi inte i själva verket alltjämt stenåldersmänniskor, anpassade till en helt annan ekologisk och social miljö?
Inte alls, hävdar kognitionsforskaren Andy Clark vid Indiana University i en ny bok, Natural-Born Cyborgs: Minds, Technologies, and the Future of Human Intelligence (Oxford University Press 2003).
Clark åskådliggör ett annat sätt att se på vår biologiskt utvecklade tankeförmåga. Den är inte bara en fråga om hjärnans kapacitet, utan handlar snarare om dess förmåga att integrera sina aktiviteter med en artificiell omgivning. Tänkandet kan enligt Clark inte identifieras varken med hjärnan eller kroppen som helhet. Det är och har alltid varit beroende av, ja baserat på yttre hjälpmedel - artefakter. Många av de föremål vi omger oss med utgör bokstavligen delar av vår problemlösningsförmåga, vår intelligens. Utan löpande tillgång till dessa står vi oss slätt.
Vårt tänkande är, så att säga, utsträckt i omgivningen och inte bundet till vår neurofysiologi. Historiskt sett betyder detta att den mänskliga intelligensen inte bara är upphov till den teknologiska utvecklingen, utan i högsta grad också en produkt av den. Tänk bara på hur vi skulle klara oss utan klockor, almanackor eller texter, för att inte tala om de människa/datornätverk som sköter allt från elförsörjning till utbildning - och de intellektuella krav allt detta ställer på oss.
För Clark innebär detta perspektiv på kognition och intelligens, som han är en ledande representant för, att cyborgbegreppet inte kan begränsas till tanken på datorchipsimplantat och dylikt. Vi har i själva verket alltid varit "cyborgs", integrerade människa-artefaktsystem.
Detta får radikala följder för hur vi studerar mänsklig kognition. För Clark och hans meningsfränder innebär det, att vi behöver förstå hur hjärnors problemlösande aktiviteter sammanfaller med externa, artificiella resurser och hur dessa utsträckta människa-artefaktsystem fungerar, ändras och utvecklas. Det är orealistiskt att isolera tänkandet från dess specifika artificiella omgivning.
Det som främst hindrar oss från att se oss själva på det här sättet, menar Clark, är den gamla fördomen att tänkandet är något skilt från våra aktiviteter och vår fysiska omgivning. Som kritiker av denna syn ingår Clark på sätt och vis i en anticartesiansk tradition i vetenskap och filosofi. Men betecknande nog tycks han dra gränsen för vår "utsträckta" kognition vid artificiella attiraljer. Han slås inte av tanken att om det är så, att vårt tänkande faktiskt måste förankras i yttervärlden - och alltid har varit det - då behöver inte våra yttre tankehjälpmedel nödvändigtvis vara artefakter.
Antropologer har studerat många samhällen där djur, växter, vattendrag och andra naturfenomen, verkar spela en kognitiv roll analog med våra tekniska "props and aids". Av denna anledning haltar Clarks tes, att vi är "natural-born cyborgs". Om kognitionen alltid är intimt omvärldsintegrerad, då kan den kognitivt utnyttjade omvärlden lika gärna vara organisk. Och då är inte heller den moderna tekniska utvecklingen en "naturlig" följd av vårt tänkandes sätt att fungera, utan en specifik, icke nödvändig historia.
Clarks sista kapitel, "Bad Borgs?", antyder dock en viss oro. Våra nya superteknologier är inte bara en fantastisk utökning av vår kognitiva potential; de är också riskabla på olika sätt. Vill vi verkligen ha intelligenta bilar och kläder som omärkligt övervakar våra kroppsfunktioner, alltsammans länkat till olika datornätverk som håller reda på oss? Kan inte de sociala konsekvenserna av dylika uppfinningar vara destruktiva, mänskligt sett? Jo, medger Clark, men det finns ingen återvändo: "Vår drift mot bioteknologisk sammansmältning ligger djupt i oss - den är det direkta uttrycket för mycket av vad som är kännetecknande för den mänskliga arten."
Verkligen?
/Per
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.