Infontology

Oj, jag kliade mig bara...

För en del år sen installerade mina forna kollegor i kognitionsforskning i Lund en hel varuhusdörr längst uppe i det ärevördiga Universitetetshuset för att testa igenkänningsalgoritmer. Jag minns att man fick göra V-tecknet med fingrarna för att bli insläppt. Nu finns det lättillgängliga tillämpningar som man använder med sin iSight-kamera.

Via Jorge fick jag en länk till ToySight som säljer spel som man styr genom att vifta framför kameran. Här är en trailer.

En spännande sak med detta är att man inte är så bunden till sin dator. Man kan göra saker med kroppen och ändå interagera med datorn.

Om man är orolig för att precisionen i denna tillämpning inte är tillräckligt god kan man fundera på nästa exempel, som iofs bara verkar vara på prototypstadiet. Det är ett virtuellt tangentbord som man projicerar på en plan yta och som därefter känner igen ens fingerrörelser. Idealiskt för att användas med en PDA eller mobiltelefon.

Det som tar så mycket tid är att tänka ut hur alla dessa nya teknologier kan kombineras så att de spelar nån positiv roll för oss användare...

/Simon

Var slutar användaren och var börjar PowerPoint?

Jonas på Blind Höna skriver om uppståndelsen om att PowerPoint anses vara inblandat i kraschen med rymdfärjan Columbia.

I veckans NetFuture fördjupar Steve Talbott diskussionen på ett mycket bra sätt. Han ställer den helt relevanta frågan hur vi överhuvudtaget ska se på mjukvara i ett större perspektiv, och ber oss ge svaret på ett sätt som inte kan reduceras till ett par punkter på en OH-bild...

Kan vi se på mjukvaran utan att se på hela vår kultur? För våra datorprogram får ju återverkningar på samhället som i sin tur återverkar på programvaruindustrin. Talbott jämför med träd som själva påverkar jordmån, fuktighet och temperatur, eller en bisonoxe som förändrar prärie-ekologin. Därefter fortsätter han såhär:

NetFuture #153

Users and their software are a unity in much the same way organisms and their environment are a unity. But the unity is a complex one that can be grasped only with a certain flexible and organic style of thinking. And the most important thing about our high-tech tools today is that they represent and encourage a thinking largely deprived of such a character in favor of brittle logic. We always need to work against this brittleness in our efforts to achieve flexible thinking. But, of course, this means we need to think about PowerPoint itself in a less brittle way.

("Brittle" var ett lite centralt ord här -- jag tror han menar "spröd" eller "ömtålig" i den bemärkelsen att logiken ställer väldigt höga krav på de ingående argumenten för att hela resonemangets korthus inte ska rasa ihop.)

Men, som han skriver till sist -- "de som klagar på Powerpoint på det mest djupa och sanningsenliga sättet kanske är de som har minst anledning att klaga. Deras förståelse av programmet gör att de inte har någon ursäkt för att dras ner av det." En paradox att bita i.

/Simon

En internetvision

Någon har sagt att vitsen med framtidsförutsägelser är att våra efterkommande ska ha något att skratta åt. Det finns dock idéer med något av prediktion över sig, som kan få skrattet att komma av sig. Den 15 september 1863 kunde man i nyzeeländska Canterbury Press, under signaturen "Lunaticus" (troligen Samuel Butler), läsa:

"We will say then that a considerable advance has been made in mechanical development, when all men, in all places, without any loss of time, are cognizant through their senses, of all that they desire to be cognizant of in all other places, at a low rate of charge, so that back country squatter may hear his wool sold in London and deal with the buyer himself - may sit in his own chair in a back country hut and hear the performance of Israel in Aegypt at Exeter Hall - may taste an ice on the Rakaia, which he is paying for and receiving in the Italian opera house Covent garden. Multiply instance ad libitum - this is the grand annihilation of time and place which we are all striving for, and which in one small part we have been permitted to see actually realised." [citerad iDarwin Among the Machines, s 33]

Den omedelbara anledningen till detta profetiska utbrott var upprättandet av en telegraflinje, den 1 juli 1862, mellan Port Lyttleton och Christchurch, Nya Zeeland. Vad fick författaren att dra så höga växlar på en till synes så lokal händelse? Samuel Butler var dels en tidig anhängare av Darwins teori om evolution genom naturlig selektion och dels hörde han till de 1800-talstänkare som allra tydligast, "in his mind´s eye", skådade karaktären hos vad som komma skulle på teknikens område. Eftersom han i princip var den förste, som försökte tillämpa darwinistiskt tänkesätt på teknikutvecklingen i ett socialt sammanhang, är denna samverkan av teori och (till stor del realiserad) vision måhända ingen tillfällighet.

Av detta kan vi lära, att ett adekvat sätt att tänka på komplexa fenomen som teknikutveckling, kan leda oss ganska långt i en hyfsat klar aning om vart saker och ting barkar hän. Och den teoretiska ansats som så inspirerade Butler, har ju kommit så mycket längre idag - utan att på något sätt vara komplett eller, ännu mindre, allmänt tillämpad.

/Per

Förvånande slutsats om tekniska bevismetoder

I Ekot i Sveriges Radio igår uttalar sig vd:n för Motormännens riksförbund oväntat om automatiska metoder för hastighetsövervakning.

Sveriges Radio - Ekot

– Ju mer man automatiserar trafikövervakningen genom övervakningskameror och minskar den mänskliga faktorn så är det klart att rättssäkerheten kommer att äventyras, säger hon.

Det är nog faktiskt första gången jag har hört uttrycket "den mänskliga faktorn" användas positivt! Och annars har det ju nyligen varit ganska mycket som har talat till fördel för tekniska bevismetoder.

/Simon

Ökar mångfald automatiskt säkerheten på nätet?

Datorvirus sprider sig i en population av datorer -- men främst inom samma art (Windows...). Stöter viruset på en artfrämmande dator bryts smittsamheten. Man borde lätt kunna räkna på hur många procent främmande datorer det skulle behövas i en population för att stoppa upp smittspridningen.

/Simon

Lurias björnar i informationssamhället

TheFeature är en rätt trevlig skrift om det mobila internettet som ägs av Nokia. Strax före Jul skrev Douglas Rushkoff, inspirerad av Howard Rheingold om Walter Ong och hans begrepp om muntlig och skriftlig kultur, och vilka nya former av tänkande och resonerande som skulle kunna uppstå efter det rent skriftliga.

TheFeature :: Walter's Wireless World

Ong's big contribution - his equivalent of McLuhan's 'medium is the message,' is his division of civilization into Oral and Literate stages. To Ong, the invention of writing pretty much changed everything - and not completely for the better. After all, Jesus, Buddha, and Socrates were not writers, but speakers. Their words were transcribed by later followers. What was it about the ideas of these great men that made them particularly suited for oral transmission? And would they have had as much success were they writers? Or mobloggers?

Ong baserade en hel del av sitt resonemang på Luria som intervjuade illiterata uzbeker på trettiotalet: på frågor av traditionell syllogism-karaktär svarade de av egen erfarenhet, snarare än att lyssna på premisserna.

"I norr där det alltid är snö, där är björnarna vita. Novaja Zemlja ligger i norr. Vilken färg har björnarna där?" Det typiska svaret blev "Var trakt har sina björnar." eller "Alla björnar jag har sett är svarta."

Jag tror absolut att vi har kommit till en radikalt annorlunda form av informationskultur -- i samma konkreta bemärkelse som Luria/Ong hittade skillnader mellan muntlig och skriftlig kultur.

Tecken att leta efter kan vara hur vi handskas med informationsmängder: vissa läser hela webbsidor innan de känner att de kan gå till nästa, medan andra dömer sidan efter en blick; vissa sparar på information/länkar/bokmärken medan andra räknar med att kunna hitta informationen igen vid behov.

/Simon

Varför vill du veta var jag är?

Vad är det egentligen för konflikter inblandade i att veta var någon är? Våra sinnen ställer upp gränser för det som är inom hörhåll och synhåll, men det kanske bara ska ses som en evolutionens miss att vi inte har ett sinne för att direkt uppfatta var folk är på längre håll. (Det finns ju även annat som tyder på att vi kanske inte är "skapelsens krona".)

Så när man funderar på de nya GPS+mobiltelefontjänster som dyker upp är det kanske det man ska tänka, snarare än något onyanserat "hot mot integriteten".

New York Times hade en stor artikel söndagen innan jul om föräldrar som håller koll på sina barn, makar på sina dementa äkta hälfter och chefer på sina anställda med mobiltelefoner med GPS-mottagare.

I USA finns det flera företag som säljer positioneringstjänster, ofta med affärsidén att erbjuda "peace of mind". uLocate är ett av dem.

I Sverige har (väl) ännu inte motsvarande tjänster för att lokalisera människor brett ut sig, men det finns exempel där företag håller koll på sina lastbilar (och indirekt på chauffören, förstås), och vi behöver inte gå längre än till Norge för att hitta exempel på motsvarande "övervakning" av familjemedlemmar, omskrivet i Verdens Gang.

New York Times-artikeln är inte tillgänglig på ursprungssidan längre, men har arkiverats av så skilda organisationer som FreeRepublic.com och Mindfully.org.

Uppdatering: Tack vare Jonas kommentar så kommer länken direkt till New York Times här.

/Simon