Digital teknik gör det lättare att söka genom enorma textmassor efter förekomster av textsträngar, exempelvis varumärken. Det gör att varumärkesägare lätt kan hålla koll på publicerade överträdelser av korrekt användning.
Ett sådant bisarrt fall är Disneys angrepp mot Gummi-Tarzan, en dansk barnbok från 70-talet av Ole Lund Kirkegaard, som blev musikal för ett tag sen. Disney som köpte varumärket 1999 kontaktade författarens arvingar, men saken slutade med att musikalen fick heta "Gummi-T" istället. DR Nyheder
Det intressanta är ju att se hur den här processen verkar även bakåt i tiden, för Tarzans ursprungliga rättighetsinnehavare verkar ju inte ha varit lika angelägna att skydda varumärket som Disney har.
Möjligen är detta en missuppfattning, eftersom det ju bara är de senaste åren som den sortens sökningar har varit möjliga att göra som skulle hitta en dansk musikal i havet av all information.
Ett annat fall beskrivs av Mats Urde, enligt detta referat. Tetrapak ska ha övervägt att köpa hela upplagan av Esseltes ordbok för att ordet "tetrapak" där används som vilket ord som helst: "tetrapak subst=en tetraeaderformad (papp)förpackning för drycker (urspr. varumärke)...".
På ett sätt är det ju smickrande för varumärkesägande att varumärket blir använt som synonymt med det allmänna begreppet, men det är ju inte bra att även lågkvalitetskopior i folkmun får samma namn som originalet. "Hörru, du kan låna min volvo" börjar plötsligt betyda "min Skoda". (Inget ont om Skoda-bilar...)
Det viktiga att komma ihåg här är dock att det är så språket fungerar: utvidgningar av betydelsen är definitivt en av språkets grundvalar, och det är väldigt viktigt att fundera över vad som händer om man inte finge utvidga betydelsen, utan den var fastslagen från början. Jag är tveksam till om man då skulle ha ett "naturligt språk" i den bemärkelsen vi har idag.
(Intressant också att jämföra med måndagens inlägg om ändamålsglidning, där vi upplever detta fenomen som lömskt och negativt!)
/Simon
Comments